Månad: februari 2012


  • DU ÄR MITT CHIPS I MÖRKRET.

    För första gången i mitt liv (tror jag. Jag har ett vagt minne att vi, jag och min papps, gjorde det nångång när jag var en liten, liten knodd men då friterades inte potatisen) har jag gjort egna chips och vilka chips det blev sen. Två smaker. En med bara salt och den andra med grillkrydda. Så fantastiskt enkelt och vilken skillnad i smak. Det är så här jag vill att chips ska smaka. Snygga blev dom också! Alla tillsatser borta! Tja, förutom dom i grillkryddan.

    Jag önskar att jag haft en mandolin istället för osthyvel, då hade det om möjligt blivit ännu bättre då vissa skivor blev lite för tjocka och således lite mjuka efter fritering men det avhjälptes genom att slänga in dom i ugnen på en plåt. Öppna luckan och sätt temperaturen på 80 grader. Låt stå tills de blivit krispiga och fina men håll koll så att de inte tar färg fast det ska inte vara några problem vid den temperaturen.

    Jag har gjort Ranelidgodis som alldeles strax ska fotograferas. Ranelid är ju som bekant med i Melodifestivalen ikväll och naturligtvis förtjänar han ett godis. Något annat skulle vara ett helgerån.

    ” Fjärilsbevingad choklad med Guds kanderade hasselnötter och torkade, rosenrröda körsbär. Helvetets smaker är vägen till själens harmoni. Ett mirakel.” 

    (mer …)


  • REN OCH SKÄR LYCKA

    Jag kunde aldrig i mitt liv tro att jag vid trettiofyraårs ålder skulle få  upp intresset igen för det där som jag en gång i tiden brann för. Ni som hängt med ett tag vet att det är basket jag jiddrar om. Denna ljuvliga sport med gnisslande skor, stora händer och dunsande bollar. Att intresset dessutom skulle bli starkare trodde jag inte ens var lite möjligt.  Jag har dessutom nöjet att få dela hela det intresset med mannen i mitt liv. Han har insett vad hela grejen är med basket. Det händer någonting hela tiden! Det är gruffigt, ruffigt och vackert på precis samma gång. Har man turen får man ibland se passningar, finter och dunkar som gör att nackhåren reser sig för att sedan aldrig vilja lägga sig.

    Igår fick vi se årets match. Jag är fortfarande lite skakig. På riktigt! En makalös uppvisning av Borås basket. Vilket lag dom kan vara och vilken fart dom kan få under sulorna. Det var ett så vackert spel att jag skulle kunna dö idag och vara nöjd. Nöjd över att jag fick möjligheten att se hela uppvisningen. Så som dom spelade igår – det är så det ska spelas!

    När jag i höstas var och kikade på min ”första” match var det en spelare som fick mig att vilja se mer, och det var för det som jag gick tillbaka. Omar Krayem. Han hade precis allt på plan. En underhållare. En fantastisk spelfördelare om än lite för het på gröten ibland. Trots sina mindre centimeter än dom andra är han en otroligt stor spelare. Att han igår, efter ha varit lite svajig några matcher, fick visa upp sig och bevisa att han är en trollkarl av stora mått mätt gör mig glad ända in i benmärgen. Helt fantastisk att se på!

    Bilden är tagen av Christian Johansson aka papac – Kanonbilder! Klicka på namnet för för att se mer.

    Det finns många, riktigt bra spelare i Borås basket men några få utmärker sig lite extra och Expressen har fattat det precis. ” När Krayem, Ryan Zamroz och Jason Thomas samtidigt är på humör kan de blåsa vilket lag som helst av banan” Jag skulle vilja lägga till Mike Palm och Chris McKnight. Den startfemman är inte att leka med!

    Igår fick vi se ett enat Borås basket. Ett lag! En vilja som jag så gärna vill fortsätta att se på. Dom gjorde precis allting rätt och för det fick dom utdelning. Hela Boråshallen var som ett enda stort kärleksnäste!  Med ett helt lag som skiner som solar hela bunten och med coacher som ler ännu bredare DÅ är det så innibänken fantastiskt att få vara med och dela vinsten. Vi ses på plats 21 och 22 även nästa gång. Vi är först där och sist därifrån. As usual!

    THANK YOU!
    In english – google translate. I´m sorry for that! Please excuse Google for the poor translation.


  • MY EVEREST.

    Brylépudding har visat sig bli min största prövning här i livet. Inte att det är något fel på själva puddingen i sig, den är makalöst god på precis alla sätt, men att få den att se bra ut på bild verkar vara helt omöjligt. Jag har ett fotojobb på just brylépudding och bilden är det som är det viktigaste. Jag har sjunkit så lågt att jag vid 4.e försöket köpt halvfabrikat. En desperat handling att få till den perfekta bilden. Det lyckades inte det heller och det var det enda försöket som åkte i soporna. Om det smakade bra? Brylépudding ala halvfabrikat är inget man ska stoppa i munnen. Du kan lika gärna smäcka i dig en tub med lim som du sockrat tills den börjat gulna. Ett big NO NO!

