Idag firar vi födelsedag här uppe i Rud. Mats blir ett år äldre och det firar vi med besök av kära under hela dagen. Tyvärr kunde familjen inte komma pga det dumma snöovädret som drog in över oss igår men då får vi fira hjärtat en dag till istället. Det finns som bekant inget ont som inte har något gott med sig.

Vid frukosten hade jag inte bara glömt av att jag hade presenter till honom, jag hade dessutom glömt att slå in dom och jag hade helt och hållet glömt att köpa papper. Vad gör man då? Jodå, man tar plastpåsar och lite allehanda snören som finnes inom ett rimligt avstånd. Renhållningsverket fick sponsra inslagningen. Förlåt mig renhållningsverket. Jag kan inte lova att jag inte kommer att göra det igen men jag ska försöka.

Nu ska jag sätta en pizzadeg och skicka in pizzastenen i ugnen för snart kommer nästa sällskap. Efterrätt först, sedan mat och sedan efterrätt igen. Det är en bra dag det här.

Inlägg och dag nummer 11 i utmaningen #100blogg.

125 gram smör
3,5 dl vetemjöl
2 tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver
1 tsk kanel
1 nypa socker
2 ägg
3 dl socker
1,5 dl mjölk

Smält smöret och häll i mjölken. Vispa ägg och socker vitt och pösigt. Häll i det smälta smöret.
Blanda mjöl, bakpulver, vaniljsocker, kanel och salt. Sikta och rör försiktigt ner i äggsmeten. Smöra och bröa en form. Häll i smeten och ställ in i förvärmd ugn, 175 grader, på nedersta falsen i ca 45 minuter. Känn med sticka, den ska vara torr.

3 äpplen
50 gram smör
0,5 dl ljus sirap
2 tsk kanel 

Skala och skär äpple i skivor. Smält smör i en stekpanna och häll i sirap + kanel. Lägg i äppelskivor och låt det steka tillsammans till äpplen har mjuknat. Häll på kakan. Servera med vaniljsås, glass eller något annat som kan tänkas passa till. 

Helt slut efter dagens stora händelse. Så slut att jag länkar till det jag skrivit om det från Facebook.

Vi har sedan en tid tillbaka problem med ett läckande hus. Det tar in vatten i källaren och det läcker in i köket. Vi bor i ett durkslag kan man säga. Vi väntar på takläggare men man får ha bra tur om de kommer när det är sagt. Idag kunde dock ingen takläggare hjälpa mig. Ingen kunde hjälpa mig alls och ingen kunde jag skylla på heller. Otur!

Innan hela kaoset så hann jag få ihop en äppelkaka och en butterscotchsås (kolasås fungerar också). Perfekt till mig en dag som denna. Jag har ingen ork kvar. Puh!

Nu ska jag ta igen all förlorad energi. John Blund får ta över.

Butterscotch fungerar inte bara till äppelkaka utan även till glass, andra typer av kakor, muffins eller bara som den är på en sked. Du väljer!

Inlägg 8 – Blogg100

150 g smör
1 dl sirap
1 dl strösocker
2 ägg
2 tsk bakpulver
3 1/2 dl vetemjöl
2 tsk kanel

3 medelstora äpplen
25 g smör
1/2 dl sirap
2 msk kanel

Smält smöret och blanda i sirap och socker. Låt detta svalna något och rör sedan i äggen, ett i taget. Blanda samman bakpulver, mjöl och kanel och vänd ner det i äggsmeten. Rör smeten helt klumpfri. Klä en liten ugnsfast form med bakplåtspapper och ha i smeten.

Skär äpplena i skivor, smält smöret i en stekpanna, ha i sirap, kanel och äppelskivorna. Låt dem bli genomvarma och lite mjuka, fördela dem jämnt i formen med smet, häll över smöret och sirapen som är kvar i stekpannan.

Grädda i 180 grader i ca 30 minuter. Kakan kan gärna få vara lite kladdig i mitten. Receptet kommer från Linneas skafferi.

Butterscotchsås
3,5 dl mörkt muscovadosocker
100 gram smör
1 dl vispgrädde

Smält smör och socker i en kastrull. Häll i grädden och låt såsen sjuda på svag värme i 5 minuter. Ringla över kakan vid servering. 

