En fotografisk matblogg
I morgon blev visst flera dagar efter. Så kan det gå!
Taggsvamp är något som jag tycker är riktigt gott, nästan lika gott som dom gula kantarellerna. Lite trixigare att rensa men ibland är det väl bara att bita ihop här i livet, helt enkelt.
Den här pajen är en riktigt enkel variant med mycket smak. Servera den till en fräsch sallad och sommarlunchen är ett faktum. Enkelt, gott och lite svalkigt i värmen. Den går att äta både varm och kall men jag föredrar den lite varmare, då smakar den mer.
Får jag lova att presentera herr och fru Andersson (sista bilden är dock Ljunggren & Glans – min man och min bror).
Som synes så tycker jag om huvudlösa bilder av någon anledning som jag inte kan komma på. Jag gillar det bara så.
Själv så är jag lite av alla förutom jazz hands. Sådär har det nog aldrig sett ut när jag hållit i en kamera. Eller? Tja, kanske. The peek-a-boo är nog mest nött.
Jag är inte mycket för svampplockning och kantareller. Min pappa är mycket för svampplockning och kantareller. Den kombinationen går kanske inte riktigt ihop sig som det ska. Han kommer hit med påsar fyllda med dom gula små rackarna varje dag och varje dag, med undantag för igår, säger jag vänligt men bestämt ”Nej tack”. Jag begriper inte hur han hittar dom. Just det svåra i att hitta dom är det som gör att jag inte alls känner för att ge mig ut i skogen för att leta. Hur många timmar jag än lägger på det och oavsett vart jag är och letar så vill dom aldrig visa sig. Då kan det kvitta. Skogsmulle kan någon annan få vara.
Jag har förstått att många, de flesta, vill ha dem smörstekt på rostade mackor vilket i sig är ganska gott men om jag själv får välja så vill jag ha dom lite gräddstuvade med lök, vitlök och persilja. DÅ smakar det riktigt gott! Tillsammans med en ”smördegsmacka” med västerbottenost kan det nästan, nästan, få mig att i morgon säga ”Ja tack” men det är bara nästan för kantarellerna kommer ju inte rensade. Även det en anledning att tacka nej. Rensa svamp är ju tråkigare än att klippa hela gräsmattan med en nagelsax. Jag avlider.
Jag gillar Instagram. Appen som folk både älskar och hatar. Jag tycker om att leka med bilder så även om det är på det enklaste sättet med färdiga mallar. Det kan bli precis hur som helst. Och som jag sagt innan, en bild behöver inte vara tekniskt korrekt för att vara bra. Huvudsaken är att man själv känner något. Vad jag känner med dom här bilderna kan jag inte för mitt liv begripa men nånting måste det ha varit eftersom dom låg där i min telefon och trängdes bland resten av bilderna. Jag skjuter högt, jag skjuter lågt. Skor, ben, mat och cappuccino verkar vara favoritobjekten i alla fall. Hur det kommer sig det kan jag inte svara på.
Telefonen behövde sig en tömning och här är en bråkdel av vad som gömde sig där i. Instagram.
På en av bilderna döljer sig något väldigt gott dessutom. En ny variant och korv med mos. Fyll frukostkorv med bostongurka och senap, linda den sedan i några skivor bacon. Lägg på grillen. Koka potatis nästan färdiga, strimla purjolök. Varva slarvigt mosad potatis tillsammans med purjolöken och en rejäl klick smör på ett foileark. Gör paket och lägg på grillen. Grilla tills korven är färdig. Servera! Hoppsan som geggigt och gott det kan bli ibland.
Inte helt enkelt att se själva vaddet trots att jag gav mig på att färga sockret innan. Det får gå ändå men om inte så får ni använda er fantasi när ni kikar på bilderna fast då kanske det inte är sockervadd ni ser. Vad vet jag?!
Sockervadd är barndom. Sockervadd är tandvärk. Sockervadd är kletigt. Sockervadd ÄR ljuvligt…!…en stund!
Det finns två sätt att göra sockervadd på. Det första och även det enklaste sättet är att köpa en sockervaddsmaskin. Jag som egentligen är emot alla typer av köksmaskiner, förutom min espressoälskling, har naturligtvis en stående i skåpet och som alla andra maskiner som står där och trängs så är det inte jag själv som har köpt den. Jag fullkomligt älskar att testa allt men jag hatar att ha maskinerna minst lika mycket. Sådan är jag.
Nåväl, med det sagt – det andra sättet och då det sättet som är lite krångligare, lite kletigare och lite svårare. Man gör det helt själv med sönderklippt trådvisp och upphettat socker och lite annat smått och gott. Detta är inte något som jag vågat mig på att prova själv än men det kommer absolut. Tills dess får maskinen göra jobbet och det gör den alldeles strålande. Tandvärksgodis!
När det inte finns varken tid eller ork så är en enkel tomatsallad på grillat bröd alldeles tