Den där eviga väntan på körsbären. Det finns nog inget som är så gott som att plocka körsbär direkt från träden och stoppa i munnen. Det är barndom från början till slut. Jag minns mina mor- och farföräldrars körsbärsträd från när jag var en liten knodd. Såpass liten att det gick att klättra i träden, sitta där och smälla i sig bär tills magen värkte. Det var tider det.
Numera har jag egna träd, träd som tyvärr är lite för små för att klättra och sitta i eller kan det vara så att det är jag som är för stor? Även om det andra alternativet stämmer så är det det första som är mest rätt. Vi har planterat en mängd körsbärsträd på vår tomt sen vi flyttade hit 2006. Tyvärr växer de ju inte riktigt så fort som jag hade önskat så jag får vackert vänta och fortsätta att köpa men snart så, eller om jag bara vill ha väldigt få, så kan jag plocka körsbär igen. Träden ger i alla fall lite frukt. Jag får njuta med måtta och därmed slipper jag magvärken. Alltid något.
