Etikett: pasta


  • PASTA MED CITRON OCH CHILI

    Jag är som nog många har förstått en sucker för det enkla och det snabba. Allt för att slippa stå vid spisen en längre stund, allt för att få använda tiden till fotograferingen och ätande.  Att vara rejält hungrig samtidigt som man vill fotografera maten är en prövning. Helst av allt vill jag bara slänga undan allt och hiva i mig maten. Idag var en sån dag. Det knorrade rejält i magen men det var bara att bita ihop.

    Pasta och citron skulle visa sig vara en väldigt lyckad kombination  Med ett gäng citroner liggandes och ingenting mer i kylen förutom burkar med diverse sill, vilket jag inte alls tror passar sig så bra till pasta, gjorde jag det väldigt simpelt  Allt som egentligen behövs är pasta, citron, olivolja och salt och peppar. Jag letade lite extra i köket och hittade torkad chili och lite bladpersilja också (det gröna är torkade limeblad men de glömde jag av att ha i)

    När jag väl fick börja äta blev jag stånkamätt efter bara två gafflar. Det är dagar som denna jag förbannar kirurgen som kapade min magsäck (GBP) för dryga året sedan. När det är såhär gott vill jag liksom inte sluta äta. Jag är mätt i kroppen men mentalt är jag fortfarande så hungrig att det känns som att jag aldrig kommer att bli mätt igen. Trots den lilla mängden hann jag i alla fall känna smakerna och pastan blev alldeles toppen med det syrliga från citronen och hettan från chilin. Surt möter starkt.

    Det behöver inte vara svårt, dyrt eller krångligt att få en lunch på tallriken som alla förtjänar. Det här tar ingen tid, allt du behöver är tiden för pastan att koka. Vill du korta ner tiden ytterligare, köp färsk pasta och du har en lunch på 5 minuter. Vem har sagt att god mat tar lång tid att göra? Trams!

    Nu när jag är sådär proppmätt tänkte jag ta kroppen och vandra till bingen. Jag är, förutom mätt, även inne i ett riktigt jobbigt skov i min meniere. Jag hinner knappt resa mig innan det är dags för nästa anfall så sömn är något jag är i ett väldigt stort behov av, hur tråkigt det än må vara. Livet är inte alltid så enkelt men det får helt enkelt gå ändå. Jag har inte så många val.

    Med allt detta sagt, testa kombinationen pasta och citron. Super!

    0,5 dl olivolja
    saft och rivet skal från 1 citron
    1 tsk chiliflakes från kvarn
    salt & peppar 
    rejält med grovt hackad bladpersilja
    pasta för 2 personer

    Koka pastan.
    Blanda övriga ingredienser och häll över pastan. Servera. Riv lite mer citron över vid serveringen om så önskas. 


  • KYCKLINGLASAGNE MED SMAK AV CITRON & DRAGON

    Om man vill ”flörta” med mig, och det vill man ju allt som oftast, så ska man tveklöst bjuda mig på lasagne. Man har mig som i en liten ask redan efter ”la”. Just lasagne är en rätt som gör så att jag förbannar kirurgen som GBP.ade mig och därmed tog bort alla möjligheter att äta tills även tanken är mätt. Så gott tycker jag att det är!

    Om det skulle vara så att jag enbart skulle få äta en endaste rätt i resten av mitt liv så skulle jag utan att blinka säga lasagne. En ”fesljummen” sådan är ordentligt svårslagen. När det liksom har fått den där temperaturen så man kan lassa in som om självaste munnen vore en byrålåda, DÅ är det så att jag fäller en liten glädjetår. Nåja, så illa är det inte men jag hummar förnöjt, ganska länge och jag har väldigt svårt att ställa undan tallriken.

    Det här som jag visar upp är ingen klassisk lasagne men absolut inte sämre för det. Istället för köttfärs är det kycklingfilé och istället för en vanlig, enkel bechamel är den smaksatt med citron och dragon. Eftersom den inte har lika mycket sås (tomatsås) som den vanliga, klassiska varianten kan det kanske uppfattas som lite torr men det är den inte. Långt därifrån! Den har så mycket smak och smakerna är separata men ändå så passar de så enormt bra tillsammans. Citron och dragon är en match made in heaven, bara så ni vet!

    1 kg kycklingfilé
    1 rödlök
    1 dl grädde
    smör till stekning
    salt och peppar
    (Jag kryddade även med grillkrydda som är smaksatt med citron)
    Strimla kycklingen, hacka löken och stek alltsammans i lite smör tills kycklingen är genomstekt. Tillsätt grädde och smaka av tills du själv känner dig nöjd.


