Etikett: viktnedgång


  • KRONÄRTSKOCKA

    Kronärtskocka. Jag har aldrig någonsin ätit det, förutom sådana där inlagda, konserverade historier. Jag har aldrig ätit det på riktigt kan man säga och därför har jag heller aldrig tillagat det. Så, nu behöver jag lite hjälp. Hur ska jag göra? Kan man göra det på något annat sätt än att koka dom i vatten och äta med smält smör?

    Jag har hört av så många att det ska vara så fantastiskt gott så nu tycker jag att det är dags för mig att ge mig på det. Det känns som en sak man måste ha smakat på i sitt liv och det känns som att man någon gång måste ha tillagat det. Det känns dock lite mysko att bara äta blad men det kanske är mer än så? Jag är verkligen helt nollad när det kommer till kronärtskockor. Jordärtskockan, som jag antar är en del av kronärtan, har jag ju provat och blev inte riktigt frälst av smaken då jag inte tyckte att den smakade någonting alls. Jag kan ha gjort fel eller så är det bara så att jag inte är ett fan av jordärtskocka och kommer så aldrig att vara. En chans till ska den få innan jag ger upp. Frågorna är när var och hur men det ska nog ge sig när det väl är dags.

    Åter till kronärtan – Hur ska jag göra tycker ni? Vad är bäst för att få ut så mycket som möjligt av den? Jag vill verkligen tycka om sånt här, det känns som toppengrejer för en gastric-bypass-opererad. Lagom mycket mat som ser mer ut än vad det är. Typ.

    Håll alla tummar för min överlevnad. Nu ska jag ut i den ryska kylan. Den är inte nådig mot mig.


  • MIN PLATS PÅ JORDEN.

    Vi bor på finaste platsen. Här andas jag.

    Jag har en idé om att jag till 9 maj ska ha tappat ytterligare 20 kg (det totala blir då minus 55 kg) och för att göra det måste jag bli bättre på att röra mig så sedan igår morse går jag mina dryga, bokstavligen, 4 km efter att jag tuggat frukost. Samma 4 km, då inte alls mindre dryga, traskas även på kvällen. Första vändan solo, andra vändan med jycklarna.  Går det så går det, går det inte så har jag i alla fall andats mycket friskluft. Nu håller vi andras tummar och tår att menieren kommer hålla sig i schack under morgonpromenaderna (på kvällspromenaderna är jag aldrig själv så då är det lugnt)så att jag kan fortsätta. So far so good!

    Jag tänkte göra en deal med Borås basket. Dom tar sig till finalen och tills finaldagen är mina 20 kg väck. Det blir svettigt men SÅ värt det. Borås basket får en tablett i guld att hänga runt halsen och jag får slänga min tablett i brunt (blodtrycksmedicinen) i soporna. Sweetest deal?
    Okej, vi säger så!


  • HELGEN SOM FÖRSVANN

    En lördag i bil. En HEL lördag i bil.

    kl. 9.00 BLT Trekvartsmacka på Statoil  – Sunkig. För kall. För mättande.
    kl. 14.00 Underdelen på en Big Mac samt några frittar – Underdelen går inte att klaga på. Me älskar underdelen. Frittarna sladdriga.
    kl 20.00Tre tuggor på en Max-burgare – Gott. PUH! Mätt!  (enda gången under dagen som jag var ledsen över min ”obefintliga” magsäck)

    En kavalkad av goda smaker. Eller inte. Inte alls faktiskt.

    Tur att gårdagen är över. I morgon blir det riktig mat igen.

    Snart är det handboll. En lång väntan är över! Tyvärr saknas Källman men man kan inte få allt.


  • OPERATION VILSNA RÖDBETOR

    Jag vet inte hur jag lyckats glömma av en hel påse med rödbetor. Det är ett under att dom hållit sig och inte ruttnat ihop till något helt annat än gott. De var inte ens mjuka utan de var fortfarande fasta och fina. Hur det är möjligt kan jag inte begripa eftersom dom legat i en påse och inte luftats på flera (!!) månader. Ibland ska man ha tur!

    Varm rödbetssallad fick det bli. Jag visste inte riktigt vad jag gjorde men någonstans i tanken fanns det en gnutta hopp om att det skulle smaka som jag ville. Tyvärr, i detta fallet, så har jag ju opererat mig och blev alldeles för mätt alldeles för fort på alldeles för lite. Osis, för det blev verkligen jättegott!

