Etikett: hundar


  • IDAG HÄNDER DET.

    Pajdegen som legat i kylen och väntat på ljuset ska äntligen få bli till. Smaksättningen är den som syns på bilden. Jag har ingen aning om resultatet, det återstår att se lite senare idag om det över huvudtaget blir ätbart. Fast, hur fel kan det bli? Paj – gott. Blåbär – Gott! Fikon – GOTT! Det finns inte ens på kartan att det kan bli knasigt.

    Idag skulle jag egentligen åkt till Öland för en glöggkväll men fick ge vika för min förbannade sjukdom som ställer till det.  Jag är inne i en period med alldeles för mycket anfall så att sätta sig bakom ratten och köra skulle vara helidotiskt. Hade Mats åkt med så hade det varit lugnt, då slipper jag ju köra men så gick det inte att lösa eftersom vi har alla våra fyrfotade vänner här hemma som behöver sitt. Jag fick helt enkelt acceptera läget och stanna hemma. Vi försöker göra det bästa av situationen och ska tillbringa dagen i trädgården och lite senare ikväll ta en tur till kyrkogården  för att tända ljus hos mamma. Ikväll är kyrkogårdarna det vackraste som finns.

    Ta hand om er.


  • CHOKLADTERAPI. ATT BLI MEDVETEN.

    I lite blågrå toner så kommer här ett av dom absolut godaste recepten på muffins. Det går inte att misslyckas och dom blir alldeles perfekta i ”puffet” och så saftiga att man bara vill ha mer, mer och mer. Lite ljumma, med mjuk choklad,  både i och på toppen, är dom oslagbara! Det krispiga krosset av mintkarameller modell ungefär-som-marianne gör hela härligheten ännu härligare. Med en magsäcksoperation i ryggsäcken går det att äta ungefär 1/4. Sen räcker det, det är bra och hela kroppen, inklusive själen, blir nöjd.

    Något som jag upptäckt nu, nästan 2 månader efter operationen, är att det som jag tycker allra, allra häftigast är hur medveten jag blivit. Jag ser idag hur mat och sötsaker överkonsumeras. Det vräks in i truten som om det vore en byrålåda. Till vilken nytta egentligen, koma? Det är ju inte ens behagligt att bli stånkamätt eller så sockerkickad att hela hjärnan blir seg som överkokt kola. Det är otroligt mycket energi som skyfflas in, när ska det göras åt?  Jag har förstått  under hela mitt liv varför jag blivit fet men jag har aldrig någonsin haft förmågan att erkänna det. Vaddå, jag är ju jättebra mat?! Eller hur, man landar inte på 150 kg om man äter jättebra mat. Det finns ingen kraftig benstomme som är såpass kraftig. Så enkelt är det! Med det sagt så lägger jag upp några fler bilder på sötsaker. Sötsaker är helt okej, opererad eller ej, men i mer normala mängder. Tycker jag. Vad tycker du? Medvetenhet är läckert! Det och självinsikt är dom två bästa orden jag vet.

    Jag vet hur jobbigt det är att vara sjukt överviktig, jag är det fortfarande, men jag tycker att vi alla borde sluta hyckla. Det blir inte bättre av att ljuga, allra sämst blir det för en själv. Usch, nu är jag alldeles för klok. Nästan för klok för mitt eget bästa.

    Har ni varit inne på Tradera och kikat på min lilla auktion till förmån för bröstcancerfonden? Om inte så gör gärna det. Det finns några bröst i världen som behöver oss. Om vi tillsammans gör vad vi kan så kan vi göra skillnad.

    Nu släcker vi ner Rud här uppe på södra Säm. Efter den mest höstiga kvällspromenaden är ett varmt täcke ett måste. Det regnade och blåste från snedden. Varken Hjördis eller Svea kunde begripa varför dom var tvungna att följa med. I sådant väder ska man som hund ligga under kaminen och gotta sig tillsammans med dom andra fyrfota vännerna, katterna, i huset. Det finns ingen bättre plats. Jag önskar själv att jag kunde få plats där under vissa dagar men då får jag nog sluta upp helt med sötsaker. Men, det får ju finnas gränser.

    (mer …)


  • Instagram

    En kvällspromenad i solnedgång var allt jag önskade och jag fick det. Vi tog vårt pick och pack (läs: Hjördis och Svea) och begav oss på den 6 km lagom långa turen. Helt perfekt med undantag att jag fick ont i fotsulorna av skorna fast vad gör väl det när man har chansen att se Sverige från bästa sidan. I skogen på en grusväg med dom som betyder allra mest. Fantastiskt på alla sätt.

    Svea avslutade promenaden genom att slänga sig i vattnet från bryggan. Hon är ett riktigt blötdjur. Väl i vattnet passade hon på att ta en 10 minuters simtur. Bra för leder och temperatur. Vår älskade fisk. Hjördis, badkrukan, höll sig på land men hon har tagit ett annat bad – i fästingar! Jag har tappat räkningen. Det är bara att plocka, precis som lösgodis fast vidrigare. Hjördis aka Gräddwispen aka GW.

     


  • En laxsallad, en loppis, en pärs och värme.

    En laxsallad, en loppis, en pärs och värme.

    Man tar precis så mycket som man känner att man vill ha.
    Ringla över lite olivolja, salta och peppra, rosta sötpotatis och rödbetor i ugnen på 180 grader
    Lägg laxfilén på en plåt med bakplåtspapper, ringla även här över lite olivolja och salta och peppra. Den skickas också in i ugnen, på samma grader i 10-15 minuter.

    Blanda samman allt med blandsallad och ringla favoritdressingen över! Servera med ett stort glass kallt vatten.

     

    Puh, idag är det svettigt men jag tänker inte klaga. Bara lite. Jag tycker egentligen att det är några grader för mycket, runt 20 grader då är jag nöjd. Vi har startat igång vår garageloppis igen men tyvärr håller sig loppisbesökarna borta. De vet inte vad de missar, det finns precis hur mycket som helst och det är långt ifrån skräp. En del saker är inte ens använda eller ens uppackade. Har ni några planer att besöka oss så hojta till och vägbeskrivning kommer.

    Strax efter lunch så har jag satt mig tillrätta  för att verkligen päsa efter lunchsoppan men tyvärr hinner jag inte sitta så länge innan jag upptäcker att vår grind är öppen och ingen hund är kvar på trädgården. Paniken är ett faktum och jag fick kasta mig in i bilen och flänga runt. Vilket håll skulle jag börja på? Jag flängde ner till min pappa och drog upp honom ur badkaret för att åka med och leta, syster fick en utskällning av värsta sortoch Mats blev hemringd från jobbet. Jag var helt säker på att jag inte skulle få se dom igen. Att jag detta året skulle förlora alla mina älskade hundar. Som jag körde, ropade, sladdade och skrek. Hela byn flera kilometer bort måste ha hört mig. När jag kom hem tredje gången så ser jag Hjördis och Svea på tomten igen och en syster som är helt förtvivlad efter min utskällning. Syster hade hittat dom uppe hos grannen in mot skogen. Där hade dom sprungit och yrat runt som de dårar dom är. Det är först nu dom börjat dra in tungan igen och återgå till det normala. Usch vilken pärs det var! När stressen och oron släpper så kommer tröttheten som ett brev på posten men det är det värt – mina puckohundar är tillbaka där dom hör hemma! Hädanefter ska grinden kontrolleras både en och två gånger innan man lämnar.

    NU ska jag sätta mig i kvällssolen och päsa. Förhoppningsvis håller sig alla där dom ska och jag kan slappna av!