HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: florsocker

  • SEMLA PÅ ANNAT SÄTT

    semla

    Det börjar dra ihop sig för semladagen aka fettisdagen. 4 mars ska det vara om jag inte minns helt galet . Då får vi äta den enda semlan på hela året. För det gör ni väl?! (jag gör det inte, jag äter när jag är sugen och sen är det inte mer med det).  Numera så finns det ju en hel drös med olika semlor. Choklad, blåbär, kola….you name it. Det här är muffinsvarianten. Jag har visat upp dom tidigare för något år sedan men tycker gott att dom platsar även 2014. (Det är från samma fototillfälle men annan bild med annan redigering – förr gjorde jag bilderna mycket ljusare i raw men nu är jag lite ”dystrare” och ändrar inte ljuset alls)

    Dom blir alldeles lagom i storlek och det känns på nåt sätt lite nyttigare fast det troligen är onyttigare men det är ingenting som man behöver diskutera så värst mycket. Äter man bara en om året behöver man absolut inte oroa sig för nånting. Ät med glädje!

    Det viktigaste på en semla, traditionell eller inte, är florsockret. Utan florsocker är det bara att ge upp, det blir ingen äkta semla då. GLÖM INTE FLORSOCKER!

    (mer …)

  • IBLAND BLIR DET SOM DET ÄR TÄNKT

    macaron

    Jag har frustat och stönat så många gånger när jag tagit mig an det här med att göra macaroner. Jag har hatat dom i stort sett från första stund. Smaken har det aldrig varit några som helst fel på men utseendet, det har varit helt fel. Platta, tråkiga och helt utan den där viktiga kragen. Jag har provat så många olika recept, alla har gett samma resultat.

    Jag bestämde mig för att göra ett sista tappert försök och freestylade hela smeten. För första gången blev jag helt nöjd. Äntligen kom kragen fram! Jag har därför inget recept på det här för jag tillsatte både mandelmjöl och florsocker tills jag tyckte att smeten var lagom tjock och fin.  Italiensk maräng och äggvita. Ge aldrig upp, rätt var det är så sitter det där.

    Jag ska försöka ge mig på det här med att uppdatera lite oftare igen men det är svårt. Efter det som hände med utomkveds och operation så har jag liksom hamnat en liten gnutta under ytan. Jag har inte längre roligt med kameran och jag vill bara sova. Misstänker att det är en fas som jag på nåt sätt måste kämpa mig igenom. Jag trodde aldrig att jag skulle bli så påverkad som jag ändå blev med tanke på hur bra jag ändå mådde direkt efter. Jag bara grubblar och grubblar men jag förutsätter att det snart blir människa av mig igen. Det får helt enkelt ta den tid det tar. Idag var första dagen som jag kunde känna lite glädje av att titta på bilderna så det finns ett litet ljus i den där beryktade tunneln.

    Puss från ett irriterande kallt Gällstad

  • NÄSTAN SOM ORIGINALET.

    tjongare

    Caramints! Världens bästa godis! Nu har jag gjort en alldeles egen variant. Hårda kolakarameller som bland recepten heter ”Tjong” smaksatt med pepparmint. Jag är helt såld! När dom var färdiga vid lunchtid så lovade jag dyrt och heligt att jag inte skulle äta en enda pga inte kunna sluta äta. Jag ljög med undantag för ”inte kunna sluta äta”. Jag äter så jag storknar. ”Bara en till”. ”Å en till….ahmen, bara en till eller jag tar två för det är dom sista”.

    Eftersom det snart är jul så gjorde jag även en sats smaksatt med saffransarom. En sån i munnen och jag skrockade likt en lullig tomte. SÅ VANSINNIGT GOTT!

    Det var en smula svettigt om händerna trots handskar men de, karamellerna, är helt klart värda svedda handflator. Alla dagar i veckan!
    (mer …)

  • Doughnut. Flôtmunk. Dônare.

    doughnuts

    Personligen så använder jag mig av dônare för det är precis vad det är. En riktig flôtig dônare! Ett ord som min morfar har myntat för många herrans år sedan. Det har hängt med kan man säga. En riktig dônare finner man i USA och ingen annanstans men eftersom det är så fasligt långt dit så får jag nöja mig med att göra mina egna. Inte samma klass men det är baskemig inte långt därifrån.

