ATT VARA DEN UTVALDA OCH ETT STYCKE KÖTTFÄRSSOPPA

Idag har det serverats köttfärssoppa här i huset Rud uppe på södra Säm. En perfekt soppa för dagen, lite åt det hetare hållet. Det blåser som aldrig förr och regnet det slår som spön i backen. En riktigt skön dag om ni frågar mig. Jag gillar detta. Mörkt, ruskigt och kyligt!

Innan jag ger er receptet så vill jag att ni tar en titt på världens, i särklass absolut bästa katt – Solveig von Skräphög. Han är min katt, bara min! Att han skulle komma till oss var inte alls självklart eftersom vi hade kattätande hundar. Han la sig i mitt knä när jag satt i köket hos lillasyster. Det var en snabbvisit. Han kom till mig och där har han stannat. När han låg där i mitt knä, alldeles jätteliten och vacker så knep han tag i hela mitt hjärta. Jag fullkomligt älskar Solveig och det är ömsesidig kärlek. Ända sen han låg där i mitt knä så var det klart – han skulle med mig hem! Så enkelt var det men så enkelt blev det inte för jag gjorde det dessutom lite svårare för mig. Det blev tre katter tillslut, en bror och en syster skulle naturligtvis få flytta med (hela kullen). Jag upptäckte att kattätande hundar inte går att konvertera till vegetariskt hur lätt som helst så det blev dryga 2 veckor med pyssel av den jobbiga typen. Det var ett fruktansvärt pusslande fram och tillbaka med katter och hundar. Några inne, några ute, en del i vardagsrummet och resten i köket.

När Julia på fredagen, efter 2 veckor och 1 dag, la ner stridsyxan var det en glädjens dag och sedan den dagen lever katter och hundar i en härlig symbios. Älskade Julia, jag är så glad att hon fick visa för oss att hon visst skulle klara av att leva med katter. Nu springer hon i himlen men världens alla änglakatter.

När det handlar om mina djur så blir jag så barnsligt fjantig. Jag vet inte varför men dom betyder nåt så otroligt mycket för mig. Dom är dårar och idioter hela bunten men vem är inte det? Här får man vara dåre och idiot bara man är det av rang. Nån klass måste det vara på det och den klassen är det inte alla som håller. Hjördis, Svea, Solveig, Sture och lilla Kjell gör det absolut och dom är precis lika självklara här som vilken annan varelse som helst.  Jag har skrivit om djuren förr och jag gissar att det inte är för sista gången nu heller. Solveig var honkatt första veckan och Kjell var hankatt. Att byta namn var aldrig aktuellt. Dom är ju Solveig och Kjell. Så rätt!

Han valde mig!

Nåväl, sluttramsat. Köttfärssoppa var det ja. Med hetta dessutom. Hösten är soppornas tid, helt klart. Det är verkligen helt perfekt på precis alla sätt. Man kan blanda och ge som man själv känner och det behöver inte kosta massa pengar. Att det värmer inombords när det blåser utomhus gör inte det hela sämre alls.

Vilken soppa är din favorit?

Köttfärssoppan räcker till 4-6 portioner. Servera med bröd så räcker det till några till.

500 gram nötfärs
2-3 potatisar, fast sort
2 ölkorvar, lite starkare varianter
1 gul lök
1 röd spetspaprika
1-2 vitlöksklyftor
1 burk champinjoner 
1 burk krossade tomater
1 liter vatten
1 tsk chiliflakes
spiskummin
paprikapulver
chilipulver
Salt & peppar

Skala potatis och tärna. Hacka lök, finhacka vitlöken och skär paprikan i mindre bitar. Bryn köttfärsen i lite smör tills den är nästan färdig. Tillsätt lök, vitlök, potatis och paprika. Låt det fräsa tillsammans i några minuter, blanda i chiliflakes och höfta med dom andra kryddorna. I med champinjoner och tomatkross. Häll på vatten och låt alltsammans puttra tills potatisen blivit mjuk. Krydda mer om det behövs. Smaka av med salt och peppar. Servera med creme fraiche.

 

 


7 svar till ”ATT VARA DEN UTVALDA OCH ETT STYCKE KÖTTFÄRSSOPPA”

  1. Hej Helena!! Kan du SNÄLLA ge mig något tips på hur du fick hundar och katter att gå ihop? Jag har nu tre katter varav en är kattunge och vår glada schäfer vill mest jaga och… äta upp. Haha. :) Alla tips tas emot! Kram!

    1. Det är inte helt lätt men det går.

      Koppla hunden, helst med stryphalsband, sätt det ganska högt upp. Sen är det bara att börja traska i huset. Fram och tillbaka förbi katterna. Gå förbi och korrigera direkt om hunden gör utfall mot någon katt, fortsätt förbi. Sitt, belöna med nåt gott. Sen är det bara att traska förbi igen….upprepa tills hunden inte längre bryr sig om katterna. Det kan ta flera dagar men det kan också bara ta några minuter. Vår Svea fixade det efter att vi gått förbi två gånger. Tålamod är det som krävs och att gapa, skrika på hunden kommer inte att göra det bättre, det stressar både hund och katter. Lugnt och fint. Det där fixar du och jycken :D Lycka till!

