Etikett: kokbok


  • VINNARE AV BOKEN SAMANTHAS FILMMAT

    Då är det dags. Vinnaren av boken Samanthas filmmat – nu bryter vi för lunch är…

    Om du meddelar mig din adress till info@helenaljunggren.com så kommer det en bok med posten.

    (alla hade lika bra filmsnacks så det fick bli en utlottning. Namnen skrevs på lappar (även tiden då kommentaren skrevs pga om det var fler med samma namn) som sedan veks, skakades runt och maken drog sedan en av er)


  • SAMANTHAS FILMMAT – NU BRYTER VI FÖR LUNCH

    samanthas filmmat

    Fram till julafton, 24 dec 2013 kl 15.00, pågår utlottningen och tills dess finns chansen att få den nya kokboken Samanthas Filmmat (matfoto av mig) hemskickad till sig. En bok med mat som serveras på filminspelningar. Fylld med anekdoter och riktigt goda recept. Ett måste i kokbokshyllan!

    Allt du behöver göra är att lämna en kommentar i det här inlägget från en giltig mailadress samt svara på en väldigt enkel fråga. Busenkelt!
    Vill man får man gärna dela vidare länken på tex Facebook. Det är absolut inget krav. Jag blir bara glad och tacksam.

    Fråga:
    Vilket är det absolut bästa tilltugget till en film?

    En vinnare dras och vinnaren meddelas här på sidan på juldagen. Boken kommer efter det på posten.

    Lycka till!


  • SAMANTHA LARSENS FILMMAT.

    filmmat

    Snart kommer den. Kokboken som innehåller bilder som jag har skjutit av. November är månaden som boken kommer ut i handeln. Nu bryter vi för lunch: Samanthas Filmmat. Den går att sätta under bevakning på både Adlibris och Bokus.

    Det här har lärt mig en hel del, mest positivt men också lite negativt. Att jag inte alltid har rätt (Jag vet! Hur konstigt låter inte det egentligen?!) och att mitt sätt och min syn är det enda som räknas. Hmmm? Okej, det är positivt.  Jag vet även numera att jag avskyr allt som heter cmyk-profiler och allt som kommer med det men det är nog det enda. Det skulle visa sig att just cmyk-profiler ökade på det grå i mitt hår och att antalet strån i kalufsen skulle minska radikalt.

    Maten i boken är typisk Helena-mat och jag älskar’t. Mycket, rejält och gott! Jag har inte behövt gå hungrig precis. Vill man öppna ögonen och få nya tips på tillbehör till maten är det här boken med stort B. Förutom det varma så är salladerna fenomenala. Enkla, innovativa och SÅ fräscha. En sallad kommer aldrig mer att vara tråkig!

    Dom däringa  skådespelarna aka kändisarna har det för bra på filminspelningarna, kanske skulle man ta och sadla om just för att få vara med när det bryts för lunch? Jag menar, jag är ju precis så oblyg och orädd som det krävs för att klara av det. Tvivlar på mig själv gör jag aldrig heller. Bit av paj! Hamen. Tack och lov så har jag självinsikt. Hungrig är jag allt som oftast så den biten skulle nog aldrig vara något som helst problem. Alltid något! Jag vill minnas att jag någon gång fått höra av en klok människa att man ska vara glad för det lilla. Så då är jag det.

    Alltså, glöm inte! November. Bok. Nu bryter vi för lunch: Samanthas filmmat.

    Puss.


  • KARL-JOHAN TILLSAMMANS MED PASTA.

    Karljohan

    Kar-Johan! Favoriten i svampskogen. Det är precis så svamp ska smaka.

    Den där lyckan när man finner en liten knubbig K-J som bara står där och väntar på att bli plockad. Nu fick jag inte riktigt uppleva det själv eftersom jag fick dom färdigplockade och färdiga i en bunke men jag blev inte mindre lycklig för det. Det här gillar jag!

    Att konstra till det när det kommer till färsk nyplockad svamp tycker jag bara är tramsigt och ytterst onödigt. Gör det enkla. Smörstek. Gräddstuva. Det viktiga är att de får rätt mängd salt på sig. Allt annat är bara dumt.

