En fotografisk matblogg
Det behöver inte vara svårare än så här att få ihop en helt okej lunch. Det krävs inte många ingredienser men trots det så smakar det mycket och gott. Vinegrette med honungsdijon var en riktig höjdare. Det blev syrligt och alldeles perfekt till de kripiga grönsakerna och de krämiga äggen. Med detta i magen är jag nu redo för det varma och soliga vädret som vi har blivit lovade här i Gällstad. Frågan är bara när det behagar dyka upp, man får inte ha bråttom så här i vårtider!
Det här är världen bästa snabbmat. Det går så fort att slänga ihop och det är så vråligt gott att sorgen går att ta på när det är slut på tallriken. Det är hett men det är ändå så lent. Skaldjur är grejen under förutsättning att de är med skal. De färdigskalade är inte ens värda att bli kallade räkor. Bara vattnigt och ingenting mer. Så även om det är tråkigt och tar lite tid att skala så är det värt det, gör det under tiden som grytan puttrar på spisen. Effektivitet!
Idag ska våren komma på riktigt till vår lilla by. Det ska bli upp mot 8-10 grader och solen kan tänkas dyka upp lite senare i eftermiddag. Bara vetskapen om att temperaturen är på gång får mig att bli varm inombords. Jag är så trött på att frysa och jag vill slänga min gamla, numera alldeles för stora jacka som bara hänger kvar eftersom inget annat finns. Den är som ett tält by the way, ett fyrmanstält! Jag vill kunna gå ut i trädgården och andas friskluft utan att huttra som en besatt och jag vill kunna vara barfota i flipflops (7-8 grader räcker för att vara barfota) utan att tårna avlider. Jag vill inte frysa mer! Så, våren kom nu och stanna riktigt länge!
Åter till dom heta räkorna. Om du slår på lite mer grädde så blir det mer en soppa av det och då är det riktigt gott med en brödbit till. Vill du ändå att det ska vara en gryta (mindre grädde) så fungerar det med både ris eller pasta till. Det är helt valfritt. Bra va?
Att inte göra sin egen glass är dumt. För att inte säga mycket dumt! Jag tycker att alla borde försöka för vid lyckat resultat vill man aldrig mer gå tillbaka till köpeglass. Köpeglass har sina fördelar men de är inte lika många som den hemmagjorda. Den egna glass blir kanske lite hård och behöver stå framme ett tag innan servering, det är oftast inte köpevarianten. Den som väntar på något gott väntar som bekant ALLTID för länge men vad gör väl det när man blir belönad när den har softat till sig? Det slår det mesta att ta en sked och gotta ner den i en krämig glass som man själv har gjort och sedan humma till smakerna. Jag skulle kunna göra det varje dag!
Just denna glassen har jag inte ätit upp själv utan den fick följa med när vi åkte bort i helgen men jag har smakat på den och jag måste säga att choklad och lakrits är en kombination som man absolut inte får glömma av. Det är inget nytt och numera kan man se just den kombinationen på många ställen men risken finns att många inte vågar och därför går förbi det. Gör inte det! Lova mig!
Den nya chokladkakan med saltlakrits är to die for!
Choklad-lakritsglassen, vi kan kalla den Chocolate bitch, var ett försök som föll väl ut till slut men det höll på att sluta med att den åkte i slasken. Smeten blev alldeles för tjock och ”geleig” (därför har jag minskat till 1 gelatinblad) och jag blev rädd att den skulle vara alldeles för tjock för glassmaskinen men det lyckades på något sätt att driva runt ändå. Men efter 20 minuter började kroken i maskinen att krångla och köra fast. Jag testade att ta upp smeten och diska ur maskinen och sen starta på nytt men det ville sig inte alls. Jag chansade att det räckte med den lilla tiden och la glassen i en bunke och sen fick den frysa vidare i frysen. Risken finns att när glassen inte har fått gå tillräckligt länge i maskinen så blir den isig eftersom alla iskristaller inte har försvunnit. Denna gången gick det faktiskt bra ändå och glassen smakade gudomligt. Jag ripplade i lakritssirap och succén var ett faktum. Det bästa med sirap är att det fryser inte riktigt utan det blir sådär segt och härligt tillsammans med den kalla lite hårda glassen.
