Etikett: svampstuvning


  • LASAGNE. EN VILD VILDLASAGNE.

    Att vara vrålhungrig och helt utan någorlunda trevligt och bra ljus brukar allt som oftast resultera i snabbskjuta bilder. Det är bara att göra och hoppas på det bästa. Orka krångla liksom. Jag sköt av bilderna där på köksbordet och bemödade mig inte att kånka upp allt till övervåningen för att få bättre ljus och mindre runt omkring. Jaja, nu ska jag inte gnälla, det kunde varit värre. Jag hoppas ändå att jag på något sätt ska lyckas förmedla vad det är som gömmer sig där på tallriken. Tillbehöret är i alla fall gårdagens picklade rödbetor. Något jag gått och småätit på hela dagen. Det och cappuccino. Konstigt att jag var vrålhungrig runt 13?!

    Det är en lasagne gjord på vildsvinsfärs (vi har numera hela frysen med viltkött så därav det vilda). Egentligen inga konstigheter alls. Det är som vanligt i stort sett med undantag för bechamelsåsen som är mer en svampsås med kantarell och champinjon. Torkade gula kantareller som fått ligga till sig och svälla i lite vatten innan de åkte med ner i såsen. Fredagslunchen är serverad!

    Såsen är så höftad att jag kan inte ens återge hur mycket det är av varje men följ nästan hela det här receptet  men slopa citron och dragon och tillsätt istället den mängden svamp som du önskar. Jag och återge hur det är tillagat går inte så bra hand i hand, tyvärr.

    Saltet på bilden är ett svart salt från Mill & Mortar. För länge länge sedan trodde jag att jag hade köpt svart salt men så var det inte. Jag började då spåna på om jag kanske skulle lyckas göra det själv, ett salt med lakritssmak, men behöver inte längre fundera. Det här är så snyggt och det smakar som vanligt salt. Det enda lilla ”problemet” är att det inte smakar lakrits så det får jag helt enkelt fortsätta att grunna på.

    (mer …)


  • KANTARELLER.


    Jag är inte mycket för svampplockning och kantareller. Min pappa är mycket för svampplockning och kantareller. Den kombinationen går kanske inte riktigt ihop sig som det ska. Han kommer hit med påsar fyllda med dom gula små rackarna varje dag och varje dag, med undantag för igår, säger jag vänligt men bestämt ”Nej tack”.  Jag begriper inte hur han hittar dom. Just det svåra i att hitta dom är det som gör att jag inte alls känner för att ge mig ut i skogen för att leta. Hur många timmar jag än lägger på det och oavsett vart jag är och letar så vill dom aldrig visa sig. Då kan det kvitta. Skogsmulle kan någon annan få vara.

    Jag har förstått att många, de flesta, vill ha dem smörstekt på rostade mackor vilket i sig är ganska gott men om jag själv får välja så vill jag ha dom lite gräddstuvade med lök, vitlök och persilja. DÅ smakar det riktigt gott! Tillsammans med en ”smördegsmacka” med västerbottenost kan det nästan, nästan, få mig att i morgon säga ”Ja tack” men det är bara nästan för kantarellerna kommer ju inte rensade. Även det en anledning att tacka nej. Rensa svamp är ju tråkigare än att klippa hela gräsmattan med en nagelsax. Jag avlider.

    (mer …)