    Jag älskar vanlig, hederlig, kall rödbetssallad men detta var nog nästan snäppet bättre. Enkelt var det också med undantag för det ohyggligt pilliga jobbet med att skala rödbetorna. Det råkade bli lite av ett blodbad på köksbänken, kaklet, spisen, bordet, fönstret, golvet eftersom de slippriga rackarna hade en tendens att pjonga iväg när jag blev lite överoptimistisk och tryckte till på skalet i tron om att rödbetan sakta med säkert skulle glida ur sitt skal och lägga sig försiktigt i grytan. Rödbetor gör inte så. Konstigt tycker jag.

    (mer …)


  • GOD FORTSÄTTNING PÅ NYA ÅRET!

    Kombinationen dålig fotograf i mörker och Nittorp syns på bilden. Tolvslaget var över på ett kick och jag försökte förtvivlat skjuta på de där raketerna som jag egentligen avskyr så brutalt mycket. Jag har ”smällfobi” sedan jag var en liten knodd. Jag får panikkänslor. Att tortera mig är tämligen enkelt. Köp en påse ballonger och börja blås. Jag mår fysiskt illa av dom och jag kommer med allra största säkerhet avslöja mina innersta hemligheter. På riktigt! Fy! Släng in ett gäng clowner också och jag kommer behöva tvångströja.  Ballonger och clowner är förenat med livsfara. Basåattnivet! Fy. Du hemska värld.

    Nytt år. 2012. Tvåtusentolv. Tjugotolv. Visst låter det fint?  Jag ska göra allt lite mer, lite värre och därmed mycket bättre. Jag är redo för 2012. Jag har aldrig varit mer redo i hela mitt liv. Det kommer bli ett fantastiskt år på precis alla sätt. Det är i år vårt liv börjar på riktigt! I can´t wait!

    2011 har varit ett riktigt spännande år det också. Förändringarnas år. Det känns som att jag är som förbytt. Tack vare magsäcksoperationen i augusti har jag fått tillbaka mitt liv fullständigt. Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att det skulle bli en sådan förändring. Mentalt är det som natt och dag. Att jag idag har storlek 48 istället för 56 på byxor är också som natt och dag, svart och vitt, gott och vidrigt……. I torsdags drog jag på mig nya byxor i den nya, lilla storleken. Ni förstår, det är en fantastisk grej att känna hur dom liksom sätter sig som en smäck runt baken, som förövrigt har försvunnit men det är inget som vi egentligen behöver diskutera. Butiksbesökarna fick underhållning – svansjön i ett par gröna, sköna och dösnygga brallor ger ett schysst avslut på året förstår ni, för alla. Det bjuder jag på. Jag tror att jag bjöd på lite skönsång också faktiskt.

    Tack alla ni rara, underbara, sköna, ljuvliga, söta, knasiga läsare och människor som jag har i min närhet för att ni finns! Det är så härligt att kunna knasa tillsammans. 2012. Tvåtusentolv. Tjugotolv. Jag lovar att ge er lite mer, lite värre och därmed mycket bättre!  Tack för att ni finns!

    Min största miss och den enda 2011 var besöket till frisören. En frisör som förstörde hela mitt hår men det ska jag inte lägga någon större energi på nu, det hör till 2011. Tack gode någon för löshår!

    Gör livet till något bra. Ta hand om dig själv. Hjälp någon som behöver. Ta hand om varandra. Var dig själv. Se dig själv. Finns.


  • DAGEN EFTER DOPPAREDAN

    Semifreddo, mina vänner, är väldigt enkelt och väldigt gott. Det kräver ingen glassmaskin alls och det går att variera i det oändliga. Sätt sprutt på fantasin och skapa dig din egen favoritsmak. På 5-6 timmar har du en krämig, halvfryst juvel stående i frysen som bara väntar på att slukas. Hallon och lakrits är en match made in heaven, just den kombinationen kan aldrig, någonsin bli fel. Receptet finner ni längst ner i inlägget.

    Säger man god fortsättning efter julafton eller är det bara efter nyårsafton? Varje dag borde visserligen önskas med god fortsättning så det är inte fel – God fortsättning till er alla läsare! Hoppas att gårdagen blev som ni önskade oavsett om ni firade stort, smått, högt eller lågt. Vi firade ytters lågt och somnade väldigt nöjda och glada med dagen. Dagen avslutades med att en av mina småbröder, som inte är varken små eller unga längre, tog fram en jacka. En jacka som jag sedan jag såg den första gången, varit helsåld på. Tyvärr kunde jag inte ha den då men NU, dragkedjan åkte igen och jackan blev därmed min. Jag är inget märkesfreak utan tycker oftast det är fjantigt men jag vill nu annonsera att jag har en Didriksonsjacka i storlek XL! ( i somras hade jag storlek 58/60 alt. väldigt många X före L). Det viktigaste märket på jackan är alltså storlekslappen!

