HelenaLjunggren.com – En fotografisk matblogg – fotograf – bröllopsfotograf

FLÄDERSAFT.

Flädersaft

Vi har två fläderträd (fläderbuskar?) som varje år ger oss drivor med fina blomklasar som bara längtar efter att få bli saft. Tyvärr är jag en jag-gör-det-imorgon-människa och det har varit väldigt många år som jag missat och alla blommor har vissnat bort. Nu går det ju visserligen att göra fläderbärssaft också men det är ju inte samma sak för det ska man ha på hösten och inte nu. Var sak har sin tid, så att säga.

I år var det i ”grevens tid” att jag fick tillräckligt med klasar för att slänga ihop en saft. Man måste ha några liter i kylen för att överleva sommaren som vi har i år. Det bara regnar och regnar och min kropp bara skriker efter sol och värme. Har jag turen och SMHI håller vad dom lovar så ska den där gule uppe på himlen titta fram redan i eftermiddag och imorgon ska det bli behagliga 25 grader. Det bådar för en dag på sjön.

saft

Nu ska jag försöka mig på att göra nån sylt med en skvätt av saften. Jag tänker jordgubbar, smultron, citron och fläder (den observante kan se detta tillsammans i glasen). Vi får se hur det här kan tänkas sluta. Puss.

LAKRITSMARÄNGER MED CITRON.

lakritsmaräng

 

När man sysslar med det där med glass blir det alltid en mängder av äggvita över och därför blir det väldigt ofta maränger av dess olika slag tillverkade i det här köket. Stora, små, korta, långa..allt efter humör och tid.

Jag gillar dom där stora åbäkena, rejäla maränger smaksatta med kola eller choklad. Franska maränger

Mina maränger är smaksatta med lakritspulver, lakritssirap och lemoncurd. En chansning som faktiskt föll väldigt väl ut. Båda smakerna är väldigt tydliga. Tror att kombinationen viol och lakrits är nästa par ut, det kan ju inte bli fel! Tex. glassen med viol och lakrits är en riktig höjdare.

Om man har mycket äggvita över och inte alls känner för att göra maräng är det bara att sätta igång och spritsa – Gör ditt eget strössel!

PASTA. PESTO. KANTARELL. SPARRIS.

pasta pesto

 

Vad ska vi ha till middag? Samma tråkiga fråga varje dag. Ett ännu tråkigare svar - Jag vet inte!

En titt i kyl och frys gav ju inte någon inspiration precis. Tomt och trist. Skafferiet var lika innehållslöst. Det enda som fångade min uppmärksamhet var de gula små rackarna, dvs kantarellerna, som pappan min lämnade över i fredags. Jag kunde lätt ha ätit bara dom, smörstekta med salt men kände att något mer matigt var nog på sin plats.

Pasta, något som alltid fungerar fick det bli. Problemet var bara att det enda som fanns var lasagneplattor. Okej då, jag bröt dom lite sådär slarvigt och kokade dom färdiga. Silade av vattnet och slängde in en sked pesto. Fixade sparrisen och blandade samman med kantarellerna.

Vi fick bli mätta idag också och det krävdes ingen större ansträngning.  Tack för maten!

NEKTARINKAKA.

nektarinkaka

 

En mjuk kaka med nektarin och den citrongrässmakande vita chokladsåsen på toppen. En fin kombination men i efterhand önskar jag att jag hade gjort en frasig paj istället. Det hade om möjligt blivit ännu bättre. Lite salt som möter det söta, typ. Får göra om en annan dag.

Idag är en sån där ligga-i-sängen-och-läsa-dag och det är precis vad jag gör. Lyckades ta mig ut på en långpromenad (7km) tidigare i morse i hopp om att trötta ut den lilla (hon är ju iofs inte speciellt fartfylld) men dom enda som tog helt slut var jag och dom två gamla jyckarna. Att gå den sträckan kanske inte är det optimala för en 14-veckorsvalp men det gick alldeles strålande. Hon hade fullt upp hela sträckan och glömde nog helt av att bli trött i benen. Väl hemma i trädgården fick hon sig en ny upplevelse, något som legat på gräsmattan sen hon kom hem men inte varit ett dugg intressant – tennisbollen! Tänk att en tennisboll kan vara så hjumlans rolig. Speciellt efter en promenad som borde ha knockat ut dom där långa tjocka benen.

Nektarinkaka var det ja. Inget speciellt men smakade inte heller skit så att det störde. Vanlig sockerkaka med små bitar av nektarin. Inga konstigheter.

SIRPA.

sirpa

Vår nya familjemedlem. Sirpa. Tydligen hade vi inte nog med djur i det här hushållet. Två hundar och tre katter räckte inte. Mitt undermedvetna skrek ”NÄÄEJ!” då jag är mycket väl medveten om vart vi står i livet med det här med att skaffa barn men jag kämpade emot.  Jag är inte på något sätt känd för att vara genomtänkt så jag misstänker att ingen är förvånad. Mats, mannen min, visste inget innan vi körde förbi hans jobb på vägen hem. Allt jag hade sagt var att jag skulle visa pappas nya vovva. Äh, han är van. Det är så här alla hundar vi haft, förutom Hjördis som han faktiskt visste om och även var med och hämtade, kommit hit. Han ovetande. Jag nervös för reaktion. Han älskar och har älskat dom alla!