Vilken fantastisk dag. Fönstren är smutsiga. Golven dammiga. Solen skiner. Fåglarna kvittrar. Precis som det ska vara en helt vanlig vårdag. Med risk för att vara en gnällspik så är jag inte riktigt nöjd. När jag försöker se ut genom fönstren så ser det så skönt ut men när jag kör ut näsan är det precis tvärtom. Det blåser snorkallt och ingen jacka i hela världen lyckas hålla vinden borta. Jag har gått ut väldigt korta stunder idag och då har jag placerat min kropp på baksidan av huset, i lä! O’boy! Då är det skönt! Tyvärr lyckas vinden hitta mig även där så då är det bara att buttert pallra sig in i igen, in till värmen. Ni vet väl att vi har Gällstads varmaste hus, speciellt när det blåser ute? Joråsåatt, vi har det riktigt varmt och skönt inne vid sådana tillfällen. Eller INTE!
Det är så långt ifrån varmt det går att komma eftersom vi för några år sedan kom på den briljanta idén att riva ner innertaket på övervåningen, eller ja inte hela taket men sådana där typ gipsskivor. Vi tyckte inte det passade in i vårt gamla hus utan ville hellre ha det gamla fina trätaket som fanns under. Vad vi inte fattade då var att gliporna som är mellan varje bräda är inte direkt täta utan det enda som ligger på är lite sågspån. Så när det blåser ute så är det inte bara vidrigt kallt, vi har även sågspån lite här och var på övervåningen. Det är briljant, inte sant?
I år ska vi äntligen, tror jag, får tummen ur och sätta upp ett nytt innertak. Ett tak som ska passa vårt gamla hus och som ska hålla vind och sågspån där det hör hemma. Jag vägrar att frysa en vinter till! Sådeså!
Tvära kast nu.
Att göra sin egen müsli är något som jag tycker fler borde prova på för det är riktig enkelt, förutom att jag brände halva min laddning, och allt utom det brända blir gott. Personligen så gillar jag söt müsli så den jag gjorde idag passade mig precis. Den var söt utan att bli hejsanhoppsan-söt och kanske gjorde det söta att det kompenserade med den lite fräna, brända smaken av de svarta grynen. Så är det naturligtvis!
Det går att blanda i precis det du känner för. Som vanligt anser jag att ”det som låter gott i tanken” råder. Tveklöst. Jag tar dock inget som helst ansvar för vad som låter gott i ert huvud, det får ni stå för helt själva.
Nu ska jag ut och andas i några minuter igen. Baksidan ser inbjudande ut och det är garanterat varmare där än här på kontoret.
Inbillar jag mig i alla fall. Titta på åkern! Morgonsol och barmark (nästan). Det firar jag med korta byxor, blekast ben och Mats för stora skor.
Idag ska jag tanka sol.
Kolasås, chokladsås och strössel i all ära men att dänga till med en kiwiäpplesylt på glassen eller som i detta fallet, en frozen yoghurt, är inte alls oävet. Från början var tanken att den skulle ripplas i men eftersom jag inte riktigt har alla pållar i schack tidigt på morgonkvisten så glömde jag naturligtvis det. Jag vet dock inte om det är något jag ska vara ledsen över för nu kan jag skrapa av den godaste sylten och fylla på med mer när den tar slut (jag dumpar som aldrig förr men vissa dumpar är väl värda sina 30 minuter illamående). Så bra kan det bli av något som från början blir fel. Ge aldrig upp hoppet!
Sylten slängde jag ihop igår när jag såg dom stackars små kiwifrukterna som låg i fruktskålen och började se något vanskapta ut. Jämte låg två äpplen som fortfarande såg väldigt fräscha ut men som ingen av oss kommer äta eftersom de var lite för hårda och sura. Dom gjorde sig hejsanhoppsan bra i sylten. Att göra egen sylt är så barnsligt enkelt och det är absolut något som borde göras oftare. Jag gissar att det mesta går att använda men skulle det vara så att det går åt skogen så kan man ändå säga att man provat istället för att slänga frukten eller bären som håller på att gå till spillo. Dom får på så sätt i alla fall en chans.