    De andra försöken har slutat på precis samma sätt. Jag sitter på stolen, deppar för att bilderna blir så makalöst tråkiga, stirrar på kameran och lyckas på nåt sätt komma åt en sked. Vips så är brylépuddingen ett minne blott och jag blir både sockerkickad och ångestfylld på samma gång. Hur ska jag göra?!

    Jag vet inte hur jag ska bära mig åt men nu står 5.e försöket i ugnen så förhoppningsvis är det i dag som jag lyckas. Det höll på att bli fiasko redan från start idag då både ugn och spis valde att lägga av. Stendöd! Som tur var så är min man mindre stendöd, trots förkylning, och lyckades tänka ut att ett besök till proppskåpet skulle med allra största säkerhet lösa problemet. Mycket riktigt!

    Att vattenpumpen strulade direkt efter är inget som jag tänker prata högt om.
    Med all otur måste ju bara bilden komma idag, eller?

    Jag började för en fasligt massa dagar sedan att vara med i utmaningen att blogga 100 inlägg på lika många dagar. Jag är en vekling och har misslyckats. Det är inga problem att lyckas med hundra dagar i sträck men det blir lite därefter. Jag har inte den fantasin och dom orden som krävs för att det ska lyckas så därför återgår jag nu till att blogga i min egen takt. Det känns bättre. Faktiskt.

    (mer …)


  • JAG HAR TAGIT KÅL PÅ DET

    Rödkål och blodapelsin i en synnerligen välsmakande kombination. Hur det nu kan vara möjligt så var jag inte alls sugen på musslor idag , jag ville istället ha något krispigt och lite syrligt. Rödkål, eller tja, vilken kål som helst tycker jag är så fantastiskt gott att äta som det är. I mina papper som jag fick efter min operation så står det att jag bör hålla mig undan från kål det första året men vem kan hålla sig borta från något som är så gott? Jag mår ju dessutom inte sämre av att äta det. Dom tog bort min magsäck av plåt och gav mig liten del tarm i titan istället tydligen för jag har inte märkt av något problem alls. Tipptopp.

    Blodapelsinerna är fortfarande ljuvligt goda, tyvärr lite för små men man kan inte få allt här i världen. Om jag inte kan få allt så vill jag i alla fall ha det mesta! Att de är vackra att titta på gör inte saken sämre alls.

    Det sjuka verkar inte vilja släppa från familjen Ljunggren. Mitt har släppt såpass att jag inte känner mig sådär dyngsjuk men tyvärr kom det hem en väldigt ynklig make på eftermiddagen med ond hals och feber. Nu vet han vad han har att vänta. Jag hoppas att han lyckas mota bort det och att han känner sig bättre i morgon. Vila kan göra underverk. Vila och lite gott i magen.  Vila = soffa och film. Gott i magen = Hemmakvällsgodis

    (mer …)


  • TITTA HON ÄTER IGEN. I MORGON.

    Jag har börjat friskna till. Äntligen! Febern är borta men hosta och snuva hänger kvar, som sig bör. Den lär väl sitta i fram till midsommar eller nåt i den stilen men jag ska inte hänga läpp. Det är som det är, jag orkar i alla fall vara uppe och sysselsätta mig själv. Smaklökarna verkar fortfarande vara bedövade dock. Jag testade att locka dom med musslor till lunch men det gick sådär, tyvärr. Det är bättre men inte helt bra så musslorna får gotta sig tills i morgon, då ska det nog vara ordning på fortet igen. Moules marinières är det absolut godaste jag vet så att ha smaklökarna i ordning är mer viktigt än någonsin.

    Mer om det i morgon.
    Idag. En ljuvlig vinterdag och jag tog med mig mina älskade jycklare ut på sjön. Frisk!
    Svea, lyckligaste rottweilern, kunde inte få nog av alla uppborrade pimpelhål. Varenda ett skulle hon trycka ner trynet i. Hon ville väl inte vara sämre antar jag men sämst var hon för ingen fisk kom med upp. Man kan tycka vad man vill om vår Svea men hon är nog den absolut vackraste rottweiler jag sett och hon är, hör och häpna, grym på att lyssna och hon är makalöst rolig. En helskön donna på alla sätt utom vid NEJ!. Då fungerar hon inte riktigt som det är tänkt men man kan ju inte vara bra på allt.

    Hjördis, vårt rara fluff från helvetet, en fin samojed som lyssnar lika mycket som en rostig spik. Jag misstänker att det beror på fluffet för med så mycket fluff på kroppen måste de ju betyda att det även sitter en och annan tuss på insidan. Då blir det inte lätt att höra. Det förstår ju vem som helst.

    Nåväl. Matblogg, det blir det i morgon igen. Då SKA det smaka!