    Här är de smörstekta en stund tillsammans med lök och senare har de även blivit lite gräddstuvade. Bladpersilja i drivor hackades och fick gå med. Servera till pasta och prisa hösten!

    På måndag tar semestern även slut här och livet går in i tråkigt vardagslunk med allt vad det innebär. På ett sätt är det skönt (hyckleri) att det är över men på ett annat är det lite tråkigt. Just denna hösten blir lite händelserik. Jag har fotograferat en kokbok som kommer ut i handeln i november (om jag inte missminner mig). För den som är intresserad kommer det ett inlägg lite längre fram om just det. Det är riktigt spännande och det sätter mig på prov. Jag är otroligt självkritisk, på gränsen till fånig, och det tar sin lilla stund innan jag är nöjd – om jag ens blir det. Som sagt, spännande! Samanthas Filmmat heter boken och den går det att läsa om på Adlibris (klicka här)

     

     

     


  • ETT LITET BOKTIPS.

    Man behöver inte äta allting som är sött. Ibland räcker det med att se det på bild.


  • KÄRLEK I EN BOK

    Jag är en sån människa som kan förälska mig i precis vad som helst. I förrgår förälskade jag mig såpass i en teburk att jag blev alldeles tårögd när jag såg den. På den nivån är det. Någon kanske tycker att det verkar helknasigt och det är det. Helknasigt är ordet men detf är inget jag kan göra något åt och det är inte heller något jag tänker göra något åt. Varför ska jag göra det liksom? Att något får mig att må finafisken ser jag inte som något negativt. Nu är jag ju inte så twistad att jag skulle kunna tänka mig att gifta mig med en teburk eller adoptera en eller två ungar tillsammans med den, riktigt så ”väck” är jag inte men saker som kan få igång min egen kreativitet och som sätter fart på inspirationen får mig att må bra och det tror jag gäller för oss flesta faktiskt. Det är nog tämligen normalt.

    Ni som läst här förr vet nog sedan innan att jag är helfrälst i matböcker av alla dess slag. Jag fullkomligt älskar att bläddra i dom och se på allt vackert som andra skapar och sedan lyckas få på bild. Det är väldigt sällan jag lyckas återskapa det själv men det är inte det jag är ute efter, jag vill enbart vila ögonen på sådant som intresserar mig. Fotografier, genomarbetade bilder med känsla. Vem som helst kan ta bilder men långt ifrån alla kan få bilder som säger något. DET är det viktiga. I alla fall för mig. I bloggvärlden finns det enormt många fantastiska matbloggare men tyvärr fastnar inte mitt intresse när det inte är bilder som tilltalar. Hur kul är en kokbok helt utan smakfulla och läskande bilder? Är man bara ute efter goda recept så är det sin sak.

    Om nu någon tomte eller framtida födelsedagspresentsinköpare (sug på det ordet en stund) råkar läsa här så finns lathunden här under. Bra va?

    Ovan nämnda ljuva teburk kommer i ett inlägg inom kort. Den är väl värd att vänta på. Kärlek i en burk!


  • EN SAMLING.

    Jag har en gen som jag ärvt av min far och det är ”samlargenen”. Den följer liksom med i efternamnet. Innan jag gifte mig och hade kvar mitt barndomsnamn var jag värre och det var en av anledningarna att min man tyckte att det var dags för giftermål och namnbyte. Det började bli lite för bra. Det är inte så att jag samlade på allt och ingenting men det jag fick mersmak av skulle jag ha allt av. Filmer, musik, recept, böcker. Det som jag inte hade fanns inte. Allt prydligt dokumenterat i pärmar, dokument och på papper. Med prydligt dokumenterat menar jag KAOS men det viktiga var att jag hade det. Ju mer desto bättre. Dyra projekt och därmed en smula huvudvärk för min man. Idag har jag gett bort alla filmer och all musik. Ett av mina bästa beslut någonsin.