    Helst vill jag ha dom endast med socker men eftersom jag idag har en jobbig ångest och oro i kroppen så behövde jag både pyssel och färg i tillvaron. Började dagen med ett riktigt jobbigt anfall som höll i sig från 7-snåret fram till 12. Då var jag inte så kaxig. Jag hatar dom långa och segdragna varianterna, dom där då jag ligger som en halvkokt spagetti och har ingen aning om hur jag ska bete mig. Alla anfall är såklart jobbiga men dom som ger sig efter en timme är lättare att genomlida. Ganska logiskt. Nåväl, en dônare eller tre får kompensera helvetet. Dom gjordes igår så dom har sunkat ihop sig något. Dom är trots allt godast precis när dom kommer från oljan och har fått svalna till sig något. Man kan inte få allt! Glasyren har dock kletats på idag.

    Nu sitter jag här och är sockerkickad fast det är en myt och funderar på om det var värt att smäcka i sig två på raken. Jag vet inte riktigt men skit i det, dom är ganska små och det var GOTT!

    (mer …)

  • PÄRON. POLKA. PAJ.

    päron. polka. paj.

    Päron och mint är ju som bekant en väldigt trevlig kombination. Päron och polka är precis lika trevligt. Nästan trevligare. Jag såg ett recept i en bok när vi i helgen besökte svärfar. Jag minns inte vilken bok det var men om jag inte missminner mig så hette den något så enkelt som ”Pajer”. I boken hette pajen Grännapaj och så får den fortsätta att heta. Fantastiskt god!

    Jag är, som jag sagt många gånger förr, inte mästerbagare utan en amatör långt under medel. Jag har ingen som helst känsla för det här med ugnar, tider och värme. Jag gör som det står förutom att jag ibland kan sänka värmen då jag tycker att det ser ut att gå på tok för fort och ytan blir mörk innan ens hälften av tiden har passerat men ändå så blir det som det blir utseendemässigt. Pajen blev mörk men som tur var så gjorde det inte mycket med smaken. Kanske hade det blivit en smula godare smak om den fått vara ljus i pajskalet men det är inget som vi egentligen behöver gräva djupare i.

    Så, här är den. Grännapajen.

    (mer …)

  • MACARONS? DET HAR JAG ALDRIG GJORT!

    Det var vad hon sa till mig. ”Det finns ingredienser i skåpen, bara gör, men du får klara dig utan mig!” – svarade jag.

    Jag är fullständigt värdelös på det där med macarons. Jag har gjort enligt konstens alla regler. Varit supernoga med mängderna. Siktat i den tätaste silen ni kan hitta. Väntat precis så länge som det sägs att man ska göra innan man skickar in plåten i ugnen. Testat med varmluft och även utan varmluft. Alltid samma resultat. Toppiga. Gryniga. Inte macaroniga.

    Så satte hon igång. Måttade, vägde och siktade i ungefär den ordningen. Duttade i färg och hummade förnöjt av resultatet. De skulle bli babyblå (MIN färg) men landade åt något som kan liknas vid turkos. Lite grönblå sådär. Fint! Hon spritsade upp femkronorsstora, i olika storlekar och former, på bakplåtspappret. Hon klagade och fnissade åt resultatet. ”Fula!” De var långt ifrån fula. De var perfekta redan där, på en plåt helt ogräddade.

    Hon vispade smörkräm, delade upp den i tre skålar och smaksatte med mango som hon färgade lite gulorange, hallon som fick färgen rosa och sist blåbär helt utan essens och hushållsfärg, där använde hon blåbärspulver från Mill & Mortar som hon hittade i skåpet. Den sistnämnda var faktiskt den som blev godast om jag får säga vad jag tycker om det hela. Mango med sin sötsyrliga smak kom tätt därefter.

    När de där plupparna med smet hade stått till sig i sina 45 minuter ställde hon in dom i ugnen, utan varmluft, och ställde klockan på sin telefon. Satte sig i soffan och drog av en basketmatch på X-boxet medan jag satt kvar i köket och kikade in i ugnen. Det jag såg framför mig var helt otroligt. Dom, macaronerna, betedde sig precis som dom ska. De reste sig, blev platta på toppen och fick den där ljuvliga bubbliga kransen längst ner. SÅ ska macaroner se ut! Varför hade de inte blivit så när jag gjort det? Vad har jag gjort för fel?