Sirpa var inte planerad på något vis, hon fanns där med sin syster och vi hade inte hjärta att lämna henne när min pappa – han förlorade ju sin gamla Pirre för en dryg vecka sedan och har varit väldigt ensam –  skulle ha en av dom. Så hon fick åka med mig hem och dryga ut det psykotiska zoo som redan är etablerat och klart. Sirpa är en blandras och vilka raser som finns i henne känns väldigt osäkert och hur stor hon kommer bli när hon har knatat färdigt i höjd och vikt ska bli väldigt spännande. Helt klart är att hon kommer bli en stor hund. Tveklöst.

En väldigt trevlig vovva på alla sätt. Lugn, harmonisk och lite slö. Jag misstänker dock att vår rottweiler Svea snart kommer att ändra på det men än så länge, efter två dagar, så har inte mycket på den fronten hänt mer än att Sirpa har lärt sig att äta döda möss. Nu, arla morgonstund, visade hon att hon kunde svälja en hel. När hon kom fram till mig, glad i hågen, tuggandes på något skulle jag kolla och ser då den stackars musen (trodde först på groda men tanken slog mig ganska kvickt att grodor har inte små klor (?) på tassarna/fötterna) halvvägs ner i halsen med endast ett ben synligt. Slurp, borta! Det finns en ”förstagång” för allt.

Sirpa. Hur namnet kom till vet jag inte men det ploppade upp i huvudet och så fick det bli. Nu har vi hundarna Hjördis, Svea och Sirpa. Katterna Solveig, Sture och Kjell. Det känns som att klanen är komplett. Tillsvidare.

Foto: Mats Ljunggren, www.matsljunggren.com

VITCOKLADSÅS MED SMAK AV CITRONGRÄS.

vitchokladsås

 

Det här fick bli premiären med citrongräsEn enkel gräddig sås att ha på kaka, glass eller bara på en sked. Smaken av citrongräset är alldeles lagom. En mild smak av det syrliga tillsammans med det söta i grädde och choklad. Jag serverade den på en nektarinkaka (recept och bilder kommer vi ett senare tillfälle) och det var inte en endaste som klagade.

Såsen är enkel. För att inte säga löjligt enkel. Gör den till nästa paj eller kaka, vettja! Nya smaker mår man sällan dåligt av, så länge smakerna är goda. Såklart!

Klicka här för receptet

CITRONGRÄS

citrongräs

Ibland slänger jag med saker i min kundvagn som jag inte vet vad jag ska göra med. Jag tänker enbart ”ah, kan gå att fota”. Här är det citrongräs som på något sätt fått följa med mig hem, helt utan någon som helst tanke. Vad kan man egentligen göra med citrongräs? Hela google är fullt med tips och recept men jag skulle vilja veta vad just DU gör med citrongräs? Är det gott? Smakar det mycket?

Tacksam för allt!

CHAMPAGNE EN ONSDAG. ALEXANDRE BONNET.

champagne
Jag hann precis plocka färdigt blommorna innan himlen öppnade sig. Från att ha varit klarblå himmel och varmt till jämngrått, regn och kallt på bara nån minut. Det är svensk sommar det men jag klagar inte. Jag har det ganska bra här under plåttaket på altanen. Champagne har jag dessutom druckit. Det finns ingen hejd på galenskaperna men vad gör en inte.

Varför ens öppna en flaska på en onsdag och bara sippa yttepyttelite? Jo. Jag är i ”startgroparna” att lära mig det här med att tycka om vin (champagne/mousserat) och den här stod i kylen och bara väntade och eftersom suget att fotografera fanns där men inget ”objekt” i sikte var det bara att korka upp. Även om jag inte kommer att dricka upp den så vet jag en eller två som gladeligen ställer upp.

I många år har jag ratat och tyckt att det smakar blöh men jag har alltid tyckt att det ser så förhjumlat gott ut. Nåväl, det här smakar vin/skumpa som jag är van vid. Jag har jättesvårt att bedöma om det smakar perfekt, super eller bara gott men flaskan är snygg och det bubblar fint och det har jag förstått att även förpackning och utseende är viktigt. Alexandre Bonnet – Rosé. Jag vet inte men jag antar att du är helt okej.

Om man som jag är fjompig med alkoholsmak, vad finns det för viner som jag kan prova? Söta, sliskiga, färgglada? Jag har fått en del tips men vill ha fler. Egentligen kan jag ju dricka alkoholfritt men ibland vill jag kliva in i ledet och vara som alla andra. Faktiskt.

BLOMMA. GE LIV.

blomma

 

När alla sätt är prövade får man tänka lite till. Det här är sista försöket innan det är dags för farbror doktorn att ta hand om mina ägg. Blommor i sovrummet, det måste ju bara fungera?

KOLAPOPCORN BY MATS.

kolapopcorn

 

När jag började med foto så var jag ensam om det här hemma. Intresset fanns inte alls hos min käre make men det skulle ändras. Han började så smått med min gamla kamera men köpte sig snabbt en egen och satte igång. Att han nu även börjar ge sig in på matfoto gör ju det nästan ännu bättre även om jag tycker att han är en bättre bröllopsfotograf så måste jag nog ändå medge att matfotona börjar hotta till sig riktigt ordentligt. (När matbilderna är för bra, som här, ska jag inte sticka under stolen med att avundsjukan sitter som en smäck)

Kolapopcorn. Det livsfarligaste som finns. Det går INTE att sluta äta när man väl har börjat.

Gällande bröllopsfoto så är han riktig duktig på att hitta detaljerna och jag är helkär i hans bilder, jag tycker att dom rör på sig. Dom säger mycket. Kika in hos honom, vettja…. www.MatsLjunggren.com