  • VAR ALLTID PÅ DIN VAKT

    Everybody lies! Tänk på det och glöm det aldrig. Vissa har staken att erkänna det, andra inte. Somliga gör det för att skydda någon eller sig själv andra gör det för att få bekräftelse. Jag är tämligen trött på bekräftelselögner. Ska man ljuga så förutsätter jag att man har sina hjärnceller i schack och håller sig till samma ”sanning”. Det kan lätt bli en smula pinsamt annars. Så är det faktiskt. Patetiskt!

    Jag fortsätter att ligga i bingen med min feber. Funderingar är mitt enda sällskap. Det är först nu, 17.20,som jag klivit upp för dagen.
    Nu ska jag äta hamburgare som egentligen skulle varit musslor. Vilken tur för mig att det smakar likasamma – ingenting.

    ps. vattenstämplen i bilden är inget som jag på något sätt är stolt över. Jag är kisskass på att klona bort och min honung vill/kan/orkar inte hjälpa mig. Man kan se att jag åtminstone har påbörjat. ds.


  • FEBRIGT OCH BILDLÖST

    Mazariner
    Glass
    Gurkstavar och dipp
    Paj

    Det är på väldigt många sätt tur att jag inte är förkylningssjuk så ofta. Tyvärr så smakar alla godsaker ovan precis likadant. Det vill säga – absolut ingenting! Jag är inne på andra dagen med hög feber, hosta och makalös huvudvärk. Varannan timme, mellan ingentingsmakande godsakerna, slinker det ner alvedon och bisolvon (ja, jag överdoserar i nuläget) på löpande band tätt följt av två duschar otrivin menthol i vardera borre. Jag orkar hålla mig uppe korta stunder, de stunder jag äter och hoppas på att få en smakupplevelse som ska hjälpa mig att uthärda men icke, så är det inte. Det enda som hjälper, en smula, är att ynka.

    Nu ska jag återgå till täcket, kudden och min rara Mats. Han är i alla fall alldeles toppen på alla sätt!

    Så mycket gott och så väldigt smaklöst.


  • LUNCH I VINTERTID

    Varför göra det svårt för sig? Köp en burk med färdig soppa eller var ambitiös och gör egen, häll ner i en termos och bege dig ut i vintervädret. Det finns inget som smakar så gott och som värmer händerna så skönt när kylan biter sönder fingrarna.

    Även om vintern inte på något sätt har kommit upp i samma kaliber som förra med kyla och mängder av snö i flera månader så är jag så evinnerligt trött på det. Jag vill vara varm (inte av feber), jag vill ha sol, jag vill ha grönt gräs och jag vill slippa tända i kaminen vareviga dag bara för att ens klara av att sätta fötterna på golvet. Det är inge roligt längre! Varje årstid har sin charm sägs det – Nja, jag vet inte det jag! Det här är inte på något sätt charmigt. Hur jag överlevde förra vintern är för mig ett mysterium.

    Med det gnället återgår jag till bingen och försöker mig på konststycket att kurera mig. Jag hade hoppats på att det hade dragit sig tillbaka under natten men tydligen så bestämde det sig för att bryta ut ordentligt så idag är alvedonen och nässprayen  mina bästa vänner. För att göra dagen ännu bättre så vaknade jag i tron om att det idag var fredag. Icke! It´s going to be a looong day!

    Godmorgon. Godnatt.


  • I BRIST PÅ GRÖNGRÄS FÅR KIWI HJÄLPA TILL.

    Jag saknar vår och värme och jag är i stargroparna att bli sjuk så lite grönska och c-vitamin gör mig enbart gott. Syrligt så det drar i munnen men ack vad gott. För att få det redan goda ännu godare så mixa gärna i några isbitar. Inte för många utan bara så att det blir lite ”krisp”. Kanske 3-4 stycken bara. Det är bra för baciller och feber. Jag lovar!

    Vill man ha det lenare så är det bara att mixa i lite vaniljyoghurt, då blir det mer en smoothie och det riktigt syrliga från lime döljs en smula. En smaksak helt enkelt. Allt efter form och humör. Idag är kräver formen och humöret c-vitaminboost. Jag vill verkligen inte bli liggande med massa feber och allt annat som man oftast får med på köpet. Tyvärr bådar det inte gott då halsen börjat värka, hostan göra ont och temperaturen stiga.

    (mer …)


  • HOPPSAN!

    Några centimeter mindre. Att tappa vikt is da shit!
    För första gången har jag fått se vilken enorm skillnad det är, det skulle krävas ett par gamla byxor från tiden då jag var som störst. Helt sjukt! Naturligtvis känner jag att jag blivit mindre men jag tycker mig inte se det. Nu gör jag det!

    Jag var emot att spara kläder från en tid som jag inte mådde toppen utan har valt att sälja eller slänga allt gammalt junk. Trodde jag! Idag gjorde jag en rensning i garderoben igen och där låg dessa gamla godingar, 4-manstältet. Galet! Jag ska aldrig slänga dom, aldrig! Jag har kommit drygt halva vägen så jag måste ställa mig bakom samma par byxor om några månader (kanske runt juletid) igen, då jag förhoppningsvis har ”kommit i mål” . Som sagt – Galet!