Glass är troligtvis inte det första man tänker på när det är närmare -20 grader utanför dörren men jag är inte riktigt som det var tänkt att jag skulle bli och tänker på glass i stort sett alltid. Minusgrader har aldrig hindrat mig så igår blev en ny smak till. Eller tja, smakerna är inte nya på något sätt men jag har aldrig sett det i glass och jag har absolut inte sett dom tillsammans. En smaken är Pigall och den andra smaken är Skotte. En synnerligt märkligt kombination kan man ju tycka men se nä, det är det faktiskt inte. Det viktiga är att Pigallen ska ätas först och tätt därefter Skotte. Väldigt viktigt! Helt enligt en väninna som tycker att det är något av det godaste som finns. Första gången jag hörde det så blev hon den konstigaste av de konstigaste. Efter att ha smakat så är hon inte längre så konstig mer än att hon anser att Skotten (mindre god) ska ätas sist. Ska man inte alltid spara det godaste (Pigall) till sist och ha det mindre bra avklarat fort?!

Ovan nämnda väninna med familj ska ikväll besökas och vad passar då inte bättre än en pigallskotteglass som gå-bort-sig-present? Jag gjorde dock en miss och det var att jag bara hackade chokladen, jag skulle naturligtvis ha smält den. Då hade det smakat mer men men, nu är det som det är, glassen är långt ifrån äcklig som den är nu.

Jag ville fotografera glassen utomhus så jag begav mig till vår vackra gamla kvarn som finns här i byn. Jättevacker med omgivningar to die for. Jag hade med glädje bott i den där kvarnen. Tills i går! Anledningen till att det bara blev tre bilder är för att så fort jag klev ur bilen fick jag äckelkänslor. Ensam. Kall. I skogen. Livlig fantasi. Paranoid light. Jag hörde röster och det gick kalla kårar längs hela ryggraden. Gåshuden satt som en smäck. Jag blev rädd för precis allting. Ni som hängt med ett tag vet att jag är hörselskadad så att jag blev rädd för skoknarr är helt befängt. Jag var dessutom helt utan hörapparater. Det föll snö från ett tak och snöflingorna fick hjärtat att slå trippelvolter. Fy, jag var uppriktigt livrädd. Jag lyckades i alla fall ta mig upp till skjulet där jag skulle fotografera. Jag hystade upp glassen och sköt av tre bilder, hela tiden såg jag över axeln. Jag hörde någon viska ”Helena!” och någon säga ”hej.” Jag trodde att det var någon mer där men det var hela tomt! Isch…jag sköt av de där bilderna för att få det gjort, sen slängde jag på plasten på glassen, greppade brillor och påse sen var det bara att börja springa. Jag rös, jag frös och jag hade bara siktet inställt på bilen som naturligtvis var låst och med fingrar som varit utan vantar under fotograferingen gick det naturligtvis inte att låsa upp bilen med knappen. Jag tryckte och tryckte samtidigt som jag sprang allt jag förmådde. Efter många om och men samt svordomar så låstes den upp. När jag väl kom in i bilen lyckades jag andas igen. Aldrig mer kvarnen själv. Aldrig någonsin.

Jag trivs bäst med mina egna spöken här hemma. Okända vill jag inte stöta på igen.
Bilderna talar sitt tydliga språk. En rädd Helena är ingen stöddig typ. Livlig fantasi är inte da shit!

Pigall/skotteglass, ca 5 dl vardera

4 dl vispgrädde

1 dl standardmjölk
1 vaniljstång

5 äggulor
1 dl strösocker
0,5 dl florsocker
2 msk flytande glykos
2 gelatinblad (valfritt)

6 bitar pigall, finhackade

Dela vaniljstång, skrapa ur fröna,  och lägg den + frön tillsammans med grädde och mjölk i en kastrull.  Låt det hela koka upp. Ställ åt sidan för att svalna. Lägg gelatinbladen i vatten.

Vispa äggulor, socker och florsocker pösigt. Häll försiktigt ner den avsvalnade grädden (plocka bort vanilstången) i äggsmeten. Blanda och häll tillbaka i kastrullen. Låt det sjuda, INTE KOKA, tills smeten tjocknat en aning. Krama ur gelatin och lägg dom tillsammans med flytande glykos i smeten, blanda försiktigt. Ställ smeten åt sidan för att svalna något innan den ställs i kylen för att svälla och bli riktigt kall. Låt smeten gärna stå över natten.