    Så här dagen efter julafton är det inte mycket med någon av oss i denna lilla familjen. Vi är rastlösa, trötta och stånkamätta ungefär hela tiden. Vi har sovit i stort sett hela dagen med undantag för när vi fick julmatsresterlunchbesök av en bror med sällskap. Det var nog bra att dom dök upp annars hade nog risken varit väldigt stor att vi sovit hela dagen. Juldagen är årets tråkigaste dag, helt klart. Ingenting är öppet och rastlösheten sitter som superlim och naturligtvis vill vi göra allt som handlar om att springa i butiker. Men se, tji på oss!

    Nä, om jag skulle ta och gå upp ur sängen? Klockan är ju snart midnatt så det är nog dags trots allt.

    (mer …)


  • DAN FÖRE DAN FÖRE DAN. ELLER?

    Jag får aldrig ihop det. Hur många ”före dan” är det idag? Två?

    På jul ska man ju tydligen äta brysselkål, något som jag inte tyckt om sen jag var typ 3 år gammal. Alltså jag har inte ätit det sedan dess. Idag ändrade jag på det. 31 år senare slår jag på stort och köper hem ett nät med  gröna små kålhuvuden. Söta att titta på är dom, doftar gott gör dom men smakar dom gott? Jag står fast vid samma uppfattning som när jag var 3 knortar hög. Det gick att äta ett men sen blev det beskt och ganska tråkig smak. Jag vet inte om man ska göra på något speciellt sätt för att få dom att smaka bättre. Finns det ens? Äter du brysselkål?

    Dagens lunch. Pasta med brysselkål och knaperstekt bacon. Plockade jag bort brysselkålen smakade pastan precis så som det ska göra för att jag ska tycka om det. Knaperstekt bacon is da shit. Men det vet ju varenda levande varelse nu för tiden.

    (mer …)


  • INGEN JUL UTAN SENAP

    Senap och julskinka är allt jag behöver på jul. Allt annat runt omkring är helt oviktigt. Senap är något av det bästa jag vet och det märks i vår kyl. Det dräller av olika sorter. Burkar, stora som små, flaskor, hårda som mjuka. Jag fullkomligt älskar sötstark senap, gärna en sådan som killar ordentligt i näsan. På en skiva nygriljerad julskinka för det mig mot högre höjder. Majgåwd! Det är en lång väntan, snudd på evig, till fredag kväll då julskinka anno 2011 kokas och griljeras. Gastric bypass-opererad eller inte. Jag ska ha en stor skiva med rejält med ljuvlig, krämig och stark senap. Om ni lyssnar riktigt noga kan ni troligtvis höra mig joddla framåt 21-snåret. Åh, vad jag längtar!

    Småburkarna på bilden här ovan är smaksatt senap. Stöter ni på någon av dom så tycker jag absolut att ni ska prova. Dragonsenap och svartavinbärssenap. De större burkarna är hemmagjorda varianter. Två av dom är favoriter i repris från förra året. De är från Hannu Sarenströms Vinterkalas. En lagom stark och en hejsanhoppsanstark. Hejsanhoppsanvarianten är så vrålgod som det bara är möjligt! Den tredje är en hemmavariant på en honungssenap. Grovkornig och söt.  Gör två av dom, ni hinner tills på lördag. Vispa ihop det idag! Den riktigt starka kanske kan passa till nyårsfirandet?

    Glöm inte utlottningen några inlägg längre ner i bloggen. Klicka här för att komma till inlägget!
    (mer …)


  • HÅRDTRÄNING

    Jag tycker egentligen inte kaffe är någon hejdundrande smaksensation. Är kaffet gott kan jag dricka men annars är det inget som jag bälgar i mig speciellt ofta. Jag tar allt som oftast te istället. Cappuccino däremot det kan slinka ner, ganska ofta faktiskt. Dock ingen med snyggt mönster i den skummade mjölken, jag lägger mer fokus på att pudra chokladen och strö över socker. Det är med KÄNSLA! Sockret på toppen är det absolut godaste. Jag vill inte att det ska ta slut. I vanligt kaffe eller te har jag inget socker, då förstör det men i cappuccino – SMÄLLGOTT! Cappuccino är dessutom helt perfekt, bortsett från sockret, när man (läs: jag) är gastric bypass-opererad. Jag blir mätt på en kopp. Alla tiders! (minus 32 kg är jag föresten nu. Det går inte riktigt så fort som jag vill men det går neråt och det är det viktigaste. Jag har som mål -30 kg till jul så jag ligger bra till.)

