Etikett: viktnedgång


  • TACK FÖR IDAG. VÄLKOMMEN MÅNDAG.

    HELENA LJUNGGREN

    Ikväll är det bara enkla bilder. Inga konstigheter.

    Lampan och äpplet har fått agera modeller och jag har fotograferat dom som en tok enbart för att lära mig mer om kamera och allt som kommer kring den. Jag är ju så långt ifrån teknisk som det bara är möjligt så det var välbehövligt. Om jag vet mer än innan? Njä. Det hann bli för mörkt.

    Man kan följa mig lite här och var om man känner att man vill det:

    Facebook

    Twitter

    Instagram 

    Bloglovin’

    Med det här dravlet vill jag önska en fortsatt fin kväll och en god natt. Glöm inte att läsa inlägget före och skicka in ett äppelrecept. Om du känner för det såklart!
    Puss.


  • UGNSOMELETT MED CHAMPINJONER & OST.

    Omelett

    Idag är måndag och man börjar alltid som bekant på just den dagen. Att börja tänka på vad man stoppar i sig en onsdag är alltså helt uteslutet. Jag har beslutat mig för att avsockra mig. Jag är en godisråtta och en sockerknarkare trots att jag är opererad i magen och har känt på den ena dumpen efter den andra. Jag kan dock inte äta mycket av det alls men det spelar ingen roll för jag vill ändå inte stoppa i mig det. Fy mig! Jag är trött på socker men jag är också beroende av det så det får bli en fajt. Jag tänker inte gå all in med LCHF, GI, 5:2 eller nån annan typ av diet för det tycker jag inte alls om men det är dags att börja tänka sig för en smula.

    Jag vill inte dra ner på sockret för att tappa i vikt, det är egentligen oviktigt, utan jag vill göra det för att jag känner att det börjar barka åt fel håll. Jag får nästan huvudvärk om jag inte får godis en dag och det är så långt ifrån rätt som det bara är möjligt och så vill jag absolut inte ha det. Det är bara barnsligt och jobbigt! Sen att jag hade diabetes (pillerbehandlad) innan operationen är också något som jag tänker på. Jag vill inte börja medicinera igen om det är så att blodsockret väljer att fucka ur.

    När jag gjorde min gastric bypass för två år sedan så sa dom åt mig ”du kommer aldrig någonsin mer att behöva banta” och jag tog dom på orden men sedan dag ett efter operation har jag inte gjort något annat. Allting kretsar kring mat och annat jag stoppar i mig. Trots att jag har tappat 55 kg så är jag ändå inte nöjd och jag tror att det beror mycket på mitt sockerintag, det känns liksom inte rätt. Sockret måste väck! Punkt.

    Äggen, fisken och det gröna tar nu plats i min kyl och frys igen. Skärp mig!

    Ugnsomelett med gräddiga champinjoner – en bra grej med inte mycket socker.

    (mer …)


  • MATBLOGGSPRISET 2013

    matbloggspriset2013

     

    Nu är det dags igen. Matbloggspriset ska delas ut. Klicka här och nominera just din favorit!

    Eftersom det finns så många fantastiskt fina och bra matbloggar så har jag en lite gnutta problem att välja ut en. Eftersom jag är fotointresserad så är det just dom med vackra bilder som tilltalar mig mest. Bilder att vila ögonen på är något jag behöver för att fungera som människa. Matkoma, Nu kokar jag & I huvudet på Elvaelva? Alla tre är helt fantastiska på sitt sätt. Det ska inte vara lätt och det är det inte heller! Jag hade velat ha dom alla tre högst upp!

    Så, klicka här och lämna din röst.
    Puss!


  • CITRONGLASSTÅRTA MED HALLONRIPPEL

    citronglasstårta

    Då var det dags för glass igen. Denna gången i form av tårta. En syrlig variant med en något söt hallonsås.

