Etikett: husman


  • STRÖMMINGLÅDA. HUSMANSKOST.

    strömming

    Det här var vad jag startade min dag med. Strömmingslåda.

    Jag är inte så värst förtjust i strömming men jag fick ett halvkilo med hemleverans igår så då var det bara vackert att klura ut något att göra med dom små rackarna till filéer. Anledningen till att jag inte är bästa kompis med just den här fisken är dom små små små benen. Nästan alla jag känner säger ”Äh, dom märks inte!”. Jag håller inte med alls, jag känner varenda ben och då blir det en smula trixigt att äta utan att hela tiden vara på helspänn. Nåväl, jag gav det en chans till och kikade in i kylen. Grädde, ansjovis, lök och dill?

    Här är det alltså, strömmingslådan som fått mig att tippa över kanten och vara på plussidan vad det gäller strömming. Vi ska nog kunna bli vänner trots allt.

    Servera med potatismos och även lingonsylt om så önskas. Det önskade jag men lyckades inte hitta i kylen. Illa.

    (mer …)


  • ÄLGFÄRSBIFFAR & PALSTERNACKSMOS

    Jag är, eller var tills igår, väldigt skeptisk till älgkött. Har liksom aldrig varit speciellt förtjust i det men nu är det annat ljud i skällan. Att lyckas med älgfärsbiffar trodde jag aldrig att jag skulle göra men nu är det gjort. Inte sista gången jag tänker ge älgköttet en chans.

    Biffarna är saftiga och väldigt enkla i den fina enbärssmaken. Den är inte stark utan den finns där och lurkar i bakgrunden. Precis som det ska vara. Enbär är även det en smak som kan bli lite för mycket och därför är jag väldigt försiktigt med den. Att servera biffarna till palsternacksmos skulle även det visa sig vara alldeles kalas. Palsternacka är något som jag är väldigt förtjust i men har en tendens att helt glömma av den. Synnerligen märkligt. Att använda sig av hälften potatis och hälften palsternacka i ett mos ger en lite sötare smak. Inte för sött men just kombinationen sött och salt i samma tugga är inte att förakta.

    Idag är en dag som jag går på lågvarv. Ryggont och allmänt väck vilket resulterar i en sömngångares fart, dvs inte fort alls. Jag får därför försöka mig på någon variant på framförhållning så redan vid åttasnåret i morse började jag med dagens middag. Som sagt, framförhållning. När jag väl lyckas resa mig upp igen (ryggen krånglar så förbannat att jag vill äta upp mina hälar i ren frustration. Om jag bara är still går det fint men att ta sig från sittande till stående eller stående till sittande är ett projekt som jag väldigt gärna hade sluppit. När jag väl lyckats resa mig så får jag inte med mig ena benet. Helmärkligt!) hade jag tänkt ge mig på det där med att göra egen pasta. Sist jag gjorde det var det ett mindre kaos i mitt kök. Det hängde pasta överallt. Det bör tilläggas att det var inte för att på nåt sätt låta pasta hängtorka utan det var för att mitt tålamod tog slut och pastadegen flög åt alla håll. Det här med tålamod är inte min grej. Jag hatar tålamod.

    (mer …)