Etikett: photoshop CS5


  • PAJEN. DAGEN. JAGEN.

    Här är den. Pajen som jag malt på om i dagarna två, kanske tre. Det blev en smak till utöver blåbär och fikon. Citron fick flytta med och som bekant så är blåbär och citron en match made in heaven och då kunde det alltså inte alls bli fel. Pajen gjordes, eller bakverket alt. bakelsen kanske är mer rätt eftersom jag egentligen inte tycker att det kan kallas paj om inte fyllningen är gräddad men det är jag det, vad ni väljer att kalla det är helt och hållet upp till er. Det primära är att det var gott. Redigt gott. Syrligt, lite sådär att det drar i munnen och sött på ett sätt som får smaklökarna att dansa svansjön.

    Igår var vi på bio och jag lyckades inte se färdigt filmen vilket inte är något nytt under solen alls. Jag tror inte det finns någonstans i hela världen som jag somnar så skönt som i en biosalong. Tintin var ohyggligt sövande men jag lyckades hålla mig vaken åtminstone första timmen, och det ska jag ha stor credit för, sen knackade John Blund på min axel och jag vaknade senare av en make som tyckte det var väldigt humoristiskt att joxa med mina 3D-brillor som naturligtvis hade hamnat på sniskan. Så har vi det. Eller jag det!  3D är förövrigt äckligt överskattat. Jag fixar det inte alls. Mina ögon kan aldrig fokusera och släpper jag blicken från filmen, bara för någon sekund, är jag kokt och ögonen far runt som om dom aldrig har gjort något annat. Nä, film ska ses i 2D. Punkt.

    Jag tänkte börjat dagen med att vara ambitiös och putsa fönster men valde att tömma diskmaskinen istället och vips så var det ambitiösa borta och jag placerade rumpan på stolen vid datorn och här är jag nu och kommer troligtvis att vara här hela dagen. Det blir ju ändå snart mörkt och då blir alla fönster rena igen. Även golven blir rena vid mörker. Det är perfekt, vid mörker är vårt hem kliniskt rent. Jag vill ha mörkt jämt.

    (mer …)


  • SPAGETTI. KÖTTFÄRSÅS. MIN MAN.

    Min man lagar väldigt sällan mat. Inte för att han inte kan eller inte har någon lust utan det blir bara inte av. Jag hör till den skaran av människor som fullständigt avskyr, AVSKYR!, ”man/kvinnaskämt” där man gör narr av det motsatta könet. Det är så hela jag kokar. Det går en våg av det på Facebook och även om jag vet, eller hoppas innerligt, att det är på skoj så kryper det i mig. Om det nu är så illa att mannen inte kan tvätta, eller att han aldrig tvättar eller att han inte märker när det är städat (osv osv osv), så är det väl dags att säga ifrån, byta eller leva själv. Jag äcklas av det. Så mycket att jag får problem att förklara det i skrift.

    Nåväl, nu var det inte meningen att jag skulle elda upp mig utan meningen var att skriva om Mats mat. Som sagt, det är inte ofta det händer men det är inte något som stör mig alls. Vi lagar mat när vi vill. Enkelt! Något som jag kan längta ihjäl mig efter är hans köttfärssås. Den är oslagbar! Den är så fantastiskt enkel men så vrålgod som det bara är möjligt. Den innehåller i stort sett ingenting så den är även väldigt billig. Det kan inte bli bättre. Eller hur?

    Idag kom suget. Oturligt så är han på jobbet och kunde därför inte vara rar och göra det åt mig så jag fick ta tag i det själv. Jag lyckades! Jag gjorde dessutom som Mats alltid gör, det som jag brukar undvika, jag hyvlade över lite parmesan. Åh hjälp så gott! Jag kunde själv.

    För att avsluta i ren Facebook-anda – Nu behöver jag honom inte ens till det.
    Uäck! Vedervärdigt.

    Tack för att du finns, Mats!

    (mer …)


  • DET SKA VI FIRA! CITRONMUFFINS MED LAKRITSCHOKLAD

    Idag har jag all anledning att fira för idag har jag blivit fri-från-diabetes-förklarad. Min diabetes är ett minne blott. Mycket tack vare operationen som även hjälpt mig tappa dom första 25 kilona av väldigt många. Detta är det häftigaste jag har gjort och jag råder verkligen alla som har problem med sin övervikt att överväga en operation. Man får verkligen sitt liv tillbaka och det är det absolut fräsigaste som finns. Bara en sådan sak som att diabetes lägger av och ger upp redan efter bara några kilo ner är precis så fantastiskt som det låter. Jag kunde aldrig tro att det skulle gå så fort men det gjorde det!

    Jag började, för några veckor sedan, att må väldigt illa efter varje liten bit mat jag stoppade i mig. Jag fick då rådet av en vän, som också genomgått en gastric bypass, att kolla upp mitt blodsocker för det hade drabbat henne också och det visade sig att även hon blivit av med sin diabetes och därmed slutat med medicin. Sagt och gjort, jag bokade en tid med min diabetessköterska i förra veckan och lämnade allehanda prover. På snabbsockret hade jag helt normala värden men jag fick vänta på det ”långsamma” provet tills i dag. Mats fick ett samtal i eftermiddags och sen var det inget mer med det. Allt är fantastiskt bra och det är så skönt att gå mot ett friskare liv. Jag som inte ens har känt mig speciellt sjuk egentligen. Jag inser nu att jag nog faktiskt ändå har varit det och att jag antagligen hade fått riktigt stora fysiska problem om jag inte gjort operationen.

     

     

    Sånt här måste ju firas och vad passar då inte bättre än syrliga citronmuffins med lakritschoklad? Jag vill poängtera att jag tar väldigt allvarligt på det med diabetes och har absolut inte vräkt i mig detta utan det överlåter jag till någon annan som behöver det bättre än mig. Provsmaka måste man dock alltid göra så även om man är gastric bypass-opererad. Utan tvekan! Vad vore livet utan provsmakning?

    Syltade körsbär är något av det värsta jag vet men jag hade en liten förpackning som behövde göras åt så därför hamnade dom på toppen. Finns det verkligen någon som tycker om sådana där körsbär?

    (mer …)