    När man har gjort egen glass en gång vill man aldrig någonsin mer köpa färdig glass i tråkig plastburk eller pappförpackning. Den glassen är isig och har en artificiell smak som jag inte alls uppskattar. Smaken dör ut lika fort som skeden lämnar munnen och det efterlämnar nånting i munnen som jag inte riktigt kan sätta ord på. ”Tråkigt” är nog så nära jag kan komma. Jag säger det igen – Gör din egen glass! Du kommer inte att bli besviken. En glass ska inte lämna en stum eftersmak eller en fet hinna i gommen. Icke!

    Glass har gått och blivit min nya passion i livet. Trots att jag inte äter den själv, förutom provsmakar, så kan jag inte få nog. Jag vill testa allt. Smaker, färger och former. Anledningen till att jag inte äter den själv är den där gastric bypass-operationen. Den sätter en och annan käpp i hjulet, jag dumpar direkt och det slipper jag gärna. Att se andra äta den är dock lika tillfredsställande. Jag älskar att se när glasskopan formar den perfekta glasskulan och när glassen beter sig på precis det sättet som det är tänkt. Då vet jag att jag har lyckats.

    Det här är som sagt en tårta men fungerar precis lika bra till kulglass. Man kan även välja att äta den som mjukglass precis när den är färdig i maskinen. Spritsa upp den i en strut bara så behöver du inte åka till glasskiosken för att köpa. Sparar alltså både tid och pengar. Tänk vad enkelt det kan vara!  När glass är ripplad på det här sättet blir glasskulorna riktigt snygga. Såsen som har blivit lite seg under frysningen ser otroligt aptitlig ut.

    Igår, fredag, dukade vi upp glassbuffé i trädgården och bjöd vänner. Smakerna som dukades upp var följande:

    Vanilj

    Turkisk peppar (klicka för recept)

    Skogsbär (klicka för recept)

    Popcorn (recept och bilder kommer)

    Jordgubbsdröm (klicka för recept)

    Sommarhallon (klicka för recept)

    Choklad och rosépeppar (recept och bilder kommer)

    Citronglasstårta med hallonrippel

     

    Till detta dukades det upp maränger i alla möjliga smaker och färger. Det blir ju en och annan äggvita över vid glasstillverkning och om jag inte väljer att fubba ut tjugotalet på köksgolvet så är det perfekt att använda till maränger som i sin tur är strålande som tillbehör till glass.

    Idag: glass-semester.

    (mer …)


  • EN TORSDAG MED REGN

    pip studio

    Jag har sett fram emot dagen då regnet kommer tillbaka. Inte för att jag vill bli av med solen egentligen men för att få en dag inne. En dag att pyssla, feja och dona. Nu har jag gjort det och vill väldigt gärna ha tillbaka solen och regnet kan försvinna. Eftersom vi hade ett läckande tak i väldigt många år så har det satt sina spår. Jag går här och tittar i taket efter drippdropp konstant och ångesten kommer då som ett brev på posten. Så kan det gå när man är två i en familj som ska bestämma sig för hur taket ska byggas. I 6 år läckte det in. Vi är inte dom som utger oss för att vara dom smartaste som har gått i ett par skor. Sedan ett knappt ett år tillbaka är det nu åtminstone fixat och vi har ett nytt tak. Om vi kom fram till hur vi ville bygga om taket? Åhnej. Den frågan finns fortfarande kvar men för att slippa drunkna vid sömn så var vi tvungna att dra ur den där berömda tummen ur ändalykten.

    När det är sådana här dagar och jag sitter vid dator så hamnar jag alltid på Pip Studio. Jag kan kika i timmar, om och om igen. Jag älskar färgerna och jag är fullkomligt störtförälskad i designen. Rörigt och lite kaosartat. Precis som någon jag känner väldigt väl.

    Så, kan solen komma fram nu?


  • ÖVERALLT OCH INGENSTANS.

    Man vet ju aldrig men vill man så finns det fler ställen och fler möjligheter att följa mig. Vill man komma i kontakt med mig så finns även den möjligheten via info@helenaljunggren.com

    Bloglovin – Uppdateras automatiskt. För att lägga till finns det en ”knapp” under varje inlägg.

    Facebook – platsen jag hatar att älska.

    Twitter – @vonSkraphog – Twitter och jag är inte de bästa av vänner men vi försöker nöta på så mycket det går.

