Etikett: viktnedgång


  • FÄRGADE LÖV. REGN. HÖST. ÅH DU LJUVLIGA ÅRSTID.

    Jag mår så bra i höstrusk. Det är mörkt, ruggigt och kallt. Luften är hög och frisk. Då är det riktigt skönt att andas. När Mats kom hem från jobbet så svidade vi om till promenadstassen och gav oss ut på dryga timmens promenad. Underbart på precis alla sätt. Vi går ungefär lika länge varje dag men vi brukar ta just den timmen lite senare på kvällen men idag var det verkligen synd att gå miste om den sköna höstsolen.

    Det är inget nytt under solen men när hösten kommer så ska sopporna och grytorna fram. Det är en regel! Soppa smakar aldrig så bra som den gör på hösten, speciellt när mörkret börjat lägga sig en smula och graderna har trippat lite längre ner. Är man dessutom nypromenerad och lite mör i kroppen blir det om möjligt ännu bättre.

    Har du någon favorit som du serverar i soppskålen?

    I morgon är det dags för veckans vägning igen. Jag tjuvade lite idag och det ser bra ut. Förhoppningsvis så är det två kilo mindre sen förra veckan. Kollektiv tumhållning? Ja tack!
    (mer …)


  • ENKLASTE VARDAGSLYXEN

    Nu kommer det bli så där vansinnigt enkelt igen. Snabbmat när den är som allra, allra bäst. Det smakar precis som det ska och det är så långt från tråkigt som det bara är möjligt. Servera den på veckans obligatoriska pastadag. Har ni fler än en pastadag så gör det absolut ingenting. Tortellini går att få med alla möjliga olika fyllningar. Vill man, eller kan man kanske är mer rätt, göra sin egen tortellini är det ju inget att diskutera längre. Sätt sprutt på fantasin och fyll med dom med glädje. Jag fuskade och köpte färdiga, sånt där hemskt halvfabrikat ni vet. Men vet ni vad? Det är tillåtet, bara för att det inte är gjort från grunden i ditt eget kök så betyder det inte att det är sämre eller smakar mindre. Man gör helt och hållet som man vill, det är det som är tjusningen.

    Ugnsgrönsakerna med sina syrliga men ändå söta tomater och den krispiga löken tillsammans med zucchini blev så fantastiskt gott. Vill man så kan man med fördel ringla över en god olivolja vid servering. Det gör det om möjligt ännu bättre. Jag hade en dressing till som är  gjord på solmogna tomater och basilika. Det var inte alls tokigt. Fint!

    I helgen har jag och min lille, goe make varit på en minisemester till Helsingborg. Det var ordentligt välbehövligt. Det är inte ofta vi ger oss iväg och släpper allt vad Gällstad, hus och djur betyder. Det har varit en påfrestande höst på alla sätt så därför var denna trippen det bästa vi kunde göra. Vi låste in en hushundkattvakt i huset och drog iväg i fredags. På lördagen var vi över en tur till Helsingör, åt en pizza (en pizza är inte längre en pizza utan det är en slice men jag vill inte vara sämre än alla andra) och sen tog vi båten tillbaka hem igen. Alldeles lagom. Det var lite för mycket folk för min smak så därför blev turen lite kortare än vad vi hade tänkt. Tinnitus och meniere störde till det en smula. Jag är glad för det lilla. På kvällen var det releasefest tillsammans med dom som står bakom Inzpira Magazine, magazinet som jag fotograferar lite för. Många trevliga möten. Söndagen var det pysselmässa och hemresa med stopp i Båstad. Byn där dom handlar på Ica i morgonrock och badtofflor. Jag fick tyvärr inte se någon som kunde bekräfta min fördom. Bättre lycka nästa gång.

    Detta med minisemester ska jag absolut praktisera lite oftare. Det gjorde mig gott även om jag joddlade och kvittrade när jag i går eftermiddag kom hem och gick in genom dörren in till vårt älskade lilla hus ute i skogen där ingenting kan störa. Den riktigt stora tjusningen med att åka bort är att få komma hem igen. Hemma!

    (mer …)


  • JORDGUBBSMARMELADEN SOM BLEV TILL SYLT

    Marmelad på frysta jordgubbar är omöjligt. Det blir bara sylt. Är man dessutom lika genomtänkt som mig så skvätter man i lite champagne i hela härligheten och direkt så är man snudd på att få saft istället. Marmelad till sylt till saft. Om man bortser från det klantiga så blir det faktiskt väldigt, väldigt gott. Champagnesmaken vet jag inte riktigt vart den blir av men bara vetskapen om att det är just skumpa i marmeladen, eller sylten, gör att mitt lillfinger pekar rakt upp när jag tar en tugga från biscottin. Det gäller att sätta glamour på vardagen. Jordgubbar och champagne i frukostmüslin. Fint ska det vara!

