Här är den. Ruds morotskaka. I glassform. Med cookie dough.

Tanken var att hitta den där riktiga morotskakasmaken men jag lyckas inte riktigt nå ända fram men det gör inget för det är gott som tusan ändå. En söt glass med lite salt cookie dough.

Jag var skeptisk men jag var uttråkad och kände att jag var tvungen att prova. Morötter är ju gott, liksom, så vad kan gå fel? Jag gjorde smeten i förrgår så den har fått rejält med tid i kylen för att svälla till sig riktigt ordentligt. Perfekt! I morse skickades den ner i maskinen och en knapp timme senare var den född. Morotskakaglass, nästan.

Jag älskar att göra glass, det kanske märks? Jag tycker det är lite utmanande att hitta annorlunda smaker. Just dom där som man kanske inte riktigt räknar med. Jag har i vanlig ordning googlat för att se om det redan finns och det gör det naturligtvis. Morotsglass är inte unikt men skit i det – det är GOTT!

Ta fram den 20-25 minuter innan servering så har du en toppenglass att servera när gästerna kommer på besök. Eller äh, skit i gästerna! Lägg dig på soffan och sleva direkt ur bunken. Det är min melodi och därmed det enda rätta. (att sleva är lite av en lögn, jag dumpar snabbare än snabbast på det här – glass OCH cookie dough är en kombination som jag som tjockisopererad får se upp med. Det tar inte många sekunder innan dumpet sitter som en smäck. Hade jag kunnat hade jag slevat!)

Klicka här för receptet

Nej, det smakar inte parfym!

Att ha rosenvatten i glassmeten är strålande. Mer sommar än rosor går nog inte att få. Det skulle vara jordgubbar då i så fall men just jordgubbsglass finns det ju mängder av. Det är absolut inget nytt med rosenglass men det är nytt för mig. Jag har haft det där rosenvattnet i skåpet i flera år nu utan att jag tagit mig i kragen för att testa. Det var just i glass jag hade tänkt att använda det. Det tog tid men nu är den här. Ruds rosor!

Man behöver inte köpa dyra glassformar för att få glass på pinne. Det duger alldeles strålande med vanlig hederlig plastmugg. Häll i och tryck ner en glasspinne och skicka in i frysen för att stelna till sig. För att späda på rosorna så har jag lagt lite kanderade rosenblad i botten innan jag hällde i glassen och avslutat på samma sätt. Det händer liksom lite mer i glassen då, tycker jag!

Under fototillfället hann glassen smälta då jag inte tänkte till och det rasade brädor (bakgrund) rakt ner på huvudet och foto upphörde pga svordomar. Det är med livet som insats att fotografera hos mig.

Klicka här för receptet

Det här är min typ av lunch det. Jag fullkomligt älskar att fixa till sådan här mat. Jag har ingen plan, kikar in i kylen och ser efter vad som kan tänkas sjunga på sista versen. Det får liksom bli vad det blir och idag blev det en ugnsomelett med pepparsalami och mozzarella som i sin tur blev toppad med lök, tomat och selleri som fått stå på spisen på svag värme under några timmar på förmiddagen. Oförskämt enkelt och alldeles toppen eftersom det är så billigt att man kan unna sig ett par timmar med shopping. Eller hur? Den matematiken förstår väl alla?!

Från mat till inte mat. Igår fäste den första fästingen. Tyvärr valde den att fästa sig på mig. Två hundar, tre katter och en man finns det även i den här familjen. På MIG?! Så, nu kan man väl säga att det är vår och sånt där krafs på riktigt. Något annat som ska fästa är en sån där simmare. Ni vet dom där simmarna som männen går och bär på. En sån räcker och den ska sätta sig på ägget och helt till skillnad från fästande fästing som fick mig lite småäcklad hade jag jublat. I eftermiddag ska det föras telefonmöte med vår doktor för att se hur vi ska gå vidare i vår kamp med att bli gravida. Vad blir liksom nästa steg? För den som är nyfiken alltså.