    Instagram – vonSkraphog – Här läggs det upp bilder på i princip allt möjligt. Högt och lågt med varierad kvalité.

    Pinterest – Älskar! Kikar mest utan att pinna vidare. Lär mig!

    Vid-sidan-om-blogwww.Lovelylife.se  – Allt som oftast samma inlägg men ibland kan det tänkas komma upp något annat.


  • ATT BÖRJA SE SIG SJÄLV PÅ ETT BRA SÄTT

    Nu är det dags att bli en smula egofixerad. Kanske tröttsamt för någon men för mig är det väldigt viktigt.

    Jag gjorde som, nog många vet vi det här laget, en magsäcksoperation augusti -11. En grej som skulle komma och har varit sedan dagen efter de fem snitten i magen den bästa grejen i hela mitt liv. Att det skulle göra så mycket som det faktiskt har gjort kunde jag aldrig någonsin förutspå. Fysiskt tycker inte jag själv att det har hänt så väldigt mycket mer än att det typ är en hel halvmeter som är borta runt midjan. Ganska mycket tycker många medan jag tycker ”nja”. Det kanske kommer ikapp mig någon gång men det gör mig inte så mycket för det är något helt annat som är hela grejen, förutom att jag numera är frisk med undantag för den där jävla menieren, trasiga balansen och det höga blodtrycket men det har jag haft oturen att ärva, och det är den mentala biten.

    Tänk att jag helt plötsligt kan tycka om det jag ser i spegeln trots att jag har blivit i stort sett medelålders (huh?! Hemska ord!) och har fått en hud som inte längre är den där släta och en och annan rynka har börjat krypa sig på. (Photoshop fixar biffen!) Jag har nog skrivit och berättat förr att jag inte mådde dåligt för mig själv när jag var som allra störst men jag inser nu att det är en helt galen skillnad. Det jaget som på nåt sätt var jag innan operation finns inte kvar. Borta. Poff! Finns inte! Visst jag är väl precis som alla andra och känner mig stor som ett hus vissa dagar och allting är fult, klumpigt och inte alls kul men nånstans så lurar självförtroendet som puffar mig tillbaka i rätt riktning.

    En gastric bypass är inte i första hand till för att gå ner i vikt. Vilket nog många tror men det är helt fel för det är helt och hållet en åtgärd för att bli frisk. Viktnedgången är en bonus. En jävla skön bonus kan jag lova!

    Jag jobbar på mycket med att bearbeta mitt liv så som det har varit. Jag har varit dörrmatta, tagit allt och har på något sätt tillåtit mig själv att ta allt jävelskap. Vad spelade det för roll liksom? Jag var ju redan fet, stor med mina 181 cm (det är jag fortfarande) och misslyckad så jag kunde ju ta det också. Inga problem att jag mådde dåligt, det gjorde ju ingen skillnad. Det är slut på det, eller på väg att bli ett slut på det. Varför ska jag ta skit som jag inte förtjänar? Det ska ingen göra. Punkt!
    Sätter du dig på mig nu ligger du tämligen byngligt till. Så är det! Här är jag och jag förtjänar min plats på jorden lika mycket som alla andra.

    Jag har mina 15-16 kg kvar och målet är att ta dessa tills juni i år. (jag är alltså fortfarande överviktig och kommer även vara det efter -16 men den kommer vara helt ofarlig och i stort sett osynlig) Det är kämpigt och det är inte alls enkelt längre men det ska gå och när dom är borta finns det ingen som kan rå på mig. Då har jag gjort en resa som jag kommer vara, och är alla redan, stolt över i resten av mitt liv.

    Så, här är jag. Den nya Helena. Photoshop har hjälp mig att släta ut de olika skavankerna, jag har på något sätt blivit asiat (vackraste folket!). Ser du mig på stan ser jag inte ut så här, stylad till tänderna, men jag lovar dig att på insidan knäcker jag och är vackrare än vad jag någonsin trodde att jag kunde vara!