    Citron- och dragonbechamél
    100 gram smör
    1 dl vetemjöl
    1 liter mjölk
    saft från 1 citron
    2 msk dragon (mer om man känner för det)
    Smält smöret och vispa i mjölet. Låt det fräsa tillsammans en stund. Häll sedan i mjölken och citronsaften och vispa under tiden som såsen kokar upp. Tillsätt med mjölk om det behövs. Smaka av med salt, peppar och dragon.

    Lasagneplattor
    Kokt sparris


    Montera lasagnen genom att börja med ett lager kyckling, lite sås och sedan lasagneplattor. Upprepa i tre lager. Avsluta med att hälla resten av såsen på toppen och lägg på sparris. Skicka in hela härligheten i mitten av ugnen på 200 grader i 25-30 minuter. Servera med sallad. Smaklig spis!

     


  • FYLLD PAPRIKA

     

    Varför ha pasta till köttfärssåsen? Hiva istället ner den i en paprika som du sedan skickar in i ugnen! Se det som mitt onsdagstips. Ett tips som inte alls är någon nyhet men som absolut inte får glömmas bort! Icke!

    Gör favoritköttfärsåsen, skär av toppen och kärna ur paprikan (ta en bit av botten också om det är så att den är vinglig), fyll med köttfärs hela vägen upp och tryck i lite mozzarella om du har det liggande i kylen, ställ paprikan i ugnssäker form (lägg i locket också), skicka in hela härligeheten i ugnen i 20-25 minuter. Servera som den är eller med sallad. Smaklig spis!


  • PASTA MED SOLVEIG


    Vi har som bekant ett mindre zoo, den psykotiska varianten,  här i vår familj med två hundar (Svea & Hjördis) och tre katter (Solveig, Sture och Kjell von Skräphög). Dom är alla väldigt, med betoning på väldigt,  speciella vilket alla djur i och för sig är men jag vill tro att våra är inte riktiga på en endaste fläck. Det sägs att man blir som man umgås. Om det är djuren som format oss eller om det är vi som har format dom låter jag vara osagt.

    Nåväl, en av katterna – Solveig von Skräphög, är min stora favorit i alla kategorier och jag misstänker lite smått även om det kanske kan dra åt det narcissistiska hållet, att det är ömsesidigt. Han är med mig precis överallt, hela tiden, jämt. Oavsett vad jag än gör så är han där, är det något som tar tid lägger han sig på golvet och sover tills jag drar vidare till något annat. Så när jag lagar mat är han där, antingen så sympatiäter han samtidigt eller så ligger han där på bordet och håller kollen på mig. Eftersom han inte äter (ingen av dom gör det förutom Kjell som kan få lite majscravings med jämna och ojämna mellanrum) något annat än sin egen mat så ligger han inte där för att vänta på att smaka utan han vill helt enkelt bara vara med. Ljuvliga Solveig.

    Så när jag häromdagen skulle fota och sedan äta pasta var han i vanlig ordning på plats. Jag har tröttnat eller rättare sagt, jag vill inte längre schasa undan honom när jag fotograferar så då får han helt enkelt vara med och göra bilderna lite annorlunda istället. Han är bra till mycket unge herr Solveig.

    Pastan på bilderna är en riktigt enkel och lagom smakrik historia. Nästan en klassisk sak. Det tar inte mer än 10 minuter att få den serverad.

    400 gram blandfärs
    1 gul lök
    1 grön paprika
    2 msk tomatpuré
    1 burk plommontomater, märket mutti
    salt & peppar 
    ev rödvinsvinäger

    pasta
    smör till stekning

    Koka pasta. I med köttfärsen bryn den nästan färdig. Skala och hacka löken och lägg den och paprikan tillsammans med köttfärsen. Salta och peppra. I med tomatpuré och plommontomaterna. Känner du för det så stänk i lite rödvinsvinäger.  Ta en skvätt vatten i burken och häll i köttfärssåsen. Låt det hela puttra tillsammans under tiden som pastan kokar färdigt. Servera!


     

    Söndag. Regn. Rusk. Höst.
    Nu tar jag filten och boken.


  • PASTA MED SKALDJUR


    Kräftorna har börjat trilla in i de svenska hushållen. Kräftskivorna slår som spön i backen. Det ska sörplas, nubbas och ätas västerbottenostpaj så vi överlever till nästa år. Personligen så är jag inte så mycket för det där med att sörpla och skala kräftstjärtar tills fingrarna värker, jag vill hellre ha dom tillredda tillsammans med annat. Då smakar det mer och jag tycker att jag får ut med av det hela plus att jag känner mig mättare och det luktar inte lika illa om fingrarna, under förutsättningen att man sätter någon annan på att skala dom röda små rackarna.

    Havskräftor tycker jag är bättre än insjökräftorna men det är ju en smaksak. Kräftvarianten smakar mer och är inte lika ”söta”. Det ska vara salt, nästan så salt att tungan krullar sig. Då är dom perfekta.