    Lattemorsor har man ju hört talas om men det kommer jag inte bli utan jag väljer att bli cappuccinomutti istället. Mycket fräsigare. Nu är jag ingen mutti än men det ger mig bara tid att ligga i hårdträning tills att det är dags. Cappuccinomutti i lilla Gällstad. Jösses, ja ni hör ju. Jag är något stort i hasorna!

    Kakan som jag gjorde häromdagen är provsmakad och fotograferad. Det blev lite åt browniehållet. Kladdiga små rutor (ingen särskrivning här inte) med choklad, nötter, dulche de leche  och päroncognac. Jag håller,  just i detta nu, på med redigering av bilderna. En kaka helt värd att prova.

    Vad tycker du om cappuccino?


  • FÖRÄNDRINGAR

    Detta är en matblogg med allt vad det innebär men bara för den sakens skull så behöver det inte alltid handla om det även om viktnedgång i mångt och mycket faktiskt handlar om mat. Nu följer jag ju ingen diet som bekant, jag har turen att gå ner i vikt ändå tack vare det där ”lilla” ingreppet för några månader sedan, snart fyra stycken. Jösses, tiden bara rusar iväg.

    Ibland tycker jag att jag går ner alldeles för lite och för långsamt men det är oftast på dåliga dagar då det mesta är jobbigt. Då är jag inte alls stolt för varje minushekto utan tycker att det borde vara 2-3 kg varje vecka. Jag verkar ha ställt in mig på 500-600 gram minus i veckan. En skön takt faktiskt även om jag som sagt kan tycka att det går lite för långsamt ibland. Jag vill bli av med mitt boll-face snabbare men det fungerar ju inte riktigt så. Tyvärr. De flesta dagarna är jag jättestolt över mig själv och tycker att livet är precis så toppen som jag vill att det ska vara. Idag är en sådan dag. Idag ser jag på mig själv med helt andra ögon även om jag fortfarande ser boll-face så ser jag mer. Jag finns ju där nånstans. Tänka sig!

    Det är ingen helkroppsbild men ändå så är det faktiskt idag som jag för första gången ser förändringen. Det är inte de dryga 30 kg som är borta som jag ser mest utan jag ser att jag är genuint glad. Jag känner mig genuint glad och det är ju helt fantastiskt att det också syns. Viktnedgången har gjort så otroligt mycket mer än mindre siffror på vågen, det har ju för tusan ändrat hela mig. Jag tvivlar inte längre på mig själv i samma utsträckning som förr. Det är en brutal skillnad. Jag ser inte längre ner på mig själv och jag gör inte heller narr av mig själv genom att försöka skoja bort allt jobbigt genom skämta om min vikt. Det skulle aldrig falla mig in!

    minus 10 kg till, sen kommer helkroppsbilden!

    Nu. Pigg. Glad. Ny. Frisk. Fräsch. 122 kg. Snudd på fjäderlätt.

    Då. Trött. Deppad. Tung. Mindre glad. Sjuk. Svullen. 152,6 kg vs. 139 kg. Svea håller samma vikt. 36 kg.

    Ikväll har vi varit på basket. Veckans höjdpunkt. Jag lever för den där basketen igen. Jättekonstigt! Återigen är jag inne i det med hull och hår, jag ser fram emot tisdagarna varje vecka (nästa vecka ändras det dock och jag får andra dagar att se fram emot). Då vet jag att jag sitter där i Boråhallen och lyssnar på skognissel och ser bollarna åka ”pôse i”. Idag fick vi, jag och min man,  VIP-platser och jag fick möjligheten att njuta en liten extra smula. Det är väldigt fina spelare att vila ögonen på. Star strucked? Jag?! Fnissa trodde jag inte ens att jag kunde men det var det inga bekymmer med. Stundtals var jag tillbaka till 15 år.  Så nära! Basket är en underbar sport på precis alla sätt!

    I morgon blir det julgodis.