  • PASTA MED CITRON OCH CHILI

    Jag är som nog många har förstått en sucker för det enkla och det snabba. Allt för att slippa stå vid spisen en längre stund, allt för att få använda tiden till fotograferingen och ätande.  Att vara rejält hungrig samtidigt som man vill fotografera maten är en prövning. Helst av allt vill jag bara slänga undan allt och hiva i mig maten. Idag var en sån dag. Det knorrade rejält i magen men det var bara att bita ihop.

    Pasta och citron skulle visa sig vara en väldigt lyckad kombination  Med ett gäng citroner liggandes och ingenting mer i kylen förutom burkar med diverse sill, vilket jag inte alls tror passar sig så bra till pasta, gjorde jag det väldigt simpelt  Allt som egentligen behövs är pasta, citron, olivolja och salt och peppar. Jag letade lite extra i köket och hittade torkad chili och lite bladpersilja också (det gröna är torkade limeblad men de glömde jag av att ha i)

    När jag väl fick börja äta blev jag stånkamätt efter bara två gafflar. Det är dagar som denna jag förbannar kirurgen som kapade min magsäck (GBP) för dryga året sedan. När det är såhär gott vill jag liksom inte sluta äta. Jag är mätt i kroppen men mentalt är jag fortfarande så hungrig att det känns som att jag aldrig kommer att bli mätt igen. Trots den lilla mängden hann jag i alla fall känna smakerna och pastan blev alldeles toppen med det syrliga från citronen och hettan från chilin. Surt möter starkt.

    Det behöver inte vara svårt, dyrt eller krångligt att få en lunch på tallriken som alla förtjänar. Det här tar ingen tid, allt du behöver är tiden för pastan att koka. Vill du korta ner tiden ytterligare, köp färsk pasta och du har en lunch på 5 minuter. Vem har sagt att god mat tar lång tid att göra? Trams!

    Nu när jag är sådär proppmätt tänkte jag ta kroppen och vandra till bingen. Jag är, förutom mätt, även inne i ett riktigt jobbigt skov i min meniere. Jag hinner knappt resa mig innan det är dags för nästa anfall så sömn är något jag är i ett väldigt stort behov av, hur tråkigt det än må vara. Livet är inte alltid så enkelt men det får helt enkelt gå ändå. Jag har inte så många val.

    Med allt detta sagt, testa kombinationen pasta och citron. Super!

    0,5 dl olivolja
    saft och rivet skal från 1 citron
    1 tsk chiliflakes från kvarn
    salt & peppar 
    rejält med grovt hackad bladpersilja
    pasta för 2 personer

    Koka pastan.
    Blanda övriga ingredienser och häll över pastan. Servera. Riv lite mer citron över vid serveringen om så önskas. 


  • LUNCHSTUND HAR GULD I MUND.

    Det här med amerikanska pannkakor och sylt är något alldeles extra. Puffiga, fluffiga och lagom söta fungerar de både till frukost och till lunch och oavsett om de serveras med enbart sylt eller hela ”kitet” med bacon, ägg och lönnsirap så är lyckan total vid första tuggan.

    Trots att det är så otroligt enkelt att slänga ihop just amerikanska pannkakor, mycket enklare än våra ”svenska” tunnisar, så är det något som i alla fall jag glömmer av alldeles för ofta. Mannen jag är gift med frågar med jämna, och ojämna, mellanrum om vi inte kan göra det till frukost på helgerna men eftersom både han och jag är så glömska så blir det aldrig av, när lördagen väl kommer så står vi där som fån och har ingen aning om vad vi ska äta till frukost. Det blir allt som oftast bara att vi slänger ihop en cappuccino eller en tråkig (läs:  aptråkig) macka. Cappuccino är aldrig tråkigt men det gör inget om den skulle få något sällskap någon gång. För min egen del är det GBP-operationen som ”ställer till” det eftersom jag inte är speciellt hungrig. Det hade säkert varit betydligt mycket enklare om man var sådär brutalt hungrig men jag klarar mig till lunch på en, två om jag ska vara helt ärlig, rejäl/a mugg/ar cappuccino/s.