      Kunde vår Julia så kan faktiskt alla hundar för hon var ett uträknat exemplar. Alla, veterinärer och annat folk trodde aldrig att hon skulle bemästra det. Hon var helt blockerad och helt inställd på att döda. Hon kastade sig mot dörrar och grindar om hon visste att katterna var på andra sidan. Skogstokig. Vi gick många varv i vårt hus under dom två veckorna och ju längre tiden gick desto lugnare blev alla, så även katterna vilket då resulterade i att dom stod kvar när Julia gick förbi istället för att hysteriskt springa och gömma sig. Då blir det ju jakt istället. Dom hjälptes åt kan man säga, att acceptera varandra. Efter våra 2 veckors slit så slutade det med att Julia, varje natt, hade alla tre katterna runt och på sig i sängen. Dom älskade henne!

  2. Har 4 katter tillsammans med min syster och jag älskar dem över allt annat, mer än vad vissa föräldrar älskar sina barn. Min äldsta katt fyllde 13 år för någon månad sedan och har funnits hos mig sedan 3 mån ålder. Jag vet inte hur jag ska överleva då hon dör. Visst kan man älska för mycket, så mycket så det inte finns något kvar av en själv till slut…

    Vår gamla schäfer (som bodde kvar hos våra föräldrar när jag och min syster flyttade) var i alla år en riktigt katthatare! Hon skällde som en galning och satte iväg efter varenda katt hon såg.
    Första julen med äldsta katten så låg hon och snarkade så högt att hon inte ens märkte att katten smög förbi rakt framför nosen! De blev inte bästa vänner direkt, men det gick bra att bo i samma hus en kort tid, dock alltid under övervakning.
    Men jag gissar att vår älskade hund var för gammal och för trött för att bli galen över att en katt flyttade in. Och hon blev alltid så överlycklig när hela familjen var samlad igen! :) Hon brukade gå omkring i huset på kvällarna och kontrollera så att alla var hemma och i säkerhet bakom låsta dörrar (hon var en snäll schäfer som var otroligt mörkrädd) :)
    Jag saknar henne fortfarande, trots att det är många år sedan hon dog. Det jag är mest tacksam över var att hon dog snabbt och smärtfritt, förmodligen en blodpropp i hjärnan. Det finns inget värre än att behöva ta det värsta beslutet någonsin…

  3. you have great color tone, i like it..
    nice photo works kind regards from Indonesia

  4. Hejsan!
    Vill först bara säga att du har en helt bedårande blogg,
    och tacka för en stunds trevlig morgonbloggläsning!
    Du skriver med ett språk som får läsaren (iaf mig) att sitta med ett leende på läpparna, och bara vilja läsa mer mer mer!

    Känner så väl igen det du skriver i det här inlägget,
    det är allt annat än lätt att få hundar och katter att acceptera ett gemensamt revir!
    Men dom som säger att det är omöjligt har helt enkelt inte försökt tillräckligt!
    Skönt att även se att jag inte har varit den enda med ”feldöpta” katter.
    Jag hade en bedårande liten hankatt vid namn Rasmus för några år sedan,
    eller ja, det var åtminstone en Rasmus tills det började kattungesparka i ”hans” mage……..fast det fick fortsätta vara en Rasmus,
    för mina djur har alla haft en tendens dom med att vara lite udda, annorlunda och helt fullständigt underbara!!

    Må väl och ha en trevlig söndag!!
    /Ceca

  5. Tänk…jag sitter fortfarande x timmar senare och läser din blogg!
    Visst, jag har utfodrat 4 barn + 5 tonårspojkar (dock är don inte mina allihop;)) sen jag hittade hit,
    jag har redigerat lite bröllopsfoton, kokat ärtsoppa, tvättat, drömt, fixat kiwi/lime shoots till sura barn, micrat billys osv
    Men hela tiden återkommit och här vill jag kommentera!

    Jag älskar röd lins-soppa, med vitlök, potatis, tomat och citron.
    Min syster säger den smakar järn, det kanske den gör….men den får mig att känna mig så levande och sund!
    Den påminner lite om ärtsoppa, som tog mig hit fast mkt godare!
    Sen katter…just nu har vi två, men innan vi skaffade Sixten, som visade sig vara en tjej som nu heter Stina alt. Signe …kärt barn har många namn (min man gillar inte att jag fotfarande kallar ”honom” Sixten.. fru Sixten kanske skulle passa?) Hade vi en rödrandig som hade många namn…barnen var små och namnen många ”Stygge von Tigerklo” var bland de bättre, det slutade med Yamaha, eller Majaha som år minsta kallade honom (en blandning av Maja och Yamaha, katterna vi hade då)

    Lite osamanhängande kommentarer…men din blogg väcker så mkt inom mig…jag blir till och med sugen på att blogga själv igen!
    Kikade lite på din fb som du länkade till i något inlägg.. Tyvärr verkar det som om man måste vara vän med dig för att ta del av din kreativitet och ditt liv där.

    Massa värme till dej!
    Du väcker så mkt inspiration, både bild och matmässigt
    kram Anki

    1. Helena

      Din kommentar har gjort min dag. Jag lyckades fumla åt mig telefonen (som jag upptäckte att jag sovit på hela natten) för att läsa nyheterna men jag hamnade på min mail istället och jag har läste din kommentar om och om igen, vilken härlig start på dagen. Jag väckte min man med tårar i ögonen och knottror på armarna, han fattade ju som vanligt ingenting utan han trodde att det hade hänt något allvarligt. Han vaknade inte till ett ”Godmorgon” utan han fick istället ”MATS! Det är ju precis detta som gör att jag bloggar!” – Att inspirera någon är det finaste! Att ge är så mycket bättre än att få.

      Tack ännu en gång!
      Ha en fantastisk helg med allt vad det innebär.

      Gällande Facebook, känner du för det så gör en förfrågan vettja. Fina människor är alltid välkomna!

      Ta hand om dig!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.