Etikett: pastarecept


  • KYCKLING. CHILI. CITRON

    chili & citron

    Snabba och enkla middagar är allt jag önskar, speciellt när jag är vrålhungrig och har väntat på tok för länge innan jag börjar. Jag är en mästare på att dra ut på tiden trots att hungern skriker sig påmind i magen. Det är enklare att ta en knäckemacka, som jag också oftast tar under tiden som jag gör maten vilket gör att när maten väl är färdig så får jag bara plats med två tre tuggor. Orutinerat och idiotiskt. Jag har sagt att när jag fyller 50 år så ska jag ha lärt mig allt. Jag har 14 år på mig. Puh!

    Med en frisk touch av citron och en liten hetta av chili blev detta en alldeles strålande middag. Citron har visat sig fungera i det mesta och det är absolut inget man ska vara rädd för att prova. Tar man för mycket så är väl kanske risken att det blir en för stark citronsmak (ganska logiskt) som tar över i princip allt men med lagom mycket blir det perfekt.

    (mer …)


  • KALKON & PASTA

    Sedan i tisdags så har vi ätit grillat varje dag. Ibland inte bara en gång om dagen. Vi grillar så ofta vi får chansen men idag kände vi båda två att vi behövde ha ett break från allt vad grill och grillkol heter och satsade på kalkon med pasta istället.

    Kalkon är något som jag har en tendens att glömma av trots att det faktiskt är riktigt gott. Det smakar visserligen i stort sett som kyckling men kanske är det bara vetskapen om att det är kalkon som ger det en annan smak. Jag vet inte.

    Hoppas att ni alla har haft en strålande helg med allt vad det innebär. Här är vi förvånade över hur långsamt den har gått och hur mycket vi faktiskt har njutit av den på precis rätt sätt trots en del anfall av meniere. Det är inte ofta det händer.

    (mer …)


  • PASTASÅS MED GRILLAD KYCKLING.

    Med en grillad kyckling kan man komma långt. Här är en enkel och väldigt god pastasås som fungerar alla dagar i veckan. Vardag eller fest spelar ingen roll. Det går att göra mycket och det är inte heller några större pengar som behöver läggas på ingredienserna.

    Mer än så behövs inte.
    Smaklig måltid.

    (mer …)


  • PASTA OCH VÄRLDENS BÄSTA PAPRIKASÅS


    Att göra sin egen pasta är både roligt och väldigt enkelt. Det tar inte så överdrivet lång tid och resultatet blir alltid, med undtantag för ett fåtal gånger då det har snålats med mjölet, tipptopp.

    Jag är inte den där som gillar att jobba med händerna så jag skickar ner alla ingredienser i en matberedare och tillsätter såpass mycket vatten att degen går ihop sig och blir smidig. Ta lite vatten åt gången så reder sig det mesta.

    Låt degen vila i kylen i 30-40 minuter. Dela den i fyra på en mjölad bänk. Tryck ut degen och börja köra den i pastamojängen. Kör på den tjockaste delen några gånger (en gång, vik ihop degen och kör igen. Upprepa 3-4 gånger) och sänk sedan några snäpp. Se till att mjöla ordentligt hela tiden och gör inte pastan för tunn. Femman använde jag på min maskin, då blir det lite tuggmotstånd. Koka pastan i lättsaltat vatten i ca 1,5 minut. Häll av och njut! Någon kanske tycker att det är för mycket olja och då är mitt tips – ta mindre.

    Pastasåsen. Den ljuva paprikasåsen!

    (mer …)


  • SPAGETTI OCH KÖTTFÄRSSÅS

    Jag misstänker att det finns lika många recept på köttfärssås som det finns människor på jorden. Alla gör på sitt eget lilla vis med sin egen kryddning. Krossade tomater, inte krossade tomater. Ketchup, ingen ketchup. Blandfärs eller nötfärs? etc etc etc

    I vår familj är det oftast maken som står för köttfärssåsen. Den enklaste av dom alla! Klicka här för att se recept. Idag är det dock jag och då blir det vad det blir. Lite sånt och lite sånt. En köttfärsås med rivna morötter och riven palsternacka. Utöver det, inga konstigheter.

    Ni vet det va, att anledningen till att man äter är för att man ska uppskatta tuppluren som hör till efter lunch mer? Om inte så vet ni det nu. Bra så!

    (mer …)


  • PASTA MED SOLVEIG


    Vi har som bekant ett mindre zoo, den psykotiska varianten,  här i vår familj med två hundar (Svea & Hjördis) och tre katter (Solveig, Sture och Kjell von Skräphög). Dom är alla väldigt, med betoning på väldigt,  speciella vilket alla djur i och för sig är men jag vill tro att våra är inte riktiga på en endaste fläck. Det sägs att man blir som man umgås. Om det är djuren som format oss eller om det är vi som har format dom låter jag vara osagt.

