EN MÅNAD SENARE – GLÄDJE I ETT HALSBAND


Vill du också ha en kamera på ögat? Snövita armar följer med på köpet.

Jag har ingen som helst vana eller finess på att fotografera mig själv i en spegel. Inte helt enkelt faktiskt. Jag förstår inte riktigt hur dom där modebloggarna får till det.  Ge det några månader till och jag kommer göra akrobatiska övningar med sådan bravur att till och med spegeln blir chockad. Åh du milde tid, jag lovar att så blir det inte. ALDRIG.

Anledningen till ego-fotograferandet är att i morgon är det en månad sedan jag la mig på operationsbordet. En hel månad! Tiden verkligen rusar i väg. Sedan jag började viktnedgången 5-6 veckor innan operation så har jag tappat hela 21 kg. Jag vet inte om någon ser det för jag gör det inte. Eller jo, visst ser jag men jag tycker inte att det ser ut som att det är så många kilon. Nu ser jag ju mig själv varje dag så det kanske kan bero på det. Hur som helst. Här är jag. Så här ser jag ut nu.

Att jag har lyckats få på mig ett halsband med min mammas senaste gåva till mig är det finaste av allt. Halsbandet har jag fått av Mats för många, många år sedan men det har varit alldeles för litet hela tiden. Det är så många år sedan att Mats inte alls kan minnas att han ens gett det till mig. Detta är i och för sig mannen som glömmer redan efter en timme så jag ska inte begära så mycket.

Månadstenen fick jag i födelsedagspresent av min mamma förra året och eftersom jag känt mig alldeles för pluffsig och rund så har jag aldrig tagit mig i kragen och köpt något att hänga det i så det har legat i badrumsskåpet sedan dess. Att jag kan bära det nu betyder så mycket. Mamma finns med mig i det.

 




14 Kommentarer till “EN MÅNAD SENARE – GLÄDJE I ETT HALSBAND”

  1. Britt skriver:

    Visst syns det :) En sund minskning ska ju inte gå alldeles för fort. Kroppen ska ju helst hänga med. Extra roligt att du nu kan bära halsbandet från mamma Kerstin och Mats, då är de ju med dig hela tiden. Jag har pappas vigselring och känner verkligen att han är med i allt.
    Många kramar
    Britt

  2. Elisabeth skriver:

    Tror det är många, inklusive mig som känner igen sig i det där med att försöka se ”normal” ut när man fotar sig själv. Det är en konst som nog tar tid att öva in.

    Kul att höra att det går så bra, och både halsbandet och blusen är jättefin på dig. Och jag lovar, du är inte den ända med vita armar :)

    Hoppas du får en toppenhelg!

  3. Tycker det är oerhört befriande att du inte tänker försöka ge dig på det som modebloggarna gör, tycker det är mycket bättre med foton som är du:)
    Förstår precis hur du känner för halsbandet och din närhet till din mamma när du bär det.
    /Anki

  4. Hanna skriver:

    Wow – underbart bra jobbat!

  5. tina skriver:

    Vad fint du skriver om halsbandet. Och det där med modebloggarna, jag fattar inte heller hur dom gör. Tur att vi slipper! ;-)

  6. Linda skriver:

    Det är nog just de där ”små” sakerna i vardagen som kan göra en riktigt lycklig, hur betydelsefulla de är kanske ingen annan vet. Det handlar ju om så mycket mera än att kunna bära ett vackert halsband igen.
    Fördelarna är väl större än nackdelarna? (Från en som är rädd för operationen, vet allt om det och lite för mycket…)

    • Helena skriver:

      Det är ett problem med internet, att man får tillgång till alldeles för mycket information. Försök att strunta i att läsa om det, det kommer gå alla tiders. När och var ska du göra operationen?

      Nu ser jag bara fördelar, inga nackdelar alls. Detta är det bästa jag har gjort!

  7. Bra jobbat! Även om man inte ser det själv så antar jag att det känns. Att kläder sitter lite annorlunda kanske och att få på sig ett halsband är ju ett annat tecken.
    Fota sig själv…haha…har också försökt men svårt att se normal ut:)

  8. Frida skriver:

    Jag är full av beundran först att du opererat dig och sedan din positiva livssyn. Vilken glädje att halskedjan och månadsstenen passar nu. Jag har min mormors vigselringar som är ihopsatta till ett halssmycke. De ska gå vidare till äldsta dottern i familjen, det var hennes önskan.

  9. Catharina skriver:

    Vad ”lustigt”..! Själv har jag vandrat åt andra hållet, har gått upp tolv kilo sedan midsomras. Och ska fortsätta gå upp eftersom min startvikt var katastrofala 27 kilo… Och jag kan se att jag gått upp, men inte att jag gått upp 12 kilo. Förstår inte var det satt sig..!

    Bra jobbat i allafall, hoppas att det fortsätter och känns positivt!

  10. charlotta skriver:

    HURRA FÖR DIG! Här kommer en massa pepp till dig: Pepp pepp peppeppeppepp pepp pepp. Pepp! BRA JOBBAT!

  11. Sofia skriver:

    Underbart skrivet fina bilder grattis vad duktig du är härlig känsla som vi också får ta del av : ) Ha en bra dag! kram Sofia

Lämna en kommentar




Din kommentar