Kör smeten i en glassmaskin tills den blivit riktigt krämig och god, ca 40-50 minuter. Blanda försiktigt i pigall precis i slutet.

För att göra skotteglass är det bara att göra efter samma recept men förslagsvis byta ut pigallen mot skotte. Bra va?
Lägg skotteglass i botten och pigallglassen på toppen.

”med extra allt och lagom mycket salt” – Idag är det för mycket salt.

Jag ska fatta mig kort. Hemmagjorda pommes ska göras av bakpotatis och inget annat. Punkt.

Skär potatisen i rejäla stavar. Sprinkla över rejält med rapsolja och strö över salt.
Skicka in i ugnen, övre delen, på 200 grader tills potatisen är genomstekt och fått en krispig yta. Vänd på potatisen när det ser ut som att den behöver det. Vänd dock inte för ofta, flytta istället plåten ett snäpp längre ner om det är så att de verkar brännas.

Kronärtskocka. Jag har aldrig någonsin ätit det, förutom sådana där inlagda, konserverade historier. Jag har aldrig ätit det på riktigt kan man säga och därför har jag heller aldrig tillagat det. Så, nu behöver jag lite hjälp. Hur ska jag göra? Kan man göra det på något annat sätt än att koka dom i vatten och äta med smält smör?

Jag har hört av så många att det ska vara så fantastiskt gott så nu tycker jag att det är dags för mig att ge mig på det. Det känns som en sak man måste ha smakat på i sitt liv och det känns som att man någon gång måste ha tillagat det. Det känns dock lite mysko att bara äta blad men det kanske är mer än så? Jag är verkligen helt nollad när det kommer till kronärtskockor. Jordärtskockan, som jag antar är en del av kronärtan, har jag ju provat och blev inte riktigt frälst av smaken då jag inte tyckte att den smakade någonting alls. Jag kan ha gjort fel eller så är det bara så att jag inte är ett fan av jordärtskocka och kommer så aldrig att vara. En chans till ska den få innan jag ger upp. Frågorna är när var och hur men det ska nog ge sig när det väl är dags.

Åter till kronärtan – Hur ska jag göra tycker ni? Vad är bäst för att få ut så mycket som möjligt av den? Jag vill verkligen tycka om sånt här, det känns som toppengrejer för en gastric-bypass-opererad. Lagom mycket mat som ser mer ut än vad det är. Typ.

Håll alla tummar för min överlevnad. Nu ska jag ut i den ryska kylan. Den är inte nådig mot mig.

Små små pastarör (makaronrör) i små små formar. En form en portion. Fyllning valfri. Tillbehör valfritt. Visst är det härligt med fri vilja?

Fyll rören med smaksatt färskost blandad med lite finhackad schalottenlök. Häll över lite bechamélsås och skicka in härligheten i ugnen i 14-15 minuter. En helt klart godkänd pastarätt att lägga till receptsamlingen.

Måndag. Kyla. Ensam. Inte min typ av dag idag alls. Dagen ska efter skjuts till skola tillbringas på soffan med en trave böcker som ska läsas ut. Jag är en ”inte-läsa-färdigt-boken-direkt-typ” så det brukar byggas ett fint boktorn jämte sängen. Sista kapitlet kvar. Och det sägs att jag är nyfiken?!

Två nät med blodapelsiner och ett recept. Allt som behövs för att få till något som värmer en kall kropp. Fuskar du i en skvätt cointreau är hela resan gjord. Det är helt och hållet en smaksak. Den fungerar ypperligt utan. Det är överkurs med alkohol men tydligen kan det vara väldigt viktigt enligt Mats. Jag följde inte receptet fullt ut, jag hade i mer blodapelsiner. Det dubbla om jag inte minns fel. Och alkoholen, det uteblev!