    Nåväl, en av katterna – Solveig von Skräphög, är min stora favorit i alla kategorier och jag misstänker lite smått även om det kanske kan dra åt det narcissistiska hållet, att det är ömsesidigt. Han är med mig precis överallt, hela tiden, jämt. Oavsett vad jag än gör så är han där, är det något som tar tid lägger han sig på golvet och sover tills jag drar vidare till något annat. Så när jag lagar mat är han där, antingen så sympatiäter han samtidigt eller så ligger han där på bordet och håller kollen på mig. Eftersom han inte äter (ingen av dom gör det förutom Kjell som kan få lite majscravings med jämna och ojämna mellanrum) något annat än sin egen mat så ligger han inte där för att vänta på att smaka utan han vill helt enkelt bara vara med. Ljuvliga Solveig.

    Så när jag häromdagen skulle fota och sedan äta pasta var han i vanlig ordning på plats. Jag har tröttnat eller rättare sagt, jag vill inte längre schasa undan honom när jag fotograferar så då får han helt enkelt vara med och göra bilderna lite annorlunda istället. Han är bra till mycket unge herr Solveig.

    Pastan på bilderna är en riktigt enkel och lagom smakrik historia. Nästan en klassisk sak. Det tar inte mer än 10 minuter att få den serverad.

    400 gram blandfärs
    1 gul lök
    1 grön paprika
    2 msk tomatpuré
    1 burk plommontomater, märket mutti
    salt & peppar 
    ev rödvinsvinäger

    pasta
    smör till stekning

    Koka pasta. I med köttfärsen bryn den nästan färdig. Skala och hacka löken och lägg den och paprikan tillsammans med köttfärsen. Salta och peppra. I med tomatpuré och plommontomaterna. Känner du för det så stänk i lite rödvinsvinäger.  Ta en skvätt vatten i burken och häll i köttfärssåsen. Låt det hela puttra tillsammans under tiden som pastan kokar färdigt. Servera!


     

    Söndag. Regn. Rusk. Höst.
    Nu tar jag filten och boken.


  • PASTA MED SKALDJUR


    Kräftorna har börjat trilla in i de svenska hushållen. Kräftskivorna slår som spön i backen. Det ska sörplas, nubbas och ätas västerbottenostpaj så vi överlever till nästa år. Personligen så är jag inte så mycket för det där med att sörpla och skala kräftstjärtar tills fingrarna värker, jag vill hellre ha dom tillredda tillsammans med annat. Då smakar det mer och jag tycker att jag får ut med av det hela plus att jag känner mig mättare och det luktar inte lika illa om fingrarna, under förutsättningen att man sätter någon annan på att skala dom röda små rackarna.

    Havskräftor tycker jag är bättre än insjökräftorna men det är ju en smaksak. Kräftvarianten smakar mer och är inte lika ”söta”. Det ska vara salt, nästan så salt att tungan krullar sig. Då är dom perfekta.

    Jag har kokat kräftor en endaste gång i mitt liv och det var för några år sedan (10-12 år) då min papps kom hem med två stora hinkar färska, levande kräftor. Han sa åt mig att koka dom och jag hade inte en endaste aning om hur man skulle göra men tydligen skulle det vara ”så enkelt!” och ”det kan varenda levande varelse!” och med det sagt så gick min papps iväg och där stod jag med kräftorna, dillkronor, salt och en gryta full med vatten. Det är nu det hemska kommer och det som skulle vara avgörande för att jag skulle hoppa över att äta dom. Mitt dåliga samvete var brutalt och jag led mig genom flera dagar efteråt medan andra gladeligen skrattade, hånade och tyckte det var en smula underhållande.

    Jag ställde grytan på spisen och satte på plattan. La i dill och hällde i massa salt varpå jag började lägga i kräftorna EN OCH EN i det kalla vattnet. Man kan säga att jag pinade  ihjäl dom stackars kräftorna genom att packa dom tillsammans under tiden som vattnet hettades upp. Jag fattade ju naturligtvis inte att vattnet skulle koka upp först. Helidiotiskt egentligen men jag hade aldrig gjort det och jag hade aldrig varit med när någon annan gjorde det heller. Mitt sunda förnuft hade semester den dagen och det fick  både jag och kräftorna lida för. Jag som inte ens kan slå ihjäl en fluga, mygga eller något annat levande hade ihjäl, i runda slängar, 100 stackars kräftor som inget ont hade gjort utan endast plockats upp för att vi skulle få njuta. Hemskt! Det är enda gången jag kokat kräftor och jag menar varenda ord – Jag kommer aldrig mer att göra det igen även om jag vet nu hur man ska göra! Förlåt mig!

    Kräftpasta var det ja. En pasta med kräftor som jag hoppas har lagts i kokande vatten och inte plågats ihjäl på samma sätt. Kräftorna som jag använt mig av kommer från nån sjö i Kina och jag kan inte riktigt säga att det var dom godaste jag ätit men de levererades hem till mig i en påse och jag hade inte hjärta att slänga så jag satte maken i arbete med att skala kräftstjärtarna och sedan fortsatte jag med resten.

