Månad: april 2013


  • VÄRLDENS ENKLASTE PASTA.

    När bilderna är lika enkla som maten. Så här kan det se ut då. En enklare pastarätt är svårt att hitta.

    Med endast tre ingredienser plus pastan går det att få ihop en middag som är både god och mättande. Eftersom den är helt utan kött och serverades på en måndag så kan man säga att vi hade en köttfri måndag på alla sätt. (resten av dagen åt jag macaroner och ostbågar – hela kostcirkeln – strålande).

    Det enda du behöver till det här är en gul lök, några små körsbärstomater (typ 10) och 2-3 msk pesto med paprika. Strimla och smörstek löken mjuk, halvera tomaterna och lägg i pesto. Koka pasta, häll av vattnet men spara lite. Blanda ihop allt och ÄT! Vill du så kan du ju smaka av med salt och peppar vilket jag misstänker att de flesta gör.

    Ha en fin valborg. Jag ska börja den med psykologbesök och fortsätta försöka nysta upp det där nystanet som finns i bröstet på mig. Det går långsamt men små steg är också steg. En liten uppdatering för den som är intresserad. Jag skrev häromdagen om ofrivillig barnlöshet. Provsvaren från fertilitetsutredningen (jag har även gjort undersökning) på oss båda har kommit och det finns inget fel på någon av oss. Så, varför tar det sig inte?!

    Nåväl, ha en fin dag.


  • CITRONMACARON.

    Här börjar dagen med sött. Små macarons med smak av citron och en fyllning med hallon. Sött som attans men det ska väl macarons vara? Ja? De är gjorda efter samma recept och av samma person som förra gången. Klicka här. Jag kan aldrig ta åt mig äran för det här. Det är ingen som går på det. Ingen är så lättlurad.


  • KALLJÄST BRÖD.

    Söndagkväll och helgen är alldeles snart slut och ny vecka är på ingång. Vi har haft en helg med lite av allt. Intresse finns? Väl? Allt från Robert Downey Jr (mer kärlek än så är inte ens möjligt) i fredags, namngivning för älskad brorson igår (träffade människor jag aldrig trodde att jag skulle få möta, mer om det en annan dag) och idag har dagen varit alldeles perfekt lugn med tupplurar utspridda från tidig morgon tills nu och grillad kyckling på ölburk till middag. Det är inte ofta som helgerna beter sig så här. Jag gillar det.

    Nu till bröd. Att få nygräddat till frukost är precis så lyxigt som det låter. Om man gör degen och skickar in den i kylen kvällen innan så står de startklara så fort ögonen öppnas dagen efter och 30-40 minuter senare doftar det fenomenalt i hela huset. Jag gillar det också.

    Brödet är som vanligt höftat och jag har helt missat att ta tiden när det stod i ugnen men nånstans runt 30-40 blev det i alla fall, såpass mycket vet jag. Det fungerar att kalljäsa med allt så ta det receptet som du känner dig mest trygg med. Bra va?

    (mer …)


  • JAG LÄNGTAR.

    Foto: Mats Ljunggren

    Barfota i gröngräs. Sitta på bryggan och kika på solen när den går ner för dagen. Doppa fötterna i svalkande vatten.

    Snälla, kan vi vara där nu?


  • STUVAD SPENAT OCH DESS TILLBEHÖR

    Väldigt långt ifrån den vackraste maten (solen låg dessutom helt fel på fönstret) men väldigt nära det godaste. Stuvad spenat, ägghalvor och stekt korv. Inga konstigheter alls.

    Häpp.


  • SWEET POTATO PIE. SÖTPOTATISPAJ.

    Någon gång ska alltid vara den första. Det här är en första gång för mig. Sötpotatispaj eller som det så tjusigt heter på engelska – Sweet potato pie. Med en stor sötpotatis i gömmorna visste jag inte alls vad jag skulle göra så Google fick hjälpa mig och det här blev det. Nöjd.

    Jag har egentligen aldrig ens varit medveten om att det är en sötpaj utan trott att det enbart är en matvariant men så var det alltså inte. Så nu har jag lärt mig något nytt igen. Om det var gott? Absolut, men det fick räcka med en riktigt liten bit då det var mastigt som tusan.

