Etikett: tomatsås


  • PIZZABULLAR MED KYCKLING OCH BRIE.

    pizzabullar

     

    Eftersom vi båda två går här hemma som i ett töcken, nästan lite bakfyllekänsla (jag förkyld och grymt trött och maken bara tröttast),  idag fick middagen bestå av salta och lite flottiga pizzabullar pryda tallrikarna. . Dom är fyllda med grillad kyckling, riven brieost, mozzarella, ruccola och tomat. Gör en pizzadeg och kavla ut den på samma sätt som när du bakar kanelbullar och rulla ihop. Skär rejäla skivor och lägg i en muffinsform (halva gjorde jag bara på plåt med bakplåtspapper och det fungerade det också). Grädda och njut!

    (mer …)


  • SERVERINGSFÖRSLAG. PULLED CHICKEN & PASTA.

    pulled chicken II

    Den här pastarätten är gjord på det såsiga som blev kvar efter pulled chicken som jag skrev om i föregående inlägg. Det blir en fantastisk tomatsås med så mycket smak eftersom allt bacon har blivit rejält mjukt. Låt det puttra ihop sig ordentligt och röra ihop det med valfri pasta. Ett ypperligt sätt att få mycket av lite.

    Jag funderar ofta över serveringsförslag då jag lätt tröttnar på vanliga hederliga tallrikar. Nu när jag hittat stora ”franska marmeladglas”  på så fick jag igång fantasin och resultatet blev jag väldigt nöjd med. Förr om åren letade jag som en tok efter just dom här burkarna men det var ingen lätt uppgift. Nu finns dom lite överallt, i alla möjliga storlekar och just dessa stora var jag helt ovetande om men hittade dom på Zalando och min lycka blev lite av vad man kan kalla total medan min make kände mest ”menåh, ännu mer brukar i skåpen! Suck!”  Men alltså, man kan få för mycket burkar egentligen? Snart är det ju dessutom sylta- och saftasäsong och att stå utan burkar då skulle ju vara en katastrof!


  • EN LUNCH AV ENKLASTE SORT.

    lunch

     

    En enkel lunch och en enkel bild. Inga konstigheter alls.

    Att få ihop en snabb och god lunch kräver inte många minuter eller mycket arbete. Här är det bara en tomatsås och ägg som fått gotta sig i ugnen några minuter. Alldeles lagom mättande och den ”mätt-tjostiga” känslan uteblir helt. Det är dumt att konstra till det i onödan.

    Söndag kväll och jag sitter vid datorn och försöker rädda bilder i photoshop, som måste bli färdiga. Bilder som inte riktigt har blivit som jag har tänkt mig. Jag skulle kunna köra huvudet i väggen för mindre. Hjärnan har gått i däck och jag får ingen ordning på tankar och funderingar alls men jag ger mig inte. Det är inte ofta jag känner en hopplöshet trots att mitt liv ser ut som det gör men just nu är det mörkt både på insidan och utanför fönstret. Jag sitter här och svär och försöker ändå. Det här med att inse sina begränsningar kanske skulle vara något?

    Jag inser begränsningen och släcker flitens lampa innan frustrationen sätter sig ordentligt på balansen och innan dålig natt blir ett faktum. I morgon är en annan dag. Vi ses då.

    Godnatt.


  • TOMATSÅS MED HETTA.

    het tomatsås

    Med en hel hög tomater i kylen fick det bli en tomatsås av enklast men hetaste sort. Ge den bara sin tid på spisen så blir den alla tiders trots att man låter bli att skålla tomaterna innan. I närmare en timme fick den puttra på låg värme. Ingen brådska här inte. Ett lagom tempo för någon som feberyrslar sig genom dagen. Den här tomatsåsen har fått följa med ner i en lasagne. Älska lasagne. Den fungerar nog även alldeles ypperligt på pizza!

    Många gånger när jag gör sånt här så finns det inget recept eftersom jag är egentligen bara ute efter att få fotografera. Jag försöker bara få ihop något som kan bli bra på bild, oftast fungerar det men ibland skiter det sig. Allt för att lära mig, hitta nya sätt och för att få en dum ångest att hålla sig i schack. Det är terapi för mig att få se något genom kameran. Det mesta brukar bli ätbart men det är väldigt svårt att återge receptet i skrift. Höfta och smaka av. Smaka av så ofta och mycket det går. Låter det gott? Då är det gott!

