HUSMANSKOST ELLER INTE?


Blodpudding. Ordet i sig tycker jag inte alls om och blodpudding är väldigt sällan något som jag kan bli sugen på men så fort jag känner doften när det steks så börjar det vattnas i munnen på mig direkt. Nu efter operationen så är det viktigt för mig att få i mig järn så därför serverade Mats detta till mig idag. Jättegott! Nu är det inte min tallrik på bilden. På min tallrik såg det mycket mesigare ut. En skiva blodpudding, en halv skiva bacon och en tesked lingonsylt. Sen fick det vara bra.

Har ni provat att göra egen blodpudding någon gång? Var det i så fall godare än den färdiga i butiken?

Onsdagar är egentligen min vägningsdag men i morse när jag gick förbi spegeln i hallen så tyckte jag mig se att det såg riktigt bra ut och drog därför fram vågen och visst såg det bra ut. Siffrorna visade precis det som jag ville se så efter en otroligt snabb uträkning så kom jag fram till resultatet – minus 20,1 kg!  Har jag tur så är 500 gram till borta tills i morgon. Det börjar kännas så otroligt skönt och jag börjar vänja mig vid livet mer och mer. Skithäftigt för att tala klarspråk. Jag ångrar inte min operation nånting längre. De första 2 veckorna kunde jag vissa dagar fundera över vad det var jag hade gett mig in på men nu är det så självklart. Jag börjar hitta mig själv. Jag har gått från storlek 54/56-58/60 till 50/52. Det är inte utan att jag funderar på vart detta kommer att sluta. Det kan och kommer bli precis hur bra som helst!


4 svar till ”HUSMANSKOST ELLER INTE?”

  1. Vad roligt att allt går så bra efter operationen!

    Jag är också ett stort fan av blodpudding, så himla gott med rårörda lingon till.

    Skön kväll!
    / Slickepotten

  2. Du har all anledning ätt vara stolt över dina framgångar! Jag tycker du är fantastisk och jag tror, eller jag vet! Det kommer att bli bättre än bäst!
    Din stolta svärmor

  3. Härligt! Gläds med dig!

    Apropå järnrik mat. Igår fick jag längtan efter mammas gräddstuvade levergryta med lök och bacon. Sagt och gjort. Men varför gjorde jag den mjölkfri? Trodde jag verkligen att 15-åringen ens skulle våga prova?! Det blir att äta den själv. Nästa gång med en skvätt grädde i såsen.

    Allt gott!
    Ingela

  4. Japp, du lyckas till och med att få en tallrik blodpudding att se läcker ut! (En rätt jag inte ätit sedan .. -91 .. ingen favorit alltså).

    Hurra för dina framsteg! Jag gläds verkligen med dig!

Lämna ett svar till Ingela Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.