    Här finner ni receptet.  

    (mer …)


  • NÄSSELFLÄTA

    I brist på annat så har jag fastnat med en av mina första matbloggar där bilderna är helt emot hur dom är idag. Macro, med blixt och maten ser rent ut sagt tråkig ut. Det som är riktigt roligt att se är att jag har utvecklats en hel del under de åren som har gått och jag börjar komma dit som jag vill. Det har fått ta sin lilla tid och många bilder har skjutits på vägen. Jag verkar inte ha velat veta när inläggen gjordes för de är tyvärr inte datummärkta så jag kan inte veta när det egentligen var men jag skulle tippa på 08-09 nånstans däromkring. Är du nyfiken och vill se så är det bara att klicka här.

    När jag satt där och scrollade och fnissade högt så var det en bild med tillhörande recept som tilltalade mig något och som jag känner att jag måste dela med mig av nu när nässelskotten har börjat skjuta upp ur marken. Nässelbröd. När jag gjorde detta så var det första gången någonsin som jag testade nässla och om jag inte minns helt knasigt så tyckte  jag att just det här brödet var riktigt gott så det får bli en repris om några dagar. Nässelskotten kan behöva lite sol till innan jag tar dom.

    Har du ätit nässla nån gång och i så fall, i vad? Jag tar gladeligen emot tips och tricks.

    (mer …)


  • MIN ENDA DRÖM. NÄSTAN.

    Jag har två drömmar som jag någon gång hoppas och tror kommer slå in. I alla fall en av dom. Den största och första drömmen är att inte längre vara ofrivilligt barnlösa (utredning pågår) och den andra drömmen är det som syns på bilderna (från pinterest). Ett hem i betong, råa skavda väggar. Stora fönster som är vackert slitna. Betongpelare som sträcker sig högt upp till taket. Stora öppna ytor, få rum. Ett enda stort rörigt och härligt liv. Där bor jag. Enkelt. Rått. Avskalat.

    Vissa dagar handlar det inte bara om mat och matfotografering. Ibland seglar jag iväg till de här drömmarnas land och vill stanna där länge, eller ännu bättre, aldrig släppa taget. Någonsin.


  • EN MORGON.

    Ordlöst. Nästan.


  • VITA MARÄNGER.

    Skam den som ger sig. Nu kan jag sova gott (efter att sockerkicken har klingat av). Vita maränger! Eller ja, så vita som jag lyckas få dom.

    Jag har länge funderat på varför jag inte fått till dom så att det blivit så där härligt snövita men har liksom aldrig kommit till skott att fråga hur jag ska bära mig åt. Idag fick jag tummen ur efter mina ohyggligt snygga maränger som jag visade upp tidigare. En del tips fick jag och alla handlade mer eller mindre om värmen.

    Maria, vår allas Made by Mary hojtade till och länkade till hennes sagolikt vackra och snövita maränger. Skulle jag göra enligt det receptet kunde jag inte misslyckas. Hon visste inte vad hon sa. Det är ju ändå jag som ska göra det och när det är smått och trixigt blir jag oftast trött bara av att läsa receptet men jag tog mig samman och gjorde precis (nästan) som hon sa. Spritsade ut cirka en miljard små pluttar på plåtar, bokade tid till kiropraktorn pga ”spritsnacke” och skickade in redan nämnda plåtar i ugnen. Körde på 130 grader de första fyra minuterna, precis som hon sa och sänkte sedan till 90 grader. Här började det barka åt fel håll, de började skifta i färg och paniken kom krypande. Man skulle ju inte kunna misslyckas!? Nåväl, jag tog mig samman och sänkte ugnen radikalt ner till 50 grader och lät dem sedan stå i närmare två timmar i ugnen. Första timmen med stängd lucka och andra timmen med luckan på glänt och se på fan, ut kom det en miljard (alltså lika många som när jag skickade in) vita små pluttiga maränger. Lyckan total!
    Tack Maria! Nu har jag ordnat till maränger och ett illamående. Strålande. Godnatt.