Frozen yoghurt är lika enkelt det och har man en pappa som fyller ens kylskåp varje vecka med yoghurt som skulle kunna mätta en hel skola så är det alldeles ypperligt. Det går att göra enkelt och det går att göra ännu enklare. Vill man kan man lyxa till det hela med grädde istället för mjölk eller varför inte en äggula eller två i smeten (om man kan ha ägg i frozen yoghurt är något som jag inte vet något om men jag kan inte förstå vad det skulle vara för fel med det). Det är helt upp till var och en och man har något som kräver några extra äggvitor. Just i den som jag har gjort är det helt fritt från ägg och för att kompensera det så använde jag grädde istället för mjölk. Även grädden höll på att haverera i kylen så då fick det bli som det blev. Om jag använt mig av mjölk hade det smakat alla tiders men jag inbillar mig att med grädde blir även själen en smula lyckligare. En själ blir lycklig av frozen yoghurt. Lyckliga själar är bra!
Semla och muffin i samma form, kan det fungera? Jo, tänka sig. Det kan det. Smaksätt muffinsmeten med lite kardemumma och tillsätt lite finriven mandelmassa och succén är ett faktum. Det blir alldeles jättesött och gott. Kleta på riktigt mycket av fin, krämig mandelmassa och spritsa på grädde i valfri mängd och du behöver inte ränna till bageriet för att köpa en ”riktig” semla. Muffins är det enklaste som finns att baka, det går inte att misslyckas. Om jag klarar det så klarar alla det. Baka är inte det som jag är helt bekväm med. Jag har en tendens att bränna, det blir torrt och det blir inte alls som det ser ut i de fantastiska böckerna. Muffins däremot, det fungerar och jag kan man stolthet säga att det är jag som har gjort dom om jag skulle få för mig att bjuda på dom. Oftast åker de i magen på min älskade make och ibland åker de ut i skogen. Vi har Gällstads mest bortskämda vilt. Så är det!
Semladagen. Fettisdagen. Hur äter du semlan?
Jag är ett bad ass och vägrar att äta semla just idag. Icke. I morgon går det alldeles ypperligt men inte idag. Eller igår, som dessa gjordes. Jag är lika fånig som dagen. Störtlöjlig.
Vill du inte vara riktigt lika fjompig som jag så kanske du vill gå halva vägen. Då är mitt tips muffins. Semlamuffin! Det kan vara det nya, det vet man aldrig.
Ingenting slår svenska jordgubbar men i brist på det så får Spanien hjälpa till. Jag brukar inte vara mycket för dom här jordgubbarna men jag är beredd att ändra mig. Förr när jag smakat så har det varit smaklöst, torrt och hårt men det verkar ha ändrats. Just dessa som jag fick hemlevererade av min käre pappa idag är precis raka motsatsen. De är saftiga och dom smakar jordgubbe. Jättemycket jordgubbe till och med. Att de är monsterstora gör det hela ännu bättre.
Så, ikväll är det jag som trycker i mig lite sommar och som om inte det vore nog – Borås basket på web-tv (svenska spel). Det kommer bli en bra kväll här i Rud. Var så säkra! 19.04 kickar dom igång. Get ready to bounce!
Nu blir det enkelt igen. Tänk flummigt. Tänk poesi. Tänk inte alls. Finchoklad eller fulechoklad. Bara att välja. Det är ändå dom kanderade hasselnötterna som gör det. Chokladbräck med torkad frukt och just dom där kanderade hasselnötterna tar lördagsgodiset till oanade höjder. Det fastnar i tänderna, svordomar och tandpetare kan komma till användning men hallå, det är så värt det! Kanderade/brända mandlar kan slänga sig i väggen. Hasselnöt är nya mandeln.
Han gjorde det. Han den där helflummiga människan Björn Ranelid. Jag kan inte låta bli att roas av hela honom. Jag älskar att störa mig. För stör mig det gör han med råge men han underhåller mig också. Synnerligen märkligt. Jag var tämligen ensam här i huset igår att bli glad över hans vinst i melodifestivalen. Det sägs att jag är hörselskadad och det kan ju vara det som gör det men jag gillade! Gillade hårt!
Såg du spektaklet?
