SIRPA.

sirpa

Vår nya familjemedlem. Sirpa. Tydligen hade vi inte nog med djur i det här hushållet. Två hundar och tre katter räckte inte. Mitt undermedvetna skrek ”NÄÄEJ!” då jag är mycket väl medveten om vart vi står i livet med det här med att skaffa barn men jag kämpade emot.  Jag är inte på något sätt känd för att vara genomtänkt så jag misstänker att ingen är förvånad. Mats, mannen min, visste inget innan vi körde förbi hans jobb på vägen hem. Allt jag hade sagt var att jag skulle visa pappas nya vovva. Äh, han är van. Det är så här alla hundar vi haft, förutom Hjördis som han faktiskt visste om och även var med och hämtade, kommit hit. Han ovetande. Jag nervös för reaktion. Han älskar och har älskat dom alla!

Sirpa var inte planerad på något vis, hon fanns där med sin syster och vi hade inte hjärta att lämna henne när min pappa – han förlorade ju sin gamla Pirre för en dryg vecka sedan och har varit väldigt ensam –  skulle ha en av dom. Så hon fick åka med mig hem och dryga ut det psykotiska zoo som redan är etablerat och klart. Sirpa är en blandras och vilka raser som finns i henne känns väldigt osäkert och hur stor hon kommer bli när hon har knatat färdigt i höjd och vikt ska bli väldigt spännande. Helt klart är att hon kommer bli en stor hund. Tveklöst.

En väldigt trevlig vovva på alla sätt. Lugn, harmonisk och lite slö. Jag misstänker dock att vår rottweiler Svea snart kommer att ändra på det men än så länge, efter två dagar, så har inte mycket på den fronten hänt mer än att Sirpa har lärt sig att äta döda möss. Nu, arla morgonstund, visade hon att hon kunde svälja en hel. När hon kom fram till mig, glad i hågen, tuggandes på något skulle jag kolla och ser då den stackars musen (trodde först på groda men tanken slog mig ganska kvickt att grodor har inte små klor (?) på tassarna/fötterna) halvvägs ner i halsen med endast ett ben synligt. Slurp, borta! Det finns en ”förstagång” för allt.

Sirpa. Hur namnet kom till vet jag inte men det ploppade upp i huvudet och så fick det bli. Nu har vi hundarna Hjördis, Svea och Sirpa. Katterna Solveig, Sture och Kjell. Det känns som att klanen är komplett. Tillsvidare.

Foto: Mats Ljunggren, www.matsljunggren.com




5 Kommentarer till “SIRPA.”

  1. Sirpa skriver:

    Great name :)

  2. Sirpa Kärki skriver:

    Ha, ha! Första gången jag hör att en hund har samma namn som jag. Ligger bra i munnen när man ska ropa in den!

  3. Trollmamma skriver:

    Grattis till nytillskottet i flocken! Hon är söt.
    Även här har det blivit fyrfota utökning. Eller iallafall kanske. En omplaceringsvovvsa, blandis med taskigt liv bakom sig. Vi har henne på prov nu, måste se så det funkar med henne o katten. Hoppas det. Hon sover just nu i mitt knä när jag jobbar hemifrån. :)

    • Helena skriver:

      Tack!

      Hur går det för er vovsa, har hon anpassat sig? Katter och hundar, det är ett liv i sig. Vi har tre och det har tagit tid att få dom att fungera ihop men tillslut så :)

Lämna en kommentar




Din kommentar