Clementinerna som dyker upp i sina trälådor innan jul är väl värda att vänta på, det är då dom smakar allra, allra bäst och dom är så gott saftiga att jag kvittrar likt småfåglarna i vårsolen. Näh, så är det inte, jag tenderade att överdriva en smula men goda är dom. Himmelskt goda! Det brukar gå åt en och annan clementinlåda här men i år har det, av någon mycket märklig anledning, inte ens gått åt en endaste. Synnerligen märkligt att ha en halvfull låda och inte veta vad det ska bli av godingarna som är kvar. En ovan situation, helt klart.

Jag tänkte snabbt, likt Maria Montazami, och greppade första tanken. Juice! Färskpressad juice av clementiner kan ju aldrig bli fel?
Råsaftscentrifugen (om man vill låta lite märkvärdig) aka juicemaskinen åkte fram och clementinskalningen var i full gång. Jag gick ut hårt men segnade ganska kvickt. Det är helt okej att skala 2-3 clementiner i en stöt men när det är närmare 15-20 stycken är det inte riktigt lika spännande längre men skam den som ger sig. Jag minns inte hur många jag skalade men det gav en knapp liter och den litern blev inte inte långrandig. Frukosten var räddad!

Nu till det bästa av allt – jag har sparat några deciliter som just i detta nu gottar sig i en smet. Inte vilken smet som hest utan i en glassmet! Juicen har fått sällskap av en smak till. Vilken smak det är, det får ni veta i morgon. Ouuhhh, vilken cliffhanger!

Snälla, säg att det är en cliffhanger?!

34 år. Tiramisupremiär.

Nej. Tiramisu är inget för mig. Jag har många gånger varit med när Mats beställt in det när vi ätit ute men jag har aldrig beställt själv och jag har aldrig smakat på det. Konstigt! Jag är en stark förespråkare till att man MÅSTE smaka på allt men här verkar jag inte riktigt levt som jag lärt. Jag misstänker att jag inte vågat för att det är kaffe i och jag är väldigt långt från kaffekärring även om jag det senaste året har börjat söla i mig en och annan kopp med jämna mellanrum.I skrivande stund sitter jag här med en cappuccino och känner mig rätt nöjd med livet trots allt. Idag är en dag med väldigt många och täta anfall vilket i sig inte är sådär värst spännande och roligt men det finns inte så mycket att göra mer än att vänta ut det. Förhoppningsvis ger det med sig och jag kan få ett bra avslut på tisdagen i alla fall. Det är inte mycket jag begär.

Nåväl, nog om tråkigheter och åter till Tiramisu. Det beställdes till nyårsdessert. Jag hittade en recept på nätet och sagt och gjort. Tiramisu skulle det bli och det blev det. Gott skulle det bli men det blev det inte. Det smakar för mycket kaffe och det är dessutom kallt kaffe och det gör det ännu värre. Eftersom jag vet att många är väldigt förtjusta i tiramisu så är det bara att följa länken för att komma till receptet. Tiramisu på någons vis.

Unge herr Alvin stod för tomteblossen. Även om det inte var så gott som jag hade hoppats på så blev det väldigt fint. Man kan inte få allt här i livet……bara det mesta.

Vörtbröd nu tänker du? Julen är ju över. Det må se ut och dofta som vörtbröd men det är egentligen två baseball-trän, en början på ny husgrund alt. två nya knäskydd till makens arbetarbyxor. Andra användningsområden är inte helt omöjligt men jag nöjer mig så.  Jag har haft bättre skydd mot ovälkomna gäster nu i jul än vad jag någonsin haft. Seriöst, vi snackar kompakta bröd här!  Det är så att man får andnöd bara av att titta på dom. Luftiga bröd?! Vill du ha ett luftigt bröd ska du inte göra det här, jag följde receptet (Leila Lindholms) till punkt och pricka men ändå fick jag ta ut två tegelstenar ur ugnen.

Jag hoppas att jag inte hade ihjäl någon när jag idag dängde ut limporna i skogen.

I Rud på södra Säm har det hänt något stort. Vi har, efter drygt 2 år, skaffat tv med tillhörande kanaler i alla dess färger och former igen. Helt otroligt, jag trodde faktiskt inte att vi skulle falla för den frestelsen igen men det gjorde vi fast känner jag oss rätt så är jag helt övertygad om att det kommer ta ca ett halvår tills vi är där igen – ”Vad ska vi med sånt här till?!” och med det sagt kommer vi bara vänta på att få möjligheten att säga upp det på nytt. Om jag har rätt eller fel lär vi märka till sommaren.