    Namnbyte gjordes och med det lugnade det ner sig en del, tro det eller ej. Så, ja, det sitter i efternamnet. Ljunggren är mycket lugnare och jag samlar inte på mig lika mycket längre utan slänger hellre saker (inte heller bra då jag i princip slänger allt och får därmed ofta köpa nytt för att jag inte tänkt till en extra gång) men något som fortfarande hänger kvar är kokböcker (och värmeljus). Älskade kokböcker! Det eskalerade en del när jag fick upp ögonen för matfotografi och allt som kommer med det. Genom åren har det blivit en fasligt massa böcker som trängs i hyllor, på väggarna, i lådor, på stolar och golv. Överallt i vårt hem finner man dessa godingar. Varför ha konst i form av tavlor och dekorationer när man kan ha ljuvliga böcker? En välgjord kokbok i mina ögon är inte fokuserad på recepten utan helt på bilderna. Vackra och läskande bilder är A och O.

    Favoriten just nu är The Back in the Day bakery Cookbook av Griffith och Cheryl Day. Helt magisk!


  • HET. HETARE. HETAST.

    Glenn Strömberg har idag lärt mig något nytt nämligen fattigmansparmesan. Jag har aldrig någonsin hört talas om någon sådan och skulle jag ha gjort det så hade jag aldrig trott att det skulle vara ströbröd som var grunden till det utan helt enkelt trott att det var någon billigare variant på en annan typ av ost. Så ost det är det inte utan det är kort och gott ströbröd som stekts i olivolja och salt. Tänk vad mycket man kan lära sig här i världen. Fattigmansparmesanen gjorde mig rik.


    En enkel pasta blev helt plötsligt lite mer spännande. I och för sig var pastan spännande så det räckte och blev över. Hett så in i vassen! Jag är inte så mycket för het mat så egentligen skulle jag ju hoppat över just detta receptet men det var alldeles för enkelt för att motstå. Snabba och fina luncher är väldigt uppskattat.  Kanske skulle jag varit lite mer försiktig med den torkade chilin men man lever ju bara en gång och då är det bäst att göra det rejält. Hettan har lagt sig och svettpärlorna i pannan har torkat ut. Livet har så sakteliga börjat återgå till det normala eller åtminstone till så som det var innan lunchen.

    Vill du inte ha det så hett så är mitt råd – skippa chiliflakes och den strimlade, råa chilifrukten. Tänker man till en smula innan så förstår man att det där ska man inte ha i om man är lite mesig med stark mat. Jag tänker väldigt sällan efter före och gör jag det så är det en väldigt liten, liten smula. Det blir roligare så eller ja, bra mycket svettigare blir det i alla fall.

    Hetaste matlådan finns på Mats jobb i morgon. Beware!

    (mer …)


  • ALLA DESSA PASSIONER.

    Till frukost fick jag en påse med ”nya” kokböcker levererad. För er som inte vet, jag fullkomligt älskar kokböcker. Gamla som nya, fula som fina. Alla kokböcker har sin charm. Det kan handla om mat, godis eller varför inte någons resa i Frankrike sökandes efter det perfekta vinet som i min mun smakar likadant som sextiokronorsvinet jag smuttade på för några månader sen. Det märks tydligt när någon delat med sig av sin själv och inte bara vill kränga på varje förbipasserande en bok.

    De gamla sjuttio/åttiotalsböckerna med sin bruna, otroligt tråkiga mat är hysteriskt roliga. Där maten är presenterad på ett sätt som får vem som helst att vilja avstå att äta. Hur kunde de böckerna över huvudtaget sälja? Åt man ingen mat då? Men, det är bra böcker ändå för ett skratt behöver vi alla lite då och då.

    En av de nya böckerna är Peter Normans Pink! Den rosa kokboken. Jag är helt tagen. Maten ser fantastiskt god ut men det jag skruvar mig lite på är att på nästan varje sida så poserar det halvnakna, nybadade män. Nu har jag absolut inte något emot halvnakna, nybadade män, tvärtom, men när det är två män på en filt i gröngräset som matar varandra med baguette så sätter till och med jag, en av de mest luttrade, i halsen. Jag brister ut i asgarv. Han har lyckats, Peter Norman.

    Inga halvnakna, nybadade män i minimala badbyxor men väl ett reportage om mig – Köp Inzpira Magazine idag!