    Jag har kokat kräftor en endaste gång i mitt liv och det var för några år sedan (10-12 år) då min papps kom hem med två stora hinkar färska, levande kräftor. Han sa åt mig att koka dom och jag hade inte en endaste aning om hur man skulle göra men tydligen skulle det vara ”så enkelt!” och ”det kan varenda levande varelse!” och med det sagt så gick min papps iväg och där stod jag med kräftorna, dillkronor, salt och en gryta full med vatten. Det är nu det hemska kommer och det som skulle vara avgörande för att jag skulle hoppa över att äta dom. Mitt dåliga samvete var brutalt och jag led mig genom flera dagar efteråt medan andra gladeligen skrattade, hånade och tyckte det var en smula underhållande.

    Jag ställde grytan på spisen och satte på plattan. La i dill och hällde i massa salt varpå jag började lägga i kräftorna EN OCH EN i det kalla vattnet. Man kan säga att jag pinade  ihjäl dom stackars kräftorna genom att packa dom tillsammans under tiden som vattnet hettades upp. Jag fattade ju naturligtvis inte att vattnet skulle koka upp först. Helidiotiskt egentligen men jag hade aldrig gjort det och jag hade aldrig varit med när någon annan gjorde det heller. Mitt sunda förnuft hade semester den dagen och det fick  både jag och kräftorna lida för. Jag som inte ens kan slå ihjäl en fluga, mygga eller något annat levande hade ihjäl, i runda slängar, 100 stackars kräftor som inget ont hade gjort utan endast plockats upp för att vi skulle få njuta. Hemskt! Det är enda gången jag kokat kräftor och jag menar varenda ord – Jag kommer aldrig mer att göra det igen även om jag vet nu hur man ska göra! Förlåt mig!

    Kräftpasta var det ja. En pasta med kräftor som jag hoppas har lagts i kokande vatten och inte plågats ihjäl på samma sätt. Kräftorna som jag använt mig av kommer från nån sjö i Kina och jag kan inte riktigt säga att det var dom godaste jag ätit men de levererades hem till mig i en påse och jag hade inte hjärta att slänga så jag satte maken i arbete med att skala kräftstjärtarna och sedan fortsatte jag med resten.

    I pastan gjorde dom sitt och det gjorde dom bra!

    (mer …)


  • PASTA ALÁ LADY OCH LUFSEN


    Vi har varit helt utan ström idag fram till lunch. Allt var i stort sett urladdat. Datorns batteri sjöng på sista versen och iFånen likaså. Jag som är helt beroende av min telefon började känna av paniken när jag såg procenten minskade. Hur ska jag klara av dagen om jag inte får ha tillgång till Google?! Mitt beroende av Google är lika stort som för telefonen. Eller nä, det är större! Kan jag inte googla vet jag inte vad jag ska göra. Jag söker så mycket, på allt möjligt, hela dagarna och det är när jag inte har telefonen OCH google i närheten som jag inser hur illa det är. Vattenfall behagade rädda mig genom att kicka igång strömmen lagom tills att svettpärlorna hade börjat tränga fram i pannan. Puh!

    Hi! My name is Helena and I am addicted to Google.

    Nu är allt som vanligt igen. Batterierna laddas och jag har lugnt förpassat mig till fine-stolen med datorn och tagit med en cappuccino samt kickat igång Photoshop. Jag kan andas igen.  Ordningen återställd.

    Lady-och-Lufsen-pasta kan inte ha undgått någon, eller? Spagetti med köttbullar i tomatsås. Det är fina fisken det. I min variant är köttbullarna spetsade med en hel del chili, vitlök och pesto, vilket hade fått Lufsen att skjuta bakut där mitt i romantiken. Troligtvis hade han även roffat åt sig varenda tänkbara köttbulle innan han fått rusa ut till närmsta buske. Nu är inte jag varken Lady eller Lufsen så jag sög åt mig alla köttbullar jag hann med innan Mats ens hann reagera. Nåja, några fick han allt. Vi har levt så länge tillsammans nu att dela med sig är helt uteslutet. Min psykolog sa en gång att jag måste lära mig att vara egoist. Jag praktiserar det stenhårt!

    GE MIG!

    (mer …)


  • JAG TROR ATT DET KALLAS VARDAGSLYX?


    Idag har jag stått med en kavel i ena handen och knådat deg med andra. När jag skiftat hand så har jag också skiftat plåten i ugnen. Knäckebrödsbak har stått på schemat. Mitt första! Resultatet kommer senare men först kommer här ett riktigt enkelt och vrålgott lunchtips. Som vanligt så tar det ingen tid och det kostar inte många kronor. Det fungerar lika bra vardag som till fest. Vid festligare tillfällen kanske man kan hysta i lite mer räkor men det behövs egentligen inte. Det är lite vad man känner för. Som vanligt!