Dan efter dan efter dopparedan. Där är vi idag och idag tog julen slut. Granen slängdes ut, skinkan tog slut och därmed är vi nöjda med allt vad jul heter. Nu räcker det. Höjdpunkten är annandagsmiddagen då det sista rimmade köttet serveras till potatis och vitsås gjord på doppespadet. En vitsås som går att (läs: ska) ätas med sked. Den slår hela julbordet med hästlängder. Så makalöst gott! Julen smakade lika gott som alltid men ändå så är vi lika glada varje år då det  hela är över. Nu är siktet inställt på våren. Nyårsafton hoppar vi över och antifirar i vanlig ordning.

Till filmen ikväll serverar vi hemmagjort godis i form av krispiga bars med marshmallows, choklad och blåbär. Är filmen kass så får barsen hela min uppmärksamhet. Det är lika säkert som amen i kyrkan. Barsen går att variera i det oändliga. Ös på bara!

Fredrik Lindström, en stor favorit hos både mig och Mats,  har kommit ut med en ny bok. En alldeles ljuvlig liten pjäs. Ha den. Få den. Köp den. Läs den!

5 msk smör
150 gram små marshmallows
150 gram mjölkchokladknappar 
1,6 l flingor, jag använda hälften havrefras och hälften fullkornsflingor
1,5 dl torkade blåbär

Smält smöret och lägg i hälften av marshmallows, låt det smälta lite. Ta åt sidan och häll i övriga ingredienser. Blanda väl. Häll blandningen i en frystålig form, pressa ut det ordentligt. Ställ in i frysen i 30 minuter. Ta ut och skär i valfri storlek och form. Förvara i frysen.

Det är många dagar att hålla reda på. Idag är det tex pepparkakans dag och det måste ju firas. Det är även Internationella antikorruptionsdagen, det säger mig inte så mycket men det kan få hänga med i firandet. På söndag är det Tangons dag och den 18.e är det kakans dag. Jag har ett eget kex som blir 16 just den dagen så då firar jag av helt andra orsaker. Tänk på det med alla dagar, man ska ta alla tillfällen man får att fira!  Glöm för allt i världen inte att fira Sten Stures ben den 19 januari. En större högtid får man leta efter! ”Ni firar först genom att ni kastar kanonkulor i form av snöbollar på varandra för att sedan äta upp kanonkulorna i form av chokladbollar.”

Åter till pepparkakan. Jag firar genom att slå till med det godaste muffinsreceptet jag någonsin gjort. Pepparkakasmuffins modell saftigt! Äpple är trixet…inte så innovativt som jag kanske hade önskat men man kan inte få allt här i livet.

12 muffins

2 ägg
2 dl strösocker
100 gram smör
1 dl filmjölk
3 dl vetemjöl
1 msk pepparkakskryddor
2 tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver
1 rött äpple

Smält smöret och låt det svalna en smula. Häll i filmjölken.
Vispa ägg och socker vitt och pösigt.  Blanda de torra ingredienserna och blanda med äggsmeten. Rör försiktigt ner det smälta smöret och filmjölken. Riv äpplet och vänd ner. Skeda upp i 12 formar, på muffinsplåt. Ställ in i mitten av ugnen på 175 grader i ca 20 minuter. Prova med sticka. Den ska vara torr. 

Idag är den en tuff dag här Rud. Jag har börjat med anfall och har fått ligga i sängen ändra fram till lunch. Det var inte alls vad jag hade planerat. Jag var uppe med tuppen och hade tänkt vara en sån där bra husfru som tvättar och stryker makens skjortor men vad fick jag för det? Det är inte bra att vara snäll, man har ingenting för det helt enkelt. När anfallen lugnar ner sig efter några timmar så tackar jag numera Wordfeud (von Skräphög om någon är sugen på en match) för sällskapet. Om jag inte rör mig allt för mycket så går det faktiskt rätt okej att vänta ut anfallet med några matcher. Jag får då dessutom lägga fokus på något helt annat är det där tråkiga som gör mig så enormt deppad. Blä! Nåväl, det är fortfarande segt och lite flummigt i huvudet men jag är åtminstone uppe och det är inte dåligt det.

