Kategori: recept


  • PIZZA. FIRAR FREDAG EN TORSDAG.

    pizza

    Eftersom mannen min imorgon är ledig så passade vi på att fira in fredagen redan idag. Imorgon är det student för min kära lillasyster. Nu är dom alla vuxna, alla syskon. Helt otroligt att det ens är möjligt. Dom ska ju vara småknoddar fortfarande.

    Fredag betyder pizza, eller betydde i alla fall. Det var något som vi ofta åt just när helgen skulle börja. Numera är det inte alls ofta men ibland så åker stenen in i ugnen och en deg sätts. Jag smaksatte degen med en flingsalt från Maldon (vitlök & rosmarin) och jag strödde över lite precis innan servering. En alldeles lagom sälta och smak. Använd dig av den pizzadegen som du själv känner dig trygg med och gå sedan bananas med toppingen. Då vi är helfrälsta i ostbricka så är det väldig ofta som vi har småslattar av alla möjliga ostar i kylen och det är perfekt att blanda och ge när det är pizza på gång.

    Toppingen på dom här rackarna är:

    tomatsås
    ruccola
    salladslök
    färska champinjoner
    mozzarella
    brie
    parmesan
    lättkokta sparrisar

    En pizza helt i min smak. Rustikt. Rejält. Salt!

     


  • KÖRSBÄRSSAFT MED DRUVA & VANILJ

    Körsbärssaft

    Körsbär, inga svensktalande men dock väldigt goda. Vår lilla butik säljer 500 gram för 25 spänn och jag som är körsbärsfreak kan ju bara inte låta bli. Som alltid när det är i plastbyttor blir jag en gnutta skeptisk. Hur ska dom smaka? Smaklösa? Sura? osv osv osv Dom var inte alls smaklösa men visst, det går inte att jämföra med dom rara rackarna som kommer på träden i trädgården om någon månad, men dom var svåra att sluta äta vilket är ett bra betyg.

    1 kg fanns kvar i kylen och jag kände väl att det fick vara nog med tuggandet och bestämde mig för att istället dricka det. Sagt och gjort fram med grytan och urkärnaren. Vet ni förresten hur ont det gör att ha fingret mellan när man kärnar ur körsbär? Jag vet!

    Här är en körsbärssaft (& vindruvor 500 gram) som blivit smaksatt med en liten gnutta vanilj. En somrig saft på alla sätt. Den röda färgen och den söta smaken. Blanda den med massor av is och det kommer att släcka vilken törst som helst (nästan).

    (mer …)


  • ETT KALAS I ETT GARAGE.

    garage

    Ytterligare en födelsedag har passerat och jag lägger till en siffra efter trean. Det närmar sig fyran med stormsteg. Det här med att tiden går fortare och fortare ju äldre man blir stämmer verkligen. Jag tycker inte att jag riktigt hänger med. Vips! så är det nytt år och allt börjar om igen.

    Det finns inget tillhörande uterum till vårt hus, visst vi har en altan men den har gjorts om till ett tillhåll för djuren som vi delar lya med. Vi bor på landet, i skogen och har innekatter. ”Jättekonstigt” säger någon. ”Dumt” säger en annan. ”Stackars djur” säger en tredje. osv osv osv…
    1. Nej, inte jättekonstigt. För mig och min man helt normalt.
    2. Jo, det må vara hänt men jag är alldeles förälskad i mina katter. Jag är rädd för att dom ska bli påkörda (vi bor vid en grusväg där det verkar råda fri fart) inte för att dom ska dö (jag vill såklart inte att dom ska dö) utan för att dom ska bli skadade vid en påkörning och att jag då hamnar i en sits då jag kanske måste göra slut på livet. Jag vill inte det! Plus att det finns mycket räv. Jag har hur många anledningar som helst.
    3. Åhnäh. Det går ingen som helst nöd på något av våra djur. Ingen djurmisshandel här inte. I sommar ska dom dessutom få det utbyggt med gräsmatta och annat bra.

    Nåväl, uterum! För två veckor sedan slog det mig att vi kan väl ordna ett uterum i garaget, platsen där det bara är en massa ved. Sagt och gjort, vi började stapla ved (läs: slet ihjäl oss helt) och allt eftersom började det bli det där uterummet som vi väntat på så länge. Där är det ingen ordning, det är ojämnt jordgolv, veden trängs längsmed väggen och vi vet med säkerhet att här kommer många sommarkvällar att rivas av. Jag fullkomligt älskar vårt perfekta operfekta hem! Äntligen har jag landat i det.