    Jag säger det igen – skala räkorna själv. Köp inga färdigskalade. Du kan lika gärna hälla i en överdriven mängd vatten istället för de färdigskalade, det är i stort sett samma sak. Att skala några räkor tar ingen tid, så till vida man inte gör som jag. Skalar tre och stoppar två i munnen. Skalar tre och två i munnen…..då tar det lite längre tid men har man karaktär och kan låta bli så är det gjort i ett nafs.

    (mer …)


  • HET. HETARE. HETAST.

    Glenn Strömberg har idag lärt mig något nytt nämligen fattigmansparmesan. Jag har aldrig någonsin hört talas om någon sådan och skulle jag ha gjort det så hade jag aldrig trott att det skulle vara ströbröd som var grunden till det utan helt enkelt trott att det var någon billigare variant på en annan typ av ost. Så ost det är det inte utan det är kort och gott ströbröd som stekts i olivolja och salt. Tänk vad mycket man kan lära sig här i världen. Fattigmansparmesanen gjorde mig rik.


    En enkel pasta blev helt plötsligt lite mer spännande. I och för sig var pastan spännande så det räckte och blev över. Hett så in i vassen! Jag är inte så mycket för het mat så egentligen skulle jag ju hoppat över just detta receptet men det var alldeles för enkelt för att motstå. Snabba och fina luncher är väldigt uppskattat.  Kanske skulle jag varit lite mer försiktig med den torkade chilin men man lever ju bara en gång och då är det bäst att göra det rejält. Hettan har lagt sig och svettpärlorna i pannan har torkat ut. Livet har så sakteliga börjat återgå till det normala eller åtminstone till så som det var innan lunchen.

    Vill du inte ha det så hett så är mitt råd – skippa chiliflakes och den strimlade, råa chilifrukten. Tänker man till en smula innan så förstår man att det där ska man inte ha i om man är lite mesig med stark mat. Jag tänker väldigt sällan efter före och gör jag det så är det en väldigt liten, liten smula. Det blir roligare så eller ja, bra mycket svettigare blir det i alla fall.

    Hetaste matlådan finns på Mats jobb i morgon. Beware!

    (mer …)


  • SMÅ SMÅ PASTARÖR.

    Små små pastarör (makaronrör) i små små formar. En form en portion. Fyllning valfri. Tillbehör valfritt. Visst är det härligt med fri vilja?

    Fyll rören med smaksatt färskost blandad med lite finhackad schalottenlök. Häll över lite bechamélsås och skicka in härligheten i ugnen i 14-15 minuter. En helt klart godkänd pastarätt att lägga till receptsamlingen.

    Måndag. Kyla. Ensam. Inte min typ av dag idag alls. Dagen ska efter skjuts till skola tillbringas på soffan med en trave böcker som ska läsas ut. Jag är en ”inte-läsa-färdigt-boken-direkt-typ” så det brukar byggas ett fint boktorn jämte sängen. Sista kapitlet kvar. Och det sägs att jag är nyfiken?!


  • HAMILTON, DIN MÖRT!

    Kanske är det någon form av helgerån att steka rökt fårfiol? Om det är det så tänker jag inte be om ursäkt för det. Bra mat ber man aldrig om ursäkt för. Aldrig! Det råkade på något sätt bli en röktfårfiolscarbonara modell falsk med grädde. Alltså egentligen inte alls en carbonara men har man stekt rökt fårfiol kan man lika gärna gå hela vägen. Det blir så bra så!

    Idag har vi biljetter till nya Hamilton men av någon konstig anledning så är jag inte alls sugen på att gå på bio. Jag vill vara hemma. Duka upp antipasto tills jag storknar, knôka ner mig i soffan med täcke, kudde och make, starta vår egen bio och bara tryna. Det var så längesen som vi hade en ”hemmafredagskväll” så det skulle vara otroligt skönt. Tyvärr är ju biljetterna redan betalda, visserligen bara 190 spänn men ändå. Hamilton finns ju kvar men gör antipastin det? Det handlar om prioriteringar här. Viktiga saker!

    Antipasto i lugn och ro och en film (vi skulle kunna säga Dirty Dancing eller hur Mats?) hemma i skönaste soffan eller Hamilton i en biosalong i en stol med alldeles för lite benutrymme tillsammans med alldeles för många smackande människor? (Trots att jag är hörselskadad och knappt hör det någon säger som sitter jämte mig så lyckas jag av någon mycket märklig anledning höra när någon smackar. Hur irriterande? Jag vill kölhala!)Det är frågan. Hur skulle du göra?
    Fårfiolspasta med vitlökskrutonger var det ja. Följ länken.

    (mer …)