Etikett: karl johan


  • KARL-JOHAN TILLSAMMANS MED PASTA.

    Karljohan

    Kar-Johan! Favoriten i svampskogen. Det är precis så svamp ska smaka.

    Den där lyckan när man finner en liten knubbig K-J som bara står där och väntar på att bli plockad. Nu fick jag inte riktigt uppleva det själv eftersom jag fick dom färdigplockade och färdiga i en bunke men jag blev inte mindre lycklig för det. Det här gillar jag!

    Att konstra till det när det kommer till färsk nyplockad svamp tycker jag bara är tramsigt och ytterst onödigt. Gör det enkla. Smörstek. Gräddstuva. Det viktiga är att de får rätt mängd salt på sig. Allt annat är bara dumt.

    Här är de smörstekta en stund tillsammans med lök och senare har de även blivit lite gräddstuvade. Bladpersilja i drivor hackades och fick gå med. Servera till pasta och prisa hösten!

    På måndag tar semestern även slut här och livet går in i tråkigt vardagslunk med allt vad det innebär. På ett sätt är det skönt (hyckleri) att det är över men på ett annat är det lite tråkigt. Just denna hösten blir lite händelserik. Jag har fotograferat en kokbok som kommer ut i handeln i november (om jag inte missminner mig). För den som är intresserad kommer det ett inlägg lite längre fram om just det. Det är riktigt spännande och det sätter mig på prov. Jag är otroligt självkritisk, på gränsen till fånig, och det tar sin lilla stund innan jag är nöjd – om jag ens blir det. Som sagt, spännande! Samanthas Filmmat heter boken och den går det att läsa om på Adlibris (klicka här)

     

     

     


  • HJORTFÄRSBIFFAR OCH KARLJOHAN.

    Idag har solen värmt ett väldigt fruset Södra Säm. Vi passade på att vara ute, plocka upp lite här och där i garage och på ränne. Tänk att så fort den där gule saken på himlen visar upp sig så infinner sig hoppet att det finns nog en vår i sikte även detta året. Det känns ända ner i lilltån när kroppen laddas av solen. En ljuvlig känsla! Jag satt där på gräsmattan en stund och bara njöt! Jag vill ha mer, hela tiden!

    Nu har mörkret återigen lagt sig och solen försvunnit där borta in i skogen. Även mörkret har sin tjusning. Nu får vi istället tända ljus inomhus, starta upp kaminen och glida omkring i filttofflor och se ut genom fönstret och se en och annan räv dra förbi på åkern. Det är det bästa med att bo på den platsen som vi gör. Vi har bara skog och åkrar och hur mycket jag än vill flytta till en större stad så skulle jag aldrig vilja byta bort det här. Livet på en pinne.

    På våra tallrikar idag, denna ljuva dag, serverades det hjortbiffar. Något som jag aldrig har ätit och heller därför aldrig gjort. Trots detta så måste jag nog säga att jag lyckades rätt bra eftersom det smakade helt fantastiskt gott. Inte för att det är något avancerat alls men ändå. De är gjorda på i stort sett samma sätt som vanliga hederliga biffar men helt utan skorpmjöl och ägg. Om det är sista gången som jag äter hjort? Troligtvis inte.

    (mer …)