    Igår hade min lille och älskade man styrt ihop ett litet kalas för mig och vad passade då inte bättre – uterumsgaraget! Han hade bjudit in våra vänner. Grillarna startades upp och alla hade med sig mat som dukades upp och den mest perfekta buffén tog form. Så mycket gott och SÅ MYCKET mat. Jag blev proppmätt bara av att se all mat så det är inte utan att jag är lycklig för att det blev en hel del över för idag är jag inte riktigt lika mätt. Man kan säga att vi troligtvis har mat för en vecka framöver, eller tja, så länge som maten håller i alla fall.

    Regnet kom ju naturligtvis men vad gjorde väl det. Tack för igår! Ni är allihop helt fantastiska och jag känner en sådan tacksamhet över att ni finns med i vårt liv.


  • STRÖSSLAT

    strösslat

    Man kan ju tro att jag har lärt mig från tidigare ”strösseltillverkning” och att jag insett att fyra äggvitor eller mer blir typ en miljard ”strösselsträngar” att spritsa. Så är inte fallet. Jag tror inte att jag är en sån som lär sig av sina misstag. Jag arbetar tydligen inte så och det resulterade i ett kök i kaos. Strössel både högt och lågt. Kletigt är det dessutom och när man börjar bli lite trött i spritsarmen går det inte längre att ansvara för sina handlingar men när allt är färdigt och strösslet ligger i sin burk är det värt allt besvär. Det här smakar så mycket mer än köpevarianten. (hallon, blåbär, citron och mango)

    Vill du prova är mitt tips att börja med en äggvita och blanda den med såpass mycket florsocker att det är en trögflytande smet. Smaksätt och färga efter tycke och smak. Läs mer här.


  • GETTERÖN. PÅ TUR MED MIG SJÄLV.

     

    getterön

     

    Med allting som snurrar i huvudet numera var det väldigt skönt att sitta på en klippa, äta jordgubbar och läsa. Det gjorde mig mer gott än vad jag först trodde.


  • ÄLSKADE VÅR

    vårkänslor

    När själar mår bra.

    (jag har gjort glass igen – KORS I TAKET – jag ska bara lyckas komma på hur jag vill få dom att posera på bild)


  • VEGETARISK PASTA

    vegetarisk pasta

    Jag känner mig som en nybörjare med både kamera och matlagning. Det står helt still och helt plötsligt har jag på något sätt glömt av hur photoshop fungerar och kamerans inställningar ska vi inte ens prata om. Jag är helt nollad men det är bara att nöta på, det lossnar väl vad det lider. När jag startade upp Photoshop efter min ofrivilliga bloggvila så hade det helt ändrat utseende på något vis. Mycket märkligt. (tjurade och vrålade på mannen min och vips så såg det ut som det gjorde sist jag använde det) Det lönar sig att tjura!

    Imorgon är det Sahlgrenska som ska föräras med ett besök igen. Många turer blir det. Det ska inte vara lätt det här med att göra barn. Jag har ju i hela mitt liv trott att barn blir till hemma, i en säng (eller på nån annan slumpad plats som man finner nöjsam för stunden) när man är ensamma tillsammans men så är det tydligen inte. Att göra barn kräver både det ena och det andra och en mängd människor måste kopplas in. En ”assisterad befruktning” som dom så fint kallar det. Jag hade gärna sluppit hela den här karusellen men skum i luvan som jag är så tycker jag ändå att det är lite intressant och spännande med undantag för alla resor till Göteborg för dom HATAR jag! Det finns inget intressant eller spännande på vägen mellan Gällstad och Göteborg. INGENTING!

    (mer …)


  • RABARBERBRÖD

    rabarberbröd

    Äntligen har dom kommit, dom där sura (nu är dom inte så sura men kommer bli) men ack så goda rackarna. Rabarber! Bladen är alldeles skrynkliga och stjälkarna smala och späda. Precis som dom ska vara!

    Rabarber för mig är väldigt mycket barndom och det påminner mig om när vi var ”tuffa” och smög in i trädgårdar och knyckte åt oss en hel drös med stjälkar. Egentligen gick dom ju inte att äta pga alldeles för sura för barnsliga magar men det var ändå nåt speciellt att tugga och försöka hålla masken. En hade ju ändå varit lite fräsig och gjort något förbjudet. Idag kan jag önska att barn skulle försöka smyga sig in i trädgården. Det hade varit lite underhållning faktiskt men tyvärr lär det nog inte hända. Gör man inte så idag?

    Jag har haft en enveten inflammation i min axel och arm, i biceps och bicepssenan för att vara mer exakt. Jag tror aldrig att jag har upplevt den smärtan någonsin förr. I tre veckor har det gjort ont men jag har inte tänkt så mycket på det mer än att jag kanske hade sträckt mig. I slutet på förra veckan insåg jag att så var nog inte fallet. Att sova på nätterna var bara att drömma om. Hur jag än låg, satt, stod så gjorde det så inibänken ont. Då började det gro i knoppen att det var nåt helt annat än en sträckning eller en nerv i kläm och jag fick uppsöka farbror doktorn. Axeln hade då svullnat upp och det gick inte ens att röra den med en strykning utan att jag hoppade högt. Fy, då var jag inte lika stöddig som när jag pallade rabarber. Nåväl, medicin och vila ordinerades och nu sitter jag här nästan helt värkfri och axeln har återfått sin form och rörlighet och nätterna börjar återigen att fungera dvs min man får sova utan att jag ropar, grinar och suckar.  Alla vann på det där läkarbesöket. Whaaay!

    Rabarberbröd? Klicka på länken.

    Flerrecept med rabarber:

    Rabarbermuffins med vaniljkrämsfyllning

    Sommarjuice

    Isglass

    Rabarber i glas

    Sommarmaräng

    Rabarberglass

    Rabarbersirap

    Rabarberpaj
    (mer …)


  • ATT VIKA SIG

    jordgubbe

    Nu ger jag upp. Min högst ofrivilliga vila är över för denna gången. Fyra veckor var det jag klarade. Det har varit svårt men eftersom jag varit i en situation där jag inte har velat utsätta mig för några som helst frestelser så har jag varit tvungen. Nu skiter jag i det och låter mig igen frestas. Jag får helt enkelt bita ihop och visa att jag har den där karaktären som jag vet finns! (jag går på strikt diet sen 3,5 vecka tillbaka och därför är min kyl och frys helt tom med undantag för senap, ketchup och rapsolja – typ)

    Jordgubbar, det var dom som fick mig på fall. Jag köpte dom för att få nånting sött och gott att tugga på medan mannen min valde nånting helt annat snaskigt att smäcka i sig. OBS! Det får han gärna göra, det här gäller mig och inte honom. Han hjälper mig på så många andra sätt.

    Nåväl, tanken var att jag skulle börja fotografera och blogga igen runt midsommar men som synes så blir det inte så. Jag fixar inte att vara utan min allra bästa vän – kameran. Den är ju lite av min livlina, min ångestmedicin. Jag har insett att jag utan den inte fungerar som jag ska. Jag är vresig, trött och tjurig på allt och alla. Det skriker i öronen och huvudet! Sån vill jag inte vara så då var det bara att plocka fram den igen. Det var så längesen att jag glömt var jag lagt den när jag i morse fick upp ångan men efter lite fundering så slog det mig var jag hade gömt den rackaren.

    Nu kör vi, eller i alla fall jag!

    Puss

     


  • VITLÖKSBAGUETTER

    vitlöksbaguett

    Det här enligt Jan Hedhs recept på manitoba creampåsen. Väldigt enkelt och väldigt gott. Jag kan tydligen inte få för mycket av vitlök och manitoba är faktiskt det enda jag bakar bröd med. Det misslyckas typ aldrig!

    På grund av lite förändringar i familjen och livet i stort så kommer bloggen inte att innehålla så mycket mat dom närmsta veckorna men jag hoppas att jag kommer att vara tillbaka i fullt blås fram till sommaren. Tills dess blir det troligtvis lite upprepningar och annat krafs som kanske kan vara intressant för någon och totalt ointressant för någon annan. Jag hoppas att du har överseende och vill stanna kvar här hos mig ändå. Inte min mening att vara kryptisk men jag vill bara upplysa om varför det duggar en hel del glesare med det ätbara.

    Ta hand om dig. I sommar rockar vi hårt igen!