    I pastan gjorde dom sitt och det gjorde dom bra!

    (mer …)


  • PASTA ALÁ LADY OCH LUFSEN


    Vi har varit helt utan ström idag fram till lunch. Allt var i stort sett urladdat. Datorns batteri sjöng på sista versen och iFånen likaså. Jag som är helt beroende av min telefon började känna av paniken när jag såg procenten minskade. Hur ska jag klara av dagen om jag inte får ha tillgång till Google?! Mitt beroende av Google är lika stort som för telefonen. Eller nä, det är större! Kan jag inte googla vet jag inte vad jag ska göra. Jag söker så mycket, på allt möjligt, hela dagarna och det är när jag inte har telefonen OCH google i närheten som jag inser hur illa det är. Vattenfall behagade rädda mig genom att kicka igång strömmen lagom tills att svettpärlorna hade börjat tränga fram i pannan. Puh!

    Hi! My name is Helena and I am addicted to Google.

    Nu är allt som vanligt igen. Batterierna laddas och jag har lugnt förpassat mig till fine-stolen med datorn och tagit med en cappuccino samt kickat igång Photoshop. Jag kan andas igen.  Ordningen återställd.

    Lady-och-Lufsen-pasta kan inte ha undgått någon, eller? Spagetti med köttbullar i tomatsås. Det är fina fisken det. I min variant är köttbullarna spetsade med en hel del chili, vitlök och pesto, vilket hade fått Lufsen att skjuta bakut där mitt i romantiken. Troligtvis hade han även roffat åt sig varenda tänkbara köttbulle innan han fått rusa ut till närmsta buske. Nu är inte jag varken Lady eller Lufsen så jag sög åt mig alla köttbullar jag hann med innan Mats ens hann reagera. Nåja, några fick han allt. Vi har levt så länge tillsammans nu att dela med sig är helt uteslutet. Min psykolog sa en gång att jag måste lära mig att vara egoist. Jag praktiserar det stenhårt!

    GE MIG!

    (mer …)


  • JAG TROR ATT DET KALLAS VARDAGSLYX?


    Idag har jag stått med en kavel i ena handen och knådat deg med andra. När jag skiftat hand så har jag också skiftat plåten i ugnen. Knäckebrödsbak har stått på schemat. Mitt första! Resultatet kommer senare men först kommer här ett riktigt enkelt och vrålgott lunchtips. Som vanligt så tar det ingen tid och det kostar inte många kronor. Det fungerar lika bra vardag som till fest. Vid festligare tillfällen kanske man kan hysta i lite mer räkor men det behövs egentligen inte. Det är lite vad man känner för. Som vanligt!

    Jag säger det igen – skala räkorna själv. Köp inga färdigskalade. Du kan lika gärna hälla i en överdriven mängd vatten istället för de färdigskalade, det är i stort sett samma sak. Att skala några räkor tar ingen tid, så till vida man inte gör som jag. Skalar tre och stoppar två i munnen. Skalar tre och två i munnen…..då tar det lite längre tid men har man karaktär och kan låta bli så är det gjort i ett nafs.

    (mer …)


  • HET. HETARE. HETAST.

    Glenn Strömberg har idag lärt mig något nytt nämligen fattigmansparmesan. Jag har aldrig någonsin hört talas om någon sådan och skulle jag ha gjort det så hade jag aldrig trott att det skulle vara ströbröd som var grunden till det utan helt enkelt trott att det var någon billigare variant på en annan typ av ost. Så ost det är det inte utan det är kort och gott ströbröd som stekts i olivolja och salt. Tänk vad mycket man kan lära sig här i världen. Fattigmansparmesanen gjorde mig rik.


    En enkel pasta blev helt plötsligt lite mer spännande. I och för sig var pastan spännande så det räckte och blev över. Hett så in i vassen! Jag är inte så mycket för het mat så egentligen skulle jag ju hoppat över just detta receptet men det var alldeles för enkelt för att motstå. Snabba och fina luncher är väldigt uppskattat.  Kanske skulle jag varit lite mer försiktig med den torkade chilin men man lever ju bara en gång och då är det bäst att göra det rejält. Hettan har lagt sig och svettpärlorna i pannan har torkat ut. Livet har så sakteliga börjat återgå till det normala eller åtminstone till så som det var innan lunchen.

    Vill du inte ha det så hett så är mitt råd – skippa chiliflakes och den strimlade, råa chilifrukten. Tänker man till en smula innan så förstår man att det där ska man inte ha i om man är lite mesig med stark mat. Jag tänker väldigt sällan efter före och gör jag det så är det en väldigt liten, liten smula. Det blir roligare så eller ja, bra mycket svettigare blir det i alla fall.

    Hetaste matlådan finns på Mats jobb i morgon. Beware!

    (mer …)