    Att göra egen sylt är inte svårt, det är bara att blanda ner precis vad man känner för. Det är enbart fantasin som sätter gränserna. Har du några slattar av olika bär i frysen så hysta ner det i en kastrull med lite syltsocker och du har snart en alldeles perfekt sylt till pannkakorna, frukostfilen eller glassen. Smält i lite choklad i hallonsylten och det blir en fantastisk smakupplevelse för alla inblandade. Våga vara lite galen men tänk på att det måste låta gott ihop. Få inte knäppen fullständigt. Ett typexempel på knäpp modell grande är min man, han har fått för sig att wienerbröd ska micras med ost. Smaka på orden, låter det verkligen gott?!  I de svåraste tiderna prövas kärleken, det är en sak som är säker.

    Nu kanske någon tycker att det är onödigt att öppna en flaska skumpa för att enbart ta 1 dl ur flaskan men det är det inte. Det kommer bli den roligaste marmelad/sylttillverkningen ni någonsin har haft. En skvätt i kastrullen och en större skvätt i glaset. Bjud in en väninna på syltkokning vettja.  Ta en jordgubbe också så är festen i gång på riktigt. Som sagt – glamour i vardagen.

    Nu är det lunchtimme och jag ska verkligen ha glamour. En matlåda från min käre far lämnades just. En gammal låda med prislapp och innehållsförteckning kvar från nån rea på färdigmat (kalkonkorv med tysk potatissallad från Citygross – 25:-). I lådan ligger det nu istället potatismos och ugnsfalukorv. Det är glamour så det visslar om det. Mer glamourigt än så blir det inte. Mätt kommer jag bli och tacksam det är jag.

    (mer …)


  • EN LYCKAD KYLSKÅPSRENSNING

    Det blev inga -1,7 kg. Det blev ”bara” -0,5. Inget som gör mig ledsen alls, snarare tvärtom. Det är bra, då hinner både jag och kroppen med. Jag tar resten till nästa vecka istället. Då är det även dags för första kontakten efter operationen på Sophiahemmet. Då vill dom ha lite mått, vikt och humör. Bra att dom inte släpper oss opererade vind för våg utan ser till att hålla lite koll.

    Nåväl, nu pratar vi mat istället. Lunch. Vår kyl behövde sig en rejäl genomgång och resultatet av det blev en fantastiskt god lunch. Inte den nyttigaste men vad gör väl det när det bara är 1,5 dl mat på tallriken? Serveras det till ett gäng gastric bypass-opererade räcker det till 10-12 stycken men har de runt matbordet fortfarande sin magsäck kvar så är det nog bara 4-6 det räcker till. Rejält med mat är det i alla fall.

    Kort och gott. Det är såhär en kylskåpsrensning ska vara. Mycket mat. Enkelt till tusen och man slipper att slänga mat som inom någon dag kommer vara helt kasserad.
    Är receptet svårt att läsa så tryck på bilden, då borde det bli större. I brist på syssla så visas receptet på detta otydliga, kanske helt obegripliga sätt.

    Nu ska jag ta min huvudvärk och lägga mig på sängen. Förhoppningsvis så slår jag ihjäl både huvudvärken och några timmar. Kan jag ha sån tur?


  • EN NYPONGRUVA.

     

    Jag trodde mig kunna varje kvadratcentimeter av vår trädgård men ack vad jag bedrog mig. Idag såg jag små, väldigt få dock, nypon. Alldeles röda och vackra. Precis vid grinden fanns dom dessutom. Alla 5 nypon. FEM.  Lyckas jag få ihop ett litet men gudaljuvligt te om jag torkar dom?

    Nästa år kanske jag kan få en nästan dubbelt så stor skörd. Då ska jag festa till det med en deciliter nyponsoppa. Den som väntar på något gott väntar som bekant alltid för länge.

    I morgon är det onsdag och återigen dags för vägning. Jag önskar så att jag kunde tappat 1,7 kg sen förra veckan. Vi kan väl göra så att vi utövar någon form av kollektiv tumhållning tills i morgon bitti? Håller ni riktigt hårt så kanske jag har turen att jag inte behöver ge mig ut på kvällens promenad för att lyckas. Det regnar verkligen katter och hundar här i Gällstad och det blåser så även klump som jag känner hur jag lättar. Fast det är ju klart, jag är ju snudd på fjädervikt numera.