Chokladkaka till tredje advent? En rejäl chokladkaka dessutom. Kladdkaka, brownie, kaka. Du väljer helt själv. Mitt tips är att skära små bitar. Det betyder att du får äta fler OM du kan vill säga för det är mastigt. Jag hade i päroncognac, varför vet jag egentligen inte för det smakar inte så mycket av det. I med det och kakan blir en smula märkvärdigare helt enkelt. Eller nåt sånt.

125 gram smör
125 gram mörk choklad, 70 %
1 msk päroncognac

2 ägg
1 3/4 dl strösocker
2,5 dl mjöl
1 tsk bakpulver
1 nypa salt

1 dl dulche de leche, kan uteslutas
100 gram vit choklad, grovt hackad
25 gram mörk choklad, grovt hackad
50 gram valnötter, grovt hackade

Lägg grovt hackad choklad och smör i en kastrull. Låt det smälta på svag värme. Häll i cognac.

Vispa ägg och socker vitt och fluffig. Blanda alla torra ingredienser och vänd i försiktig. Blanda inte mer än nödvändigt.
I med choklad och valnötter. Smöra en form (jag använde 20*20) och häll i smeten, klicka i dulche de leche. Marmorera det lite med hjälp av en kniv. Ställ in i förvärmd ugn på 175 grader i ca 30-35 minuter. Kakan ska vara lite kladdig. Låt svalna. Skär upp i bitar. Njut! Börja humma och ta en bit till.

Under tiden kakan stod i ugnen roffade jag åt mig allt rosa jag kunde hitta i köket. Så, med taskig vitbalans och med en fokus som jag absolut inte kan skryta med är här resultatet. Det finns mycket ”skräp” i vårt kök. Nu råkar det ju vara så att jag tycker om just vårt ”skräp”. Jag har ingen fotostudio och jag använder ingen blixt så då är det väldigt lätt att bilderna blir ”fel” eftersom dagsljuset, det naturliga ljuset, försvinner snabbare än jag hinner tänka. Photoshop kan rädda mycket men väldigt långt ifrån allt.

Jag tycker om bilder som inte är helt perfekta.  Det skulle vara bara rosa men jag ser att det på något sätt har följt med vitt och rött också och med vitbalansen har det även följt med en gråblå ton. Jaja, som sagt, helt perfekt är tråkigt. Eller nej, det är det naturligtvis inte men ni förstår säkert vad jag menar. Gör ni inte det så är det inte mycket att hänga läpp för. Var lika glad för det! Det är inte alltid jag förstår vad jag menar heller.

Kakan är färdig. Den ser god ut. Den är inte fotad och den är inte provsmakad. Vi får väl se om det blir några ”perfekta” bilder eller om jag helt får luta mig mot smaken av kakan eller om det blir tvärtom. Alltid lika spännande. Det är inte så noga vilket bara det inte blir fiasko på både bild och smak så är jag mer än nöjd.

Ikväll ska vi fira lillebror. Jösses, dom närmar sig trettiostrecket hela högen. Snart är jag inte längre äldst. Sådeså!

I brist på annat får det bli upprepningar. När det är goda saker tycker inte jag att det gör något. Just i detta nu ligger det en burk med kondenserad mjölk i en kastrull med vatten och kokar sig alldeles krämig och ljuvlig. Den ska, när den är färdig, få blanda sig med lite choklad, socker och lite annat smått och gott. Om allt går som det är tänkt så kommer det att dyka upp ett recept med bakat senare idag. Spänningen är olidlig. Eller nåt. Eller inte. Jag hoppas och ni kan väl fara med lite osanning?

Årets första snö har kommit så idag har jag skottat. Nu räcker det. Jag tycker inte om att skotta snö. Vi har en snöslunga som jag inte får att göra som jag vill. Vi har en traktor med plog och snökedjor som jag tvärvägrar att köra så då får det vackert bli att skotta med den hederliga, idiotiska, äckliga, vidriga skyffeln.  Jag hatar det verkligen. Nästan lika mycket som jag hatar fårost. Då är det illa. Men vackert är det. Snö är fint! Det är däremot inte fårost.

Så, då greppar jag högtalarna, telefonen och kickar igång spotify i köket. Med mig kommer jag att ha Jason Derulo, Timati, David May, Colonel Reyel mfl. Vi kommer att låta bra tillsammans. En fördel med att vara hörselskadad är att all musik låter bra dvs även mina (o)rena toner. Ha en bra dag, ni söta varelser!