Etikett: viol


  • MJUKGLASS. DEN ÄKTA VARIANTEN.

    mjukglass

    Jag kunde inte bestämma mig för vilken bild jag skulle använda mig av så då får det bli snarlika. Det här är en äkta mjukglass och inget som säljs i tetrapck på Ica som jag helt gett upp hoppet på. Det är okej om man tycker om den men jag gör det då inte.

    Jag tog saken i egna händer och gjorde en egen glassmet som fått stå i kylen över natten och svälla till sig. Lagom till frukost skickades den ner i maskinen och fick gå där tills den var alldeles krämig och ljuv (ca 45 min). Hivade i den i en spritspåse och vips så var Ruds mjukglass ett faktum. Den smälter inte lika fort som ”glassen” i tetrapack. Den är inte  isig som ”glassen” i tetrapack och den smakar mycket mer än ”glassen” i tetrapack. Har jag nämnt att mjukglass är viktiga saker att det alltid ska tas på allvar och det är absolut inget som ska skämtas bort?! Det tar inte heller speciellt mycket längre tid om man har lite framförhållning. Visserligen ska den få chansen att svälla i ganska många timmar innan men själva tillverkningsproceduren är gjort i ett nafs. Gör man bara smeten (10-15 minuter) dagen innan man ska ha den så är glassen färdig på mindre än en timme.

    Den här är något smaksatt (konstgjort – fy) men när suget efter violsmak kommer krypande så måste man ju göra något åt det. Eller hur? Det som blir över, om det nu blir något, är bara att skicka in i frysen dock så blir den inte bra till mjukglass igen men vad gör väl det när det är precis lika gott med kulglass.

    (mer …)


  • A MATCH MADE IN HEAVEN

    Viol och lakrits är en kombination som inte ska glömmas bort för mer klockrent än så blir det inte. Det är i precis samma klass som choklad och lakrits, det är glassen Chocolate bitch ett bevis på. Jag skickade en gång in ett bidrag till Bakochdessert.se med just kombinationen viol och lakrits. Violpannacotta med lakritsgelé. Har du inte testat så är mitt råd – Gör det!

    Här är en glass med smaker utan dess like. Att glassen dessutom blev så krämig att jag nästan fällde en tår av lycka när jag drog glasskopan genom och såg hur den ripplade lakritssirapen följde med och blandade sig med glassen på precis det sätt jag vill att den ska göra. Då är glass vackert!

    Eftersom jag är en stark motståndare till att använda blixt utan jag vill hellre använda mig av naturligt ljus så har jag har inte alltid så mycket tid att fotografera innan solen har väljer att gå ner. Idag var en dag då solen valde att börja gå ner ganska kvickt. Där stod jag med glasskopa och kamera i högsta upp. Panik. Kall var jag dessutom också efter att ha somnat på sängen med öppen altandörr så att syssla med glass var kanske inte det optimala. Så kall, skakig och trött i kombination med att solen stressar bort blev glassfotograferingen en prövning. Så kan det vara när man är enveten och inte vill använda sig av tillbehören och hjälpmedlen som finns att köpa till kameran. Det var först när jag slutade att använda min externa blixt som jag började tycka om resultatet med mina egena bilder men med det sagt betyder det inte att jag tycker alla andra bilder med blixt är mindre bra. Fast med två undantag, de bilder som är fotograferade med den inbyggda blixten eller, inte att förglömma, bilder tagna i gassande solljus tycker jag inte alls om! Det är jag det. Vi är alla olika och tur är väl det.

    Nu ska jag avsluta den här mindre bra dagen med att äta pizza och sen ska jag glo på film tills John Blund får ta över och lotsa mig rätt tills i morgon.

    Godafton.

    (mer …)