Klicka här för receptet

Om man gör den här kakan på rätt sätt får man en riktigt ljuv och somrig kaka som är ljus, luftig och som har en mild smak av hallon. Gör man den på fel sätt som här, man gräddar först och främst kakan för länge och sedan glömmer man av marängen i på tok för många minuter i alldeles för hög värme, får man något helt annat. Det finns alltså ingen choklad i den trots färgen. Det är enbart en klubba som fått för sig att baka kaka. Jag vet inte riktigt vart min tanke var för jag glömde av den i ugnen fullständigt. Inte bara en gång utan två. Jag kan, om jag anstränger mig med att skära bort kanter, pudra den med florsocker och plocka fram ett jävlaranamma, ana just den där smaken som jag är ute efter. Man kan inte lyckas varje gång. Pfft. Nah!

Jag är egentligen en stark motståndare till nejlikor trots att de ibland kan vara rätt fina. Jag tycker att det är begravningsblommor och att det inte alls hör hemma inomhus men när man drar loss kronbladen och använder som dekoration fungerar det alldeles ypperligt. Känner man för att äta dom är det bara att tugga på. Nejlikor ska vara helt ätbara. Sägs det. Här finns information om ätbara växter. Go bananas!

Klicka här för receptet

De senaste dagarna har varit de värsta dagarna under hela min karriär som menieresjuk. Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att jag skulle få ett sådant helvete, det är helt rätt ord. Ett helvete. När jag haft det i så många år (12) så har jag  ju lärt mig hur jag ska gå tillväga vid anfall och vetskapen om att det pågår nån timme eller fyra gör det hela lite enklare. Med enklare menas ”nån gång går det ju över”. Att det denna gången skulle sitta kvar i hela 38 timmar kunde jag alltså aldrig tro. I nästan två dagar låg jag i soffan på altanen och försökte sova bort det. Min enda riktiga vän var min telefon, när jag lyckades se på den utan att den snurrade bort. Det har varit helt brutalt. Jag är fortfarande inte helt återställd utan har mina bekymmer med att ögonen rycker och balansen försvinner om jag skrattar, hostar eller nyser. Jag är i nuläget en smula rädd för att det aldrig någonsin kommer att rätta sig till igen. Det känns lite hopplöst.

Kameran har legat. Maten har uteblivit. Igår, äntligen, fick jag skjuta av några bilder igen och vi dukade upp med grillat så det stod härliga till. Så, även om jag fortfarande tappar balansen, har en tinnitus som skulle få vem som helst att flippa och ögon som rycker finns det nog hopp trots allt. Hopp. Det ska vara det sista som överger en sägs det. Det stämmer nog. Till viss del.

Meniere, go fuck yourself!

Zucchiniplättar har tagit mig med storm. Sopat undan min matta. Jag är helsåld.

Förra veckan gjorde vi dom här plättarna för första gången och jag ljuger inte när jag säger att jag lätt skulle kunna äta det varje dag. Det är så vansinnigt gott. Idag blev de om möjligt ännu godare tillsammans med söta smörslungade morötter och salt bacon. Vi pratade inte med varandra under lunchen. Mycket ovanligt och ett bra tecken på att det smakar som det ska.

Eftersom jag är svensk så måste vi ta lite väder också. Nu börjar det vända. Förmiddagen har varit snorkall och regnig men nu verkar det ha skärpt till sig och solen har så sakteliga börjat visa upp sig. Helt bra är det inte än men jag tar tuppluren nu och när jag vaknar så har jag bestämt att det ska vara 18 grader, vindstilla och alldeles ljuvligt. Vi säger så. Nattinatti.

Klicka här för receptet

Glassen på bilden: Krusbär & nougat. Klicka på bilden för att komma till receptet.

Jag anser att varje hem bör ha en glassmaskin. Det behöver inte vara någon avancerad eller dyr variant utan enbart en som kan hjälpa till att få upp ögonen för hur mycket godare det faktiskt är med en hemmagjord som inte är varken isig eller tråkig i smaken. Det enda som jag tycker är det viktiga är att du måste ha en maskin som fryser glassen relativt långsamt (iskristallerna måste hinna slås sönder) så maskinen får inte vara för liten. Det finns små och väldigt praktiska maskiner men när de väl ska användas så blir resultatet inte alls bra.

Glassen på bilden: Honungsglass med marshmallows. Klicka på bilden för att komma till receptet.