    Idag går jag på Alvedon och ren ovilja att ligga ner. Huvudet är tungt som bly och näsan den bråkar så hälften vore nog. Igår slog förkylningen till från 0 till 100 på bara en timme. Ena stunden helt frisk utan några som helst känningar. En timme senare började jag känna av något märkligt i näsan och ytterligare en timme senare satt förkylningen med feber som en smäck. Ögonen blev rödsprängda och kroppen helt utmattad. Jag har aldrig varit med om något liknande. Nu är det ju försent men hoppas att det försvinner nästan lika fort som det kom. Just nu går det an men jag gissar att när den dubbla alvedonen försvinner ur kroppen så är jag tillbaka i bingen. Då är då och nu är nu.

    (mer …)


  • TORTELLINI. FYLLD RAVIOLI.

    ”jag har lagt ner min själ i det här” Så kan det låta. Det här är inte fullproppat med någon själ utan enbart ångest. Ångestfyllda raviolis. De är inte bildsköna eller välgjorda men de har hjälpt till att hålla mig lite i schack idag. Min ångest äter upp mig. Paniken kryper i varenda nerv av min kropp. Jag har försökt slappna av, vila och hålla det lugnt runt omkring mig men ändå har jag vankat som aldrig förr. Jag placerade mig själv och min kropp på altanen i ett försök att varva ner men det höll bara i nån timme sen var det samma visa igen. Så tröttsamt! Jag vet ju att jag inte behöver ha ångest eller panik men ändå så kommer den krypande och har den satt sig så är den där för att stanna. Livet ska inte vara lätt.

    Nåväl, så är det och det är bara att på nåt sätt acceptera så tillbaka till ravioli/tortellini.
    När jag låg där ute i vårvärmen (8 grader) så funderade jag, som så många gånger förr, på dagens middag. Fläskfärs låg i kylen och väntade på att antingen tillagas eller åka i soporna pga snart självgående. Den fick bli fyllningen i mina ångestfyllda raviolis. Pastadegen, den hjälpte mig en hel del. Jag fick banka, slå, knåda och svära utan att någon endaste kom till skada.

    Som sagt, de är varken bildsköna eller välgjorda men de smakade ljuvligt och jag fick en stund då jag fick ur mig iaf lite av det där som far runt i bröstet på mig. Alla sätt är bra utom de dåliga, sägs det. Det stämmer ganska bra.

     

    ps. engelska på bilden pga vill ha det. ds.

    (mer …)


  • PAN PIZZA. DE LUXE.

    I många år har min man sagt att han vill att vi ska göra egen pan pizza men vi har aldrig kommit till skott. Igår hände det. Nu har vi tagit panpizza-oskulden och nu är vi fast i träsket. Botten blir frasig, tjock och mjuk. Det finns sälta och vill man så tillsätter man även lite sötma i fyllningen. Ananas är då ett finfint förslag. Ananas ska man aldrig glömma av.

    Vi gjorde två olika varianter. En (den på bilden) med tomatsås, ost, het ölkorv, tomat, lök och mozzarella och en med tomatsås, ost, paprika, lök och ananas. Båda två var precis lika goda fast på olika sätt. Den ena het och salt medans den andra var lite av det sötare slaget. Fantastiskt gott!

    (mer …)


  • SPAGETTI OCH KÖTTFÄRSSÅS

    Jag misstänker att det finns lika många recept på köttfärssås som det finns människor på jorden. Alla gör på sitt eget lilla vis med sin egen kryddning. Krossade tomater, inte krossade tomater. Ketchup, ingen ketchup. Blandfärs eller nötfärs? etc etc etc

    I vår familj är det oftast maken som står för köttfärssåsen. Den enklaste av dom alla! Klicka här för att se recept. Idag är det dock jag och då blir det vad det blir. Lite sånt och lite sånt. En köttfärsås med rivna morötter och riven palsternacka. Utöver det, inga konstigheter.

    Ni vet det va, att anledningen till att man äter är för att man ska uppskatta tuppluren som hör till efter lunch mer? Om inte så vet ni det nu. Bra så!

    (mer …)


  • PIZZA TIME

    Ett pizzarecept som jag visat upp förr men som absolut tål att visas upp igen. Det är den absolut godaste pizzan vi har gjort. Den har precis allt!

    Om du inte redan har, skaffa dig en baksten. Ingen i keramik utan en rejäl och tung skiva i granit. Gör pizza enligt detta och du kommer aldrig någonsin att vilja ta hem en köpepizza igen. Jag lovar.

    (mer …)


  • PASTA MED SKALDJUR


    Kräftorna har börjat trilla in i de svenska hushållen. Kräftskivorna slår som spön i backen. Det ska sörplas, nubbas och ätas västerbottenostpaj så vi överlever till nästa år. Personligen så är jag inte så mycket för det där med att sörpla och skala kräftstjärtar tills fingrarna värker, jag vill hellre ha dom tillredda tillsammans med annat. Då smakar det mer och jag tycker att jag får ut med av det hela plus att jag känner mig mättare och det luktar inte lika illa om fingrarna, under förutsättningen att man sätter någon annan på att skala dom röda små rackarna.

