Etikett: 30


  • DEN EVIGA VÄNTAN

    Under tiden kakan stod i ugnen roffade jag åt mig allt rosa jag kunde hitta i köket. Så, med taskig vitbalans och med en fokus som jag absolut inte kan skryta med är här resultatet. Det finns mycket ”skräp” i vårt kök. Nu råkar det ju vara så att jag tycker om just vårt ”skräp”. Jag har ingen fotostudio och jag använder ingen blixt så då är det väldigt lätt att bilderna blir ”fel” eftersom dagsljuset, det naturliga ljuset, försvinner snabbare än jag hinner tänka. Photoshop kan rädda mycket men väldigt långt ifrån allt.

    Jag tycker om bilder som inte är helt perfekta.  Det skulle vara bara rosa men jag ser att det på något sätt har följt med vitt och rött också och med vitbalansen har det även följt med en gråblå ton. Jaja, som sagt, helt perfekt är tråkigt. Eller nej, det är det naturligtvis inte men ni förstår säkert vad jag menar. Gör ni inte det så är det inte mycket att hänga läpp för. Var lika glad för det! Det är inte alltid jag förstår vad jag menar heller.

    Kakan är färdig. Den ser god ut. Den är inte fotad och den är inte provsmakad. Vi får väl se om det blir några ”perfekta” bilder eller om jag helt får luta mig mot smaken av kakan eller om det blir tvärtom. Alltid lika spännande. Det är inte så noga vilket bara det inte blir fiasko på både bild och smak så är jag mer än nöjd.

    Ikväll ska vi fira lillebror. Jösses, dom närmar sig trettiostrecket hela högen. Snart är jag inte längre äldst. Sådeså!