     


  • EN MÅNAD SENARE – GLÄDJE I ETT HALSBAND


    Vill du också ha en kamera på ögat? Snövita armar följer med på köpet.

    Jag har ingen som helst vana eller finess på att fotografera mig själv i en spegel. Inte helt enkelt faktiskt. Jag förstår inte riktigt hur dom där modebloggarna får till det.  Ge det några månader till och jag kommer göra akrobatiska övningar med sådan bravur att till och med spegeln blir chockad. Åh du milde tid, jag lovar att så blir det inte. ALDRIG.

    Anledningen till ego-fotograferandet är att i morgon är det en månad sedan jag la mig på operationsbordet. En hel månad! Tiden verkligen rusar i väg. Sedan jag började viktnedgången 5-6 veckor innan operation så har jag tappat hela 21 kg. Jag vet inte om någon ser det för jag gör det inte. Eller jo, visst ser jag men jag tycker inte att det ser ut som att det är så många kilon. Nu ser jag ju mig själv varje dag så det kanske kan bero på det. Hur som helst. Här är jag. Så här ser jag ut nu.

    Att jag har lyckats få på mig ett halsband med min mammas senaste gåva till mig är det finaste av allt. Halsbandet har jag fått av Mats för många, många år sedan men det har varit alldeles för litet hela tiden. Det är så många år sedan att Mats inte alls kan minnas att han ens gett det till mig. Detta är i och för sig mannen som glömmer redan efter en timme så jag ska inte begära så mycket.

    Månadstenen fick jag i födelsedagspresent av min mamma förra året och eftersom jag känt mig alldeles för pluffsig och rund så har jag aldrig tagit mig i kragen och köpt något att hänga det i så det har legat i badrumsskåpet sedan dess. Att jag kan bära det nu betyder så mycket. Mamma finns med mig i det.

     


  • HUSMANSKOST ELLER INTE?


    Blodpudding. Ordet i sig tycker jag inte alls om och blodpudding är väldigt sällan något som jag kan bli sugen på men så fort jag känner doften när det steks så börjar det vattnas i munnen på mig direkt. Nu efter operationen så är det viktigt för mig att få i mig järn så därför serverade Mats detta till mig idag. Jättegott! Nu är det inte min tallrik på bilden. På min tallrik såg det mycket mesigare ut. En skiva blodpudding, en halv skiva bacon och en tesked lingonsylt. Sen fick det vara bra.

    Har ni provat att göra egen blodpudding någon gång? Var det i så fall godare än den färdiga i butiken?

    Onsdagar är egentligen min vägningsdag men i morse när jag gick förbi spegeln i hallen så tyckte jag mig se att det såg riktigt bra ut och drog därför fram vågen och visst såg det bra ut. Siffrorna visade precis det som jag ville se så efter en otroligt snabb uträkning så kom jag fram till resultatet – minus 20,1 kg!  Har jag tur så är 500 gram till borta tills i morgon. Det börjar kännas så otroligt skönt och jag börjar vänja mig vid livet mer och mer. Skithäftigt för att tala klarspråk. Jag ångrar inte min operation nånting längre. De första 2 veckorna kunde jag vissa dagar fundera över vad det var jag hade gett mig in på men nu är det så självklart. Jag börjar hitta mig själv. Jag har gått från storlek 54/56-58/60 till 50/52. Det är inte utan att jag funderar på vart detta kommer att sluta. Det kan och kommer bli precis hur bra som helst!


  • ENKELT, GOTT OCH DÄRMED HELT PERFEKT.

    Barnsligt enkelt och ett bra sätt att ”piffa” till pastan en smula. Jag längtar efter den här typen av mat men jag får snällt hålla mig till tåls i alla fall en vecka till. Lite pasta, några tomater och en fläskfilé med lite tillbehör är allt som behövs. En bra och stadig middag för hela familjen utom för mig själv. Lite för svårsmält ännu så länge.

    Själv så håller jag mig mestadels till flytande kost fortfarande men jag har ätit ägg och mannafrutti idag. En fantastisk känsla att få tugga igen. I morgon ska jag gå på ännu tyngre grejer – bakad potatis! Som jag längtar. Det ska bli så fantastiskt gott, eller jag hoppas det hur som helst så får jag lön för mödan. 17 kg är det som försvunnit från min kropp hittills. Det är helt sanslöst!

    (mer …)


  • DÄR ÄR JAG.

