Kategori: böcker


  • TACK FÖR IDAG. VÄLKOMMEN MÅNDAG.

    HELENA LJUNGGREN

    Ikväll är det bara enkla bilder. Inga konstigheter.

    Lampan och äpplet har fått agera modeller och jag har fotograferat dom som en tok enbart för att lära mig mer om kamera och allt som kommer kring den. Jag är ju så långt ifrån teknisk som det bara är möjligt så det var välbehövligt. Om jag vet mer än innan? Njä. Det hann bli för mörkt.

    Man kan följa mig lite här och var om man känner att man vill det:

    Facebook

    Twitter

    Instagram 

    Bloglovin’

    Med det här dravlet vill jag önska en fortsatt fin kväll och en god natt. Glöm inte att läsa inlägget före och skicka in ett äppelrecept. Om du känner för det såklart!
    Puss.


  • SOCKERKAKA MED ÄPPLE.

    sockerkaka

    Jag är som bekant ingen sockerbagare och jag har stora problem med att få det att bli som det är tänkt. En vanlig miss är att jag kör på alldeles för hög värme vilket resulterar i hårda mjuka kakor som dessutom får en liten smak av bränt. Inte så vansinnigt gott.

    Idag tänkte jag till igen och tog det lilla lugna, följde (nåja) Mia Öhrns recept på vanlig hederlig sockerkaka men valde att ha med äppelklyftor från två äpplen som fick steka i lite smör och socker innan de placerades i smeten. Kakan blev helt perfekt med undantag för att jag bommade att smörja formen. Alla vet vad som händer när man glömmer att smörja formen?

    Tack gode någon för glasyr, röda bär och vinbärsblad!

    (mer …)


  • PÄRON. POLKA. PAJ.

    päron. polka. paj.

    Päron och mint är ju som bekant en väldigt trevlig kombination. Päron och polka är precis lika trevligt. Nästan trevligare. Jag såg ett recept i en bok när vi i helgen besökte svärfar. Jag minns inte vilken bok det var men om jag inte missminner mig så hette den något så enkelt som ”Pajer”. I boken hette pajen Grännapaj och så får den fortsätta att heta. Fantastiskt god!

    Jag är, som jag sagt många gånger förr, inte mästerbagare utan en amatör långt under medel. Jag har ingen som helst känsla för det här med ugnar, tider och värme. Jag gör som det står förutom att jag ibland kan sänka värmen då jag tycker att det ser ut att gå på tok för fort och ytan blir mörk innan ens hälften av tiden har passerat men ändå så blir det som det blir utseendemässigt. Pajen blev mörk men som tur var så gjorde det inte mycket med smaken. Kanske hade det blivit en smula godare smak om den fått vara ljus i pajskalet men det är inget som vi egentligen behöver gräva djupare i.

    Så, här är den. Grännapajen.

    (mer …)


  • HAVREKAKA & PORTFOLIO

    Att ha en portfolio är något som är väldigt bra om man vill visa upp sig var det någon som sa till mig en gång i tiden. Jag har äntligen fått den berömda tummen ur och gjort mig en i bokform och den blev så fin. 40 sidor med massa massa bilder, bilder som jag tycker lite extra mycket om och som jag känner att jag kan stå för. I galleriet som finns här på sidan kan man se en del men personligen så tycker inte jag att det är samma sak att visa upp när man träffar någon som är intresserad av ens bilder. Det är en speciell känsla att få bläddra på riktigt och bilderna får mer rättvisa. Jag är stolt som en tupp över min portfolio. Bara min!

    Kakan som nämns är en havrekaka  som är spetsad med limezest (1 st lime). Sega, söta och har det där krispet från fikon. Äggskal kanske någon väljer att kalla det men det gör inte jag.

    Idag har vi strålande vårväder och tiden kommer att tillbringas utomhus. På nåt sätt ska vi klura ut vart det är en av våra hundar tar sig ut. Staketet har sina brister tydligen. Hon är lurig men jag är lurigare.


  • ETT LITET BOKTIPS.

    Man behöver inte äta allting som är sött. Ibland räcker det med att se det på bild.


  • MACARONS? DET HAR JAG ALDRIG GJORT!

    Det var vad hon sa till mig. ”Det finns ingredienser i skåpen, bara gör, men du får klara dig utan mig!” – svarade jag.

    Jag är fullständigt värdelös på det där med macarons. Jag har gjort enligt konstens alla regler. Varit supernoga med mängderna. Siktat i den tätaste silen ni kan hitta. Väntat precis så länge som det sägs att man ska göra innan man skickar in plåten i ugnen. Testat med varmluft och även utan varmluft. Alltid samma resultat. Toppiga. Gryniga. Inte macaroniga.