    Havskräftor tycker jag är bättre än insjökräftorna men det är ju en smaksak. Kräftvarianten smakar mer och är inte lika ”söta”. Det ska vara salt, nästan så salt att tungan krullar sig. Då är dom perfekta.

    Jag har kokat kräftor en endaste gång i mitt liv och det var för några år sedan (10-12 år) då min papps kom hem med två stora hinkar färska, levande kräftor. Han sa åt mig att koka dom och jag hade inte en endaste aning om hur man skulle göra men tydligen skulle det vara ”så enkelt!” och ”det kan varenda levande varelse!” och med det sagt så gick min papps iväg och där stod jag med kräftorna, dillkronor, salt och en gryta full med vatten. Det är nu det hemska kommer och det som skulle vara avgörande för att jag skulle hoppa över att äta dom. Mitt dåliga samvete var brutalt och jag led mig genom flera dagar efteråt medan andra gladeligen skrattade, hånade och tyckte det var en smula underhållande.

    Jag ställde grytan på spisen och satte på plattan. La i dill och hällde i massa salt varpå jag började lägga i kräftorna EN OCH EN i det kalla vattnet. Man kan säga att jag pinade  ihjäl dom stackars kräftorna genom att packa dom tillsammans under tiden som vattnet hettades upp. Jag fattade ju naturligtvis inte att vattnet skulle koka upp först. Helidiotiskt egentligen men jag hade aldrig gjort det och jag hade aldrig varit med när någon annan gjorde det heller. Mitt sunda förnuft hade semester den dagen och det fick  både jag och kräftorna lida för. Jag som inte ens kan slå ihjäl en fluga, mygga eller något annat levande hade ihjäl, i runda slängar, 100 stackars kräftor som inget ont hade gjort utan endast plockats upp för att vi skulle få njuta. Hemskt! Det är enda gången jag kokat kräftor och jag menar varenda ord – Jag kommer aldrig mer att göra det igen även om jag vet nu hur man ska göra! Förlåt mig!

    Kräftpasta var det ja. En pasta med kräftor som jag hoppas har lagts i kokande vatten och inte plågats ihjäl på samma sätt. Kräftorna som jag använt mig av kommer från nån sjö i Kina och jag kan inte riktigt säga att det var dom godaste jag ätit men de levererades hem till mig i en påse och jag hade inte hjärta att slänga så jag satte maken i arbete med att skala kräftstjärtarna och sedan fortsatte jag med resten.

    I pastan gjorde dom sitt och det gjorde dom bra!

    (mer …)


  • PASTA ALÁ LADY OCH LUFSEN


    Vi har varit helt utan ström idag fram till lunch. Allt var i stort sett urladdat. Datorns batteri sjöng på sista versen och iFånen likaså. Jag som är helt beroende av min telefon började känna av paniken när jag såg procenten minskade. Hur ska jag klara av dagen om jag inte får ha tillgång till Google?! Mitt beroende av Google är lika stort som för telefonen. Eller nä, det är större! Kan jag inte googla vet jag inte vad jag ska göra. Jag söker så mycket, på allt möjligt, hela dagarna och det är när jag inte har telefonen OCH google i närheten som jag inser hur illa det är. Vattenfall behagade rädda mig genom att kicka igång strömmen lagom tills att svettpärlorna hade börjat tränga fram i pannan. Puh!

    Hi! My name is Helena and I am addicted to Google.

    Nu är allt som vanligt igen. Batterierna laddas och jag har lugnt förpassat mig till fine-stolen med datorn och tagit med en cappuccino samt kickat igång Photoshop. Jag kan andas igen.  Ordningen återställd.

    Lady-och-Lufsen-pasta kan inte ha undgått någon, eller? Spagetti med köttbullar i tomatsås. Det är fina fisken det. I min variant är köttbullarna spetsade med en hel del chili, vitlök och pesto, vilket hade fått Lufsen att skjuta bakut där mitt i romantiken. Troligtvis hade han även roffat åt sig varenda tänkbara köttbulle innan han fått rusa ut till närmsta buske. Nu är inte jag varken Lady eller Lufsen så jag sög åt mig alla köttbullar jag hann med innan Mats ens hann reagera. Nåja, några fick han allt. Vi har levt så länge tillsammans nu att dela med sig är helt uteslutet. Min psykolog sa en gång att jag måste lära mig att vara egoist. Jag praktiserar det stenhårt!

    GE MIG!

    (mer …)