Det finns egentligen bara en bra budgetvariant (om jag får säga vad jag tycker) och det är Philips med frysblock. Frysblock är riktigt smidigt att skicka in i frysen. Många andra maskiner krävs att hela bunken måste frysas. Inte lika bra alltså pga tar mycket plats. Nackdelen med Philips, och alla andra maskiner som saknar kompressor också för den delen är att det går endast att göra en glass i taget eftersom kylan i block och bunke håller inte för två eller fler omgångar. Frysblocket behöver sitt dygn i frysen för att bli tillräckligt kall.

Glassen på bilden: Sandwich. Klicka på bilden för att komma till receptet.

Vill man mata på med olika smaker i stöten är maskin är det en maskin med kompressor som gäller, alltså behöver ingenting frysas innan utan det är bara att starta maskinen och köra på. De är ganska många tusenlappar dyrare så för att det ska vara värt det tycker jag att man bör göra sin egen glass ofta, vilket man mer än gärna gör när man fått upp dom där ögonen på smak och konsistens. Gaggia och Nemox är bra märken, det finns i olika prisklasser. Googla och se vad som kan passa dig och din plånbok bäst.

Lycka till!

För fler recept – Klicka här.

En bra start på dagen kräver sin juice. Det här är en variant med kiwi, lime och passionsfrukt. Vill man göra den som en smoothie är det bara att skicka i lite vaniljyoghurt. Gott, syrligt och svalkande. Har du ingen råsaftscentrifug eller juicepress är mitt råd att skaffa det för det är så fantastiskt gott och lätt att slänga ihop sin frukost med frukt och grönsaker som bara ligger och tar plats.

Idag är det då tänkt att värmen ska komma till byn så jag har börjat dagen med att ta på klänning (fryser arslet av mig) för att vara ordentligt förberedd. Hur länge jag ska behöva vänta det återstår att se. Känner mig ond i kroppen så några fler grader tror jag skulle hjälpa till att lösa upp både den ena och den andra knutan i axlar och rygg. En följd av att vara balanssjuk – spänningarna som dyker upp som ett brev på posten. Förväntansångest kallar man det med ett krångligare ord.

När fina vänner  (alla mina vänner är fina vänner och det misstänker jag att alla andras vänner är också. Ordet ”Fina” är egentligen lika onödigt som att skriva ”gofika”) skapar och säljer fina kläder krävs det ett inlägg helt tillägnat Mini-Elsa. Det är här så otroligt vackert och jag kan inte säga det nog många gånger att när vi får (förhoppningsvis) knodd så är det en hel garderob med mini-elsa som gäller. Jag fullkomligt älskar det här och det är så ofantligt roligt att dom har tagit steget och startat upp en web-shop där de säljer allt möjligt fint. ”Återbruk och att göra nytt av gammalt är Mini-Elsas grundtanke”

Visst hade det varit urtjusigt att ha en alldeles unik mini-elsaklänning till lilltösen? Kika in i web-shopen här.

Förra sommaren ordnades det till ett barnkalas med alla töser från mini-elsa och det var inget tråkigt kalas det. Jag var söt-mätt i flera månader efter. Seså, kika nu in i web-shopen!

Klicka här för receptet

Jag är egentligen inte så väldigt bra på att äta lunch. Allt som oftast så blir det knäcke eller nånting annat som går att greppa i farten. Nu är det lite annorlunda då jag har en make hemma med en sjukskrivning pga ryggskott. Han vill äta så då blir det lite ordning även för mig och idag blev det hemmagjord spagetti. Att plocka fram pastamaskinen är en glädje i sig och att sen få platta deg för glatta livet och sedan se de smala alldeles egengjorda spagettisarna komma ut på andra sidan är en fröjd. Det går dessutom snorfort att koka. Denna varianten som är på bilderna låg inte i mer än max en minut. Fantastiskt gott!

Grönsakerna som jag fräste till i lite olja och kryddade med provensalska kryddor är en liten zucchini, en lök och tre små selleristjälkar. Jag avslutade fräset med grovt hackad chili. Det ska absolut inte ta färg utan enbart gotta ihop sig och blir lagom mjukt och fint.

Pastadegen är gjord med följande recept. idag bytte jag dock ut manitoba mot durumvetemjöl.