Etikett: ugnsform


  • KAKA MED MARÄNG. HALLON.

    Hallonkaka

    Om man gör den här kakan på rätt sätt får man en riktigt ljuv och somrig kaka som är ljus, luftig och som har en mild smak av hallon. Gör man den på fel sätt som här, man gräddar först och främst kakan för länge och sedan glömmer man av marängen i på tok för många minuter i alldeles för hög värme, får man något helt annat. Det finns alltså ingen choklad i den trots färgen. Det är enbart en klubba som fått för sig att baka kaka. Jag vet inte riktigt vart min tanke var för jag glömde av den i ugnen fullständigt. Inte bara en gång utan två. Jag kan, om jag anstränger mig med att skära bort kanter, pudra den med florsocker och plocka fram ett jävlaranamma, ana just den där smaken som jag är ute efter. Man kan inte lyckas varje gång. Pfft. Nah!

    Jag är egentligen en stark motståndare till nejlikor trots att de ibland kan vara rätt fina. Jag tycker att det är begravningsblommor och att det inte alls hör hemma inomhus men när man drar loss kronbladen och använder som dekoration fungerar det alldeles ypperligt. Känner man för att äta dom är det bara att tugga på. Nejlikor ska vara helt ätbara. Sägs det. Här finns information om ätbara växter. Go bananas!

    (mer …)


  • GRATINERAT. BLOMKÅLSPURÉ.

    Gratinerad blomkålspuré som är blandat med bechamel och ost. Om det är gott? Om det går att servera i princip vad som helst till det? JA! Kött, fisk, kyckling, sallad. Allt fungerar! Vill man hålla det som LCHF är det bara att utesluta bechamelen. Nästan lika bra men bara nästan. Jag är dåligt påläst så kanske är det så att det finns en lchf-bechamel? Om det gör det, kör på det!

    (mer …)


  • OPERATION VILSNA RÖDBETOR

    Jag vet inte hur jag lyckats glömma av en hel påse med rödbetor. Det är ett under att dom hållit sig och inte ruttnat ihop till något helt annat än gott. De var inte ens mjuka utan de var fortfarande fasta och fina. Hur det är möjligt kan jag inte begripa eftersom dom legat i en påse och inte luftats på flera (!!) månader. Ibland ska man ha tur!

    Varm rödbetssallad fick det bli. Jag visste inte riktigt vad jag gjorde men någonstans i tanken fanns det en gnutta hopp om att det skulle smaka som jag ville. Tyvärr, i detta fallet, så har jag ju opererat mig och blev alldeles för mätt alldeles för fort på alldeles för lite. Osis, för det blev verkligen jättegott!

    Jag älskar vanlig, hederlig, kall rödbetssallad men detta var nog nästan snäppet bättre. Enkelt var det också med undantag för det ohyggligt pilliga jobbet med att skala rödbetorna. Det råkade bli lite av ett blodbad på köksbänken, kaklet, spisen, bordet, fönstret, golvet eftersom de slippriga rackarna hade en tendens att pjonga iväg när jag blev lite överoptimistisk och tryckte till på skalet i tron om att rödbetan sakta med säkert skulle glida ur sitt skal och lägga sig försiktigt i grytan. Rödbetor gör inte så. Konstigt tycker jag.

    (mer …)