Etikett: bildredigering


  • IBLAND BLIR DET SOM DET ÄR TÄNKT

    macaron

    Jag har frustat och stönat så många gånger när jag tagit mig an det här med att göra macaroner. Jag har hatat dom i stort sett från första stund. Smaken har det aldrig varit några som helst fel på men utseendet, det har varit helt fel. Platta, tråkiga och helt utan den där viktiga kragen. Jag har provat så många olika recept, alla har gett samma resultat.

    Jag bestämde mig för att göra ett sista tappert försök och freestylade hela smeten. För första gången blev jag helt nöjd. Äntligen kom kragen fram! Jag har därför inget recept på det här för jag tillsatte både mandelmjöl och florsocker tills jag tyckte att smeten var lagom tjock och fin.  Italiensk maräng och äggvita. Ge aldrig upp, rätt var det är så sitter det där.

    Jag ska försöka ge mig på det här med att uppdatera lite oftare igen men det är svårt. Efter det som hände med utomkveds och operation så har jag liksom hamnat en liten gnutta under ytan. Jag har inte längre roligt med kameran och jag vill bara sova. Misstänker att det är en fas som jag på nåt sätt måste kämpa mig igenom. Jag trodde aldrig att jag skulle bli så påverkad som jag ändå blev med tanke på hur bra jag ändå mådde direkt efter. Jag bara grubblar och grubblar men jag förutsätter att det snart blir människa av mig igen. Det får helt enkelt ta den tid det tar. Idag var första dagen som jag kunde känna lite glädje av att titta på bilderna så det finns ett litet ljus i den där beryktade tunneln.

    Puss från ett irriterande kallt Gällstad


  • HONUNGSGLASS

    Den bästa tiden är nu. Jag är en morgonmänniska som mer än gärna kliver upp runt sexsnåret, sätter på kaffebryggare, startar kaminen och känner lugnet när jag sätter mig vid datorn och ger mig på redigering av lite bilder. Att ”skrota” runt i pyjamas är något som jag uppskattar väldigt mycket. Det är ingen mer än jag som är uppe, det är bara jag och huset. Mannen han trynar i bingen och jag får försöka vara så tyst som möjligt. Något som jag lyckas sådär bra med för hur mycket jag än försöker så trampar jag på precis rätt (läs:fel) ställe på golvet som knirrar, knakar och gnäller så även den döve hör. Jag tappar vedkubbar när jag ska fylla på kaminen och jag snubblar nio gånger av tio över en hund eller en katt som mer än gärna är strategisk och bestämmer sig för att krascha mitt framför fötterna på mig men han, mannen, trynar vidare. Jag misstänker att han är van. Vi har nämligen inga dörrar i vårt hus och kan därför inte stänga in oss. Om man inte vill stänga in sig i badrummet förstås.

    Jag ”skrotar” och mannen trynar. Vår bästa tid är nu.

    Jag har kommit in i ett glass-stim och vill göra glass mest hela tiden något som uppskattas av typ alla förutom jag själv. Jag har fortfarande lite problem att äta just glass efter min operation. Gissar att det kommer förbli så. Att inte lyckas äta glassen som trängs i frysen är lite frustrerande men det får gå ändå eftersom att tillverka den är så vansinnigt roligt. Som jag sagt så många gånger förr så är det både enkelt och det går att variera tills man storknar. Just denna varianten är en honungsglass (glass och honungsrippel)  med marshmallows.

    Honung. När jag hör ordet så brukar jag allt som oftast rynka en smula på näsan eftersom jag tycker det är så sött att det blir för mycket men när jag väl smakar på det kan jag inte alls förstå mig på mig själv. Honung är ju jättegott. Alltid. Det är inte alls för sött. Aldrig någonsin.

    Så, håll till godo. Honungsglass.

    (mer …)