    Det har ju som bekant varit en helg nyligen och då slog vi till med både amerikanska pannkakor OCH hemgjord sylt. En sylt som fullständigt golvade mig. Rabarber, hallon och vaniljpulver. En kombination som jag inte alls har tänkt på förr. Oftast brukar det vara jordgubbar inblandade när jag tänker på rabarber. Jag får tacka vår fullproppade frys för idén eftersom jag greppade de två första påsarna jag hittade. Hemmarabarber och en påse köpehallon. Ja, varför inte? Jag mätte upp de båda och hystade ner det i en kastrull med syltsocker och saften av en citron. Vilken smak! Alldeles strålande att få sommarsmaker i munnen när det snorkalla regnet piskar mot rutan. Det är en rikedom.

    Nåväl, med allt detta dravel sagt ska jag försöka ta tag i livet. Jag har i flera dagar haft känslan att jag har glömt något så mitt mission idag är att komma på vad det är. Jag börjar med att gå igenom min mail, jag är fruktansvärt dålig på att svara på mail så det skulle inte förvåna mig om det ligger några veckogamla mail som väntar på svar. Stackars frågeställarna som alltid måste vänta och fundera på om jag ens är intresserad. Mitt problem har inget med intresse att göra, det har helt och hållet att göra med att jag är så lost in space att jag glömmer av det helt efter att jag sagt till mig själv ”Jag tar det sen. Jag ska bara…!” Om det inte är mail som jag glömt att svara på vet jag inte alls vad det kan vara och går därmed och lägger mig igen.

    Någon gång blir det nog ordning på mig också. Någon gång. Någon.


  • KYCKLINGLASAGNE MED SMAK AV CITRON & DRAGON

    Om man vill ”flörta” med mig, och det vill man ju allt som oftast, så ska man tveklöst bjuda mig på lasagne. Man har mig som i en liten ask redan efter ”la”. Just lasagne är en rätt som gör så att jag förbannar kirurgen som GBP.ade mig och därmed tog bort alla möjligheter att äta tills även tanken är mätt. Så gott tycker jag att det är!

    Om det skulle vara så att jag enbart skulle få äta en endaste rätt i resten av mitt liv så skulle jag utan att blinka säga lasagne. En ”fesljummen” sådan är ordentligt svårslagen. När det liksom har fått den där temperaturen så man kan lassa in som om självaste munnen vore en byrålåda, DÅ är det så att jag fäller en liten glädjetår. Nåja, så illa är det inte men jag hummar förnöjt, ganska länge och jag har väldigt svårt att ställa undan tallriken.

    Det här som jag visar upp är ingen klassisk lasagne men absolut inte sämre för det. Istället för köttfärs är det kycklingfilé och istället för en vanlig, enkel bechamel är den smaksatt med citron och dragon. Eftersom den inte har lika mycket sås (tomatsås) som den vanliga, klassiska varianten kan det kanske uppfattas som lite torr men det är den inte. Långt därifrån! Den har så mycket smak och smakerna är separata men ändå så passar de så enormt bra tillsammans. Citron och dragon är en match made in heaven, bara så ni vet!

    1 kg kycklingfilé
    1 rödlök
    1 dl grädde
    smör till stekning
    salt och peppar
    (Jag kryddade även med grillkrydda som är smaksatt med citron)
    Strimla kycklingen, hacka löken och stek alltsammans i lite smör tills kycklingen är genomstekt. Tillsätt grädde och smaka av tills du själv känner dig nöjd.


    Citron- och dragonbechamél
    100 gram smör
    1 dl vetemjöl
    1 liter mjölk
    saft från 1 citron
    2 msk dragon (mer om man känner för det)
    Smält smöret och vispa i mjölet. Låt det fräsa tillsammans en stund. Häll sedan i mjölken och citronsaften och vispa under tiden som såsen kokar upp. Tillsätt med mjölk om det behövs. Smaka av med salt, peppar och dragon.

    Lasagneplattor
    Kokt sparris


    Montera lasagnen genom att börja med ett lager kyckling, lite sås och sedan lasagneplattor. Upprepa i tre lager. Avsluta med att hälla resten av såsen på toppen och lägg på sparris. Skicka in hela härligheten i mitten av ugnen på 200 grader i 25-30 minuter. Servera med sallad. Smaklig spis!