    Hon vann matchen och kom tillbaka och tog ut läckerheterna. De är verkligen perfekta i både färg och form! Nu skulle de bara svalna så det fick bli en basketmatch till som även den blev en vinst. Tillbaka i köket. Spritsa smörkräm. Klart! BOOM! Her first macaron!

    Jag var imponerad långt innan jag provsmakade och när jag provsmakade dog jag en smula. Jag hamnade i himlen!

    Varför jag aldrig lyckas?
    ”Du är inte lika noga som mig, storasyster.” – Så enkelt är det nog. Kanske. Troligtvis hade hon bara nybörjartur, en nybörjartur som jag ska sätta på prov idag igen. Var så säkra!

    (mer …)

  • CHAMPAGNECUPCAKES

     

    Jag går ut hårt med ett fantastiskt recept på cupcakes smaksatta med champagne i både smet och frosting. En cupcake som kräver stilettklackar, röda läppar och förkläde i spets för att tillverka. Det är det som gör hela grejen. Tja, och så champagnen såklart. Jag menar, hur roligt blir det inte att baka när varannat mått går i glaset vidare in i munnen? Varannan vatten är helt och hållet för amatörer.

    ”Cupcakesen” (kalla dom gärna muffins men då får du göra dom iklädd filttofflor) är så luftiga, mjuka och alldeles gudaljuvlliga för gommen. Har du ätit en är det bara att fortsätta på nästa.

     

    Med detta sagt vill jag önska er en trevlig helg med allt vad det innebär.
    På återseende!

    Klicka här för att komma till receptet. 

     

  • BULLE I FORM

    Använd dig av ditt absolut bästa kanelbullerecept. Istället för att göra snäckor så trycker du ihop dem i en ugnsform och får då på så sätt en helt fantastisk kanelbullekaka. Man kan välja att lägga i lagom många (med nån centimeters mellanrum) eller som jag, tryck formen full och se hur degen börjar välla över formen efter några minuters jäsning. I min form såg det inte direkt symmetriskt ut, det var mer som en trassligt garnnystan. Fast vad gör väl det när det är smaken som är det väsentliga? Allt går dessutom att dölja med florsocker. Det och en te-sil är mina bästa vänner när det kommer till bakning. Det döljer allt!

    Fyll bullarna med precis vad du känner att du är sugen på. Choklad, blåbär, lemoncurd, jordgubbar, vit choklad, mandelmassa…sätt fart på fantasin eller gör vanliga klassiska med kanel, det enkla är oftast godast men det skadar inte att skena iväg ibland. Det tror jag att vi alla mår bra av.

    Följ ditt eget recept eller försök ge dig på mitt. Valfrihet när den är som allra bäst!

    (mer …)

  • SEMLAMUFFIN.

    Semla och muffin i samma form, kan det fungera? Jo, tänka sig. Det kan det. Smaksätt muffinsmeten med lite kardemumma och tillsätt lite finriven mandelmassa och succén är ett faktum. Det blir alldeles jättesött och gott. Kleta på riktigt mycket av fin, krämig mandelmassa och spritsa på grädde i valfri mängd och du behöver inte ränna till bageriet för att köpa en ”riktig” semla. Muffins är det enklaste som finns att baka, det går inte att misslyckas. Om jag klarar det så klarar alla det. Baka är inte det som jag är helt bekväm med. Jag har en tendens att bränna, det blir torrt och det blir inte alls som det ser ut i de fantastiska böckerna. Muffins däremot, det fungerar och jag kan man stolthet säga att det är jag som har gjort dom om jag skulle få för mig att bjuda på dom. Oftast åker de i magen på min älskade make och ibland åker de ut i skogen. Vi har Gällstads mest bortskämda vilt. Så är det!

    Semladagen. Fettisdagen. Hur äter du semlan?

    Jag är ett bad ass och vägrar att äta semla just idag. Icke. I morgon går det alldeles ypperligt men inte idag. Eller igår, som dessa gjordes. Jag är lika fånig som dagen. Störtlöjlig.

    Vill du inte vara riktigt lika fjompig som jag så kanske du vill gå halva vägen. Då är mitt tips muffins. Semlamuffin! Det kan vara det nya, det vet man aldrig.

    (mer …)