Min kamera har blivit mitt liv, den följer med mig överallt. Jag har funnit mig själv i kameran, både bokstavligt och själsligt. Mest fotar jag bakverk och mat, jag tycker det är och har varit ett perfekt sätt att lära sig att hantera kameran, men jag vill börja fota mer festligheter med glada och lyckliga människor. Jag är en glad amatör som vill utvecklas i mitt fotograferande.

Jag har fått lära mig att leva livet på nytt sätt då jag blev hörselskadad för några år sedan och hörseln har försämrats successivt och nu är det inte så mycket kvar. Fotograferingen har varit en tillflykt när ångesten har blivit för tung, det har hjälpt mig många gånger. Jag och min kamera.

Mats, min man, och jag har levt ihop i drygt 14 Ã¥r och han är min stöttepelare i allt. Utan honom blir det inte mycket gjort och nu har även han börjat fastna för fotograferingens underbara värld. Han visar sina bilder pÃ¥ vÃ¥r gamla sida – www.mijou.com. Jag och min man.

Med fotografi kommer mycket. Jag har blivit mycket mer social och jag börjar så sakteliga känna igen mig själv igen och har börjat att acceptera hur livet ter sig. Om jag får ha min familj och min passion så är jag lycklig. Genuint lycklig.