    En ny knapp är skapad och den har fått det otroligt fyndiga och finurliga namnet ”min livsresa”. Det är fantasifullt så det förslår, eller hur?

    Vill du och kan du så får du gärna följa med på den där resan om mitt liv med tillhörande vikt men då får du göra några extra klick. Busenkelt. Klicka bara på bilden så kommer du rätt, du kan också klicka på ”min livsresa” i menyn. En smaksak.


  • EN HEMLIGHET ÄR EN HEMLIGHET TILLS DET INTE LÄNGRE ÄR EN HEMLIGHET

    Jag vet inte om det är så att någon undrar varför det inte längre dyker upp några recept här på bloggen men jag tänker nu berätta varför. Jag ska i veckan som kommer (om allt är som det ska) genomgå en operation. En gastric bypass. Eftersom jag tills operationsdagen ska ha tappat 12,6 kg (jag har 2,9 kg kvar så det är väldigt, väldigt svettigt i nuläget) så är det inte mycket till mat här hemma. Fram tills för 3 veckor sedan har jag ätit relativt normalt men ju närmare jag kommit ju mer har jag fått strypa intaget av allt gott (fuskat har jag gjort, det ska jag inte hyckla med) så därför har det inte heller funnits något att fotografera. Det är inte kul att göra en glass som jag inte i nuläget bör äta och jag är inte en personen som kan avstå att provsmaka om jag bakar något så därför har det fått utebli.

    Min kost dom senaste veckorna har bestått av barnmat. Olika varianter och konsistenser. Sådär gott men saltar man bara rejält så har det fungerat riktigt bra men jag är mycket skeptisk om det är något som jag kommer vilja mata våra framtida barn med. Alla pastavarianter har varit helt okej och fruktpuréerna riktigt goda men det andra. Uäck! Inget salt i världen har kunnat få till smaken på det. Den senaste jag åt  som smakade riktigt äckligt var Slottsgryta och det var så vedervärdigt att jag mådde illa en hel dag efter. Bara tanken på smaken får det att vända sig i magen på mig.

    (Jag har valt just barnmat av två anledningar. Den ena anledningen är att jag efter operation kommer att äta det under några veckor och den andra är att det har varit ett enkelt sätt att fixa en portion mat utan att tänka på allt annat gott som jag kunnat äta istället. Dietsoppor och annat har gått tvärbort.)

    Anledningen till att valt att göra en gastric bypass är att vi är ofrivilligt barnlösa och har i många år försökt att bli gravida men inte lyckats på grund av min övervikt. För några år sedan var det riktigt jobbigt men jag har på senare år på något sätt vant mig vid tanken på att jag och Mats kommer att vara ensamma resten av livet. Jag hade börjat tycka om vårt liv tillsammans och känner inte att jag har saknat något. Inget alls faktiskt. Men så för några månader sedan så pratade jag med min doktor, jag vara bara nyfiken på hur det fungerar med operation och på den vägen är det. Prover togs och i den vevan upptäcktes även att jag har diabetes och mitt höga blodtryck började att medicineras så då tog jag beslutet att be om en remiss och det fick jag. Det är efter det som tanken på barn har kommit krypandes igen, det är nästa steg i vårt liv. Jag kan igen se oss som föräldrar. Det är livet som jag någonstans saknar. Så, jag gör inte operationen för att bli smal, det ser jag bara som en bonus, utan jag gör den helt och hållet för min överlevnad och ge mig möjligheten att bli frisk och att kunna ge mig och Mats den finaste gåvan av dom alla – ett barn.

    Jag har hållit operationen hemlig länge och endast ett fåtal har vetat om det och det har varit mest för att jag inte velat höra något negativt som skulle få mig att tveka. Nu känner jag att det finns inget som kan påverka mig längre för jag har redan alla negativa tankar som är över huvudtaget är möjligt men jag har också alla positiva och det är dom som gör hela grejen. Därför vill jag nu dela med mig. Den här resan är början på mitt, eller vårt, nya liv. Det ska bli spännande att få lära känna sig själv på nytt. Jag tror att jag kommer tycka mycket om den nya Helena Ljunggren. Hon är rätt frän när allt kommer omkring, hon har bara inte riktigt vågat visat upp sig än.

    När jag och alla kroppsdelar har återhämtat sig så ska ni få se på mat, då kommer det dyka upp mängder av gott. Gott som passar alla magar. Det är då det börjar på riktigt!

    Håll tummarna på att min förkylning släpper och att  mina resterande 2,9 kg är betydligt mindre om några dagar.