Min man lagar väldigt sällan mat. Inte för att han inte kan eller inte har någon lust utan det blir bara inte av. Jag hör till den skaran av människor som fullständigt avskyr, AVSKYR!, ”man/kvinnaskämt” där man gör narr av det motsatta könet. Det är så hela jag kokar. Det går en våg av det på Facebook och även om jag vet, eller hoppas innerligt, att det är på skoj så kryper det i mig. Om det nu är så illa att mannen inte kan tvätta, eller att han aldrig tvättar eller att han inte märker när det är städat (osv osv osv), så är det väl dags att säga ifrån, byta eller leva själv. Jag äcklas av det. Så mycket att jag får problem att förklara det i skrift.
Nåväl, nu var det inte meningen att jag skulle elda upp mig utan meningen var att skriva om Mats mat. Som sagt, det är inte ofta det händer men det är inte något som stör mig alls. Vi lagar mat när vi vill. Enkelt! Något som jag kan längta ihjäl mig efter är hans köttfärssås. Den är oslagbar! Den är så fantastiskt enkel men så vrålgod som det bara är möjligt. Den innehåller i stort sett ingenting så den är även väldigt billig. Det kan inte bli bättre. Eller hur?
Idag kom suget. Oturligt så är han på jobbet och kunde därför inte vara rar och göra det åt mig så jag fick ta tag i det själv. Jag lyckades! Jag gjorde dessutom som Mats alltid gör, det som jag brukar undvika, jag hyvlade över lite parmesan. Åh hjälp så gott! Jag kunde själv.
För att avsluta i ren Facebook-anda – Nu behöver jag honom inte ens till det.
Uäck! Vedervärdigt.
Tack för att du finns, Mats!