Tyvärr blev inte mina riktigt lika bildsköna men jag tvivlar inte en sekund på att de smakar sämre. Nu med facit i hand så hade jag dock halverat mängden socker för att få det ännu syrligare. Syrligt är gott. Syrligt är godare än sött. Yoghurten bryter av det söta väldigt bra. Kort och gott – ett perfekt och fantastiskt gott mellanmål efter en kall promenad. Värmen kommer tillbaka på nolltid eller tja, lagom tills du är nöjd!

För ett tag sedan så jiddrade jag om en lemonlimecurdglass. Här är den. Eftersom jag helt missat att fotografera förra batchen så fick jag göra en till. Vilken hjumlans otur för oss. Verkligen.

Alldeles len. Alldeles söt. Alldeles syrlig. Alldeles krämig. Tja, kort och gott – Alldeles underbar!

4 dl vispgrädde
1 dl standardmjölk
1 vaniljstång

5 äggulor
1 dl strösocker
0,5 dl florsocker
2 msk flytande glykos
2 gelatinblad (valfritt)
zest från en lime 

1,5 dl lemonlimecurd  

Dela vaniljstång, skrapa ur fröna,  och lägg den + frön tillsammans med grädde och mjölk i en kastrull.  Låt det hela koka upp. Ställ åt sidan för att svalna. Lägg gelatinbladen i vatten.

Vispa äggulor, socker och florsocker pösigt. Häll försiktigt ner den avsvalnade grädden (plocka bort vanilstången) i äggsmeten. Blanda och häll tillbaka i kastrullen. Låt det sjuda, INTE KOKA, tills smeten tjocknat en aning. Krama ur gelatin och lägg dom tillsammans med flytande glykos i smeten, blanda försiktigt. Ställ smeten åt sidan för att svalna något innan den ställs i kylen för att svälla och bli riktigt kall. Låt smeten gärna stå över natten.

Kör smeten i en glassmaskin tills den blivit riktigt krämig och god, ca 40-50 minuter. Blanda försiktigt i lemonlimecurd och zest precis i slutet. Blanda INTE för mycket.  Lägg glassen i en välkyld, frystålig bunke och ställ in i frysen en timme innan servering. 

Foto – Mats Ljunggren – www.MatsLjunggren.com

Precis så kall som jag är i just detta nu. En mysig kväll går mot sitt slut.

Vi har ikväll varit vid sjön och kickat igång grillen. Svinkallt. Becksvart. För dåligt klädd. Resultatet av det? Fötter som vägrar att tina. Fingrar som kliar.

Baconlindad korv, kycklingvingar och oliver gjorde det hela värt det. Mätt, kall och trött.
Vintergrillat är så mycket godare än sommargrillat. Åtminstone på vintern.

Vi bor på finaste platsen. Här andas jag.

Jag har en idé om att jag till 9 maj ska ha tappat ytterligare 20 kg (det totala blir då minus 55 kg) och för att göra det måste jag bli bättre på att röra mig så sedan igår morse går jag mina dryga, bokstavligen, 4 km efter att jag tuggat frukost. Samma 4 km, då inte alls mindre dryga, traskas även på kvällen. Första vändan solo, andra vändan med jycklarna.  Går det så går det, går det inte så har jag i alla fall andats mycket friskluft. Nu håller vi andras tummar och tår att menieren kommer hålla sig i schack under morgonpromenaderna (på kvällspromenaderna är jag aldrig själv så då är det lugnt)så att jag kan fortsätta. So far so good!

Jag tänkte göra en deal med Borås basket. Dom tar sig till finalen och tills finaldagen är mina 20 kg väck. Det blir svettigt men SÅ värt det. Borås basket får en tablett i guld att hänga runt halsen och jag får slänga min tablett i brunt (blodtrycksmedicinen) i soporna. Sweetest deal?
Okej, vi säger så!

Hela dagen har gått åt till takläggare av olika slag som ska lämna offerter. Tur att jag fick starta dagen på ett ypperligt sätt. Nu inväntar vi den sista för dagen. Det är inte speciellt jobbigt men jag gillar inte att ha okänt folk springande hemma hos oss. Tycker inte om det alls.

Snart är det över för denna gången och jag kan lägga min energi på något mycket bättre.

Dinkelpuffar
Solroskärnor
Melonkärnor 
Ljusa psylliumfrön
 Crunch
Torkad aprikos
Pumpakärnor