    Så satte hon igång. Måttade, vägde och siktade i ungefär den ordningen. Duttade i färg och hummade förnöjt av resultatet. De skulle bli babyblå (MIN färg) men landade åt något som kan liknas vid turkos. Lite grönblå sådär. Fint! Hon spritsade upp femkronorsstora, i olika storlekar och former, på bakplåtspappret. Hon klagade och fnissade åt resultatet. ”Fula!” De var långt ifrån fula. De var perfekta redan där, på en plåt helt ogräddade.

    Hon vispade smörkräm, delade upp den i tre skålar och smaksatte med mango som hon färgade lite gulorange, hallon som fick färgen rosa och sist blåbär helt utan essens och hushållsfärg, där använde hon blåbärspulver från Mill & Mortar som hon hittade i skåpet. Den sistnämnda var faktiskt den som blev godast om jag får säga vad jag tycker om det hela. Mango med sin sötsyrliga smak kom tätt därefter.

    När de där plupparna med smet hade stått till sig i sina 45 minuter ställde hon in dom i ugnen, utan varmluft, och ställde klockan på sin telefon. Satte sig i soffan och drog av en basketmatch på X-boxet medan jag satt kvar i köket och kikade in i ugnen. Det jag såg framför mig var helt otroligt. Dom, macaronerna, betedde sig precis som dom ska. De reste sig, blev platta på toppen och fick den där ljuvliga bubbliga kransen längst ner. SÅ ska macaroner se ut! Varför hade de inte blivit så när jag gjort det? Vad har jag gjort för fel?

    Hon vann matchen och kom tillbaka och tog ut läckerheterna. De är verkligen perfekta i både färg och form! Nu skulle de bara svalna så det fick bli en basketmatch till som även den blev en vinst. Tillbaka i köket. Spritsa smörkräm. Klart! BOOM! Her first macaron!

    Jag var imponerad långt innan jag provsmakade och när jag provsmakade dog jag en smula. Jag hamnade i himlen!

    Varför jag aldrig lyckas?
    ”Du är inte lika noga som mig, storasyster.” – Så enkelt är det nog. Kanske. Troligtvis hade hon bara nybörjartur, en nybörjartur som jag ska sätta på prov idag igen. Var så säkra!

    (mer …)


  • KÄRLEK I EN BOK

    Jag är en sån människa som kan förälska mig i precis vad som helst. I förrgår förälskade jag mig såpass i en teburk att jag blev alldeles tårögd när jag såg den. På den nivån är det. Någon kanske tycker att det verkar helknasigt och det är det. Helknasigt är ordet men detf är inget jag kan göra något åt och det är inte heller något jag tänker göra något åt. Varför ska jag göra det liksom? Att något får mig att må finafisken ser jag inte som något negativt. Nu är jag ju inte så twistad att jag skulle kunna tänka mig att gifta mig med en teburk eller adoptera en eller två ungar tillsammans med den, riktigt så ”väck” är jag inte men saker som kan få igång min egen kreativitet och som sätter fart på inspirationen får mig att må bra och det tror jag gäller för oss flesta faktiskt. Det är nog tämligen normalt.

    Ni som läst här förr vet nog sedan innan att jag är helfrälst i matböcker av alla dess slag. Jag fullkomligt älskar att bläddra i dom och se på allt vackert som andra skapar och sedan lyckas få på bild. Det är väldigt sällan jag lyckas återskapa det själv men det är inte det jag är ute efter, jag vill enbart vila ögonen på sådant som intresserar mig. Fotografier, genomarbetade bilder med känsla. Vem som helst kan ta bilder men långt ifrån alla kan få bilder som säger något. DET är det viktiga. I alla fall för mig. I bloggvärlden finns det enormt många fantastiska matbloggare men tyvärr fastnar inte mitt intresse när det inte är bilder som tilltalar. Hur kul är en kokbok helt utan smakfulla och läskande bilder? Är man bara ute efter goda recept så är det sin sak.

    Om nu någon tomte eller framtida födelsedagspresentsinköpare (sug på det ordet en stund) råkar läsa här så finns lathunden här under. Bra va?

    Ovan nämnda ljuva teburk kommer i ett inlägg inom kort. Den är väl värd att vänta på. Kärlek i en burk!


  • EN SAMLING.

    Jag har en gen som jag ärvt av min far och det är ”samlargenen”. Den följer liksom med i efternamnet. Innan jag gifte mig och hade kvar mitt barndomsnamn var jag värre och det var en av anledningarna att min man tyckte att det var dags för giftermål och namnbyte. Det började bli lite för bra. Det är inte så att jag samlade på allt och ingenting men det jag fick mersmak av skulle jag ha allt av. Filmer, musik, recept, böcker. Det som jag inte hade fanns inte. Allt prydligt dokumenterat i pärmar, dokument och på papper. Med prydligt dokumenterat menar jag KAOS men det viktiga var att jag hade det. Ju mer desto bättre. Dyra projekt och därmed en smula huvudvärk för min man. Idag har jag gett bort alla filmer och all musik. Ett av mina bästa beslut någonsin.

    Namnbyte gjordes och med det lugnade det ner sig en del, tro det eller ej. Så, ja, det sitter i efternamnet. Ljunggren är mycket lugnare och jag samlar inte på mig lika mycket längre utan slänger hellre saker (inte heller bra då jag i princip slänger allt och får därmed ofta köpa nytt för att jag inte tänkt till en extra gång) men något som fortfarande hänger kvar är kokböcker (och värmeljus). Älskade kokböcker! Det eskalerade en del när jag fick upp ögonen för matfotografi och allt som kommer med det. Genom åren har det blivit en fasligt massa böcker som trängs i hyllor, på väggarna, i lådor, på stolar och golv. Överallt i vårt hem finner man dessa godingar. Varför ha konst i form av tavlor och dekorationer när man kan ha ljuvliga böcker? En välgjord kokbok i mina ögon är inte fokuserad på recepten utan helt på bilderna. Vackra och läskande bilder är A och O.

    Favoriten just nu är The Back in the Day bakery Cookbook av Griffith och Cheryl Day. Helt magisk!


  • BLOGGRECEPTBOKEN 2012

    Bloggreceptboken har nu släppts för andra gången. 2012-versionen är mycket vassare. Mycket bättre. Mycket snyggare!
    Du har väl inte glömt att ladda ner den helt gratis?

    Tillsammans med en bunt med fantastiska bloggare är jag med och delar med mig av ett riktigt smaskigt recept. Ladda ner vettja så får  du se mer av det och som om inte det vore nog, som en bonus får du alla andra makalöst fina och goda recept. Klicka här och följ instruktionerna så har du på ett ögonblick boken i din mailbox. Bloggreceptboken 2012 

    Jag har även fått äran att fotografera omslaget på hela härligheten. Det är i min värld väldigt stort!

     


  • POP TARTS. KÖRSBÄRSFYLLNING.


    Pop tarts är något som min man visat mig för många herrans år sedan, jag hade aldrig hört talas om det förr. Det är små ”pajer” kan man säga med olika typer av fyllningar. De som man kan köpa i butikerna utomlands, jag tror inte att det finns i Sverige, lägger man i brödrosten ett tag innan man smäcker i sig dom på löpande band. (dessa ska inte ner i brödrosten) Det är snuskigt gott. Sött, krispigt och syrligt av sylten. Helst vill jag ha dom helt utan glasyr men jag ville så gärna ha kladdiga bilder så då fick det bli. Inte bara ett lager utan två dessutom. Det gäller att ta i när tillfälle ges.

    Första laddningen jag gjorde körde jag på varmluften i ugnen. BIG NO NO! Stäng av varmluften och pop tartsen blir mer mjuka, härliga och kompakta och. Blir det för mycket luft i dom så är det inte som det ska vara så se till att nagga dom ordentligt med en gaffel eller med en vass kniv.

    Fyllningen kan du variera i det oändliga. Jag har gjort hälften med körsbärssylt och den andra hälften med dulce de leche. Den sistnämnda kan ni ju försöka gissa hur söt den blev. Sött är gott i rätt mängder. För mycket sött så blir man stabbig resten av dagen och kroppen kommer hel obalans. Det gör i alla fall min.


    Originalet ska vara rektangulära men eftersom jag inte besitter kunskapen att få till lika stora och jämna bitar så använde jag mig av en rund ”kakutstickare” det fungerar lika bra det. Du kan ta vilken form du vill, kanske pepparkaksformar i modellen större kan passa fint. Vem skulle tacka nej till ett stort hjärta fylld med syrlig sylt?! Du kan ge mig två direkt.

    Min dag har börjat helt snett. Anfall som satte fart på den redan från början brutala tinnitusen som skriker/vrålar/brôtar i öronen på mig. Ingen bra början på veckan. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det kommer lugna ner sig igen. Jag blir lika rädd varje gång och jag har svårt att se något positivt alls och därmed tror jag inte att det blir bättre om ett tag utan nu är det ytterligare sämre och i min bästa-nivå är sämre. Det har varit så under hela sjukdomstiden (13 år sedan tinnitus började). När jag börjar ”vänja” mig så slår det till och blir sämre och då får jag börja om från början. Det är inte roligt på en enda fläck.
    Nåväl, det finns människor som har det mycket värre så här ska inte jag sitta och ynka.

    Trevlig vecka på er alla!

    ps. får du någon deg över passar den alldeles utmärkt till botten på en äpplepaj. Recept och bilder på min variant kommer vid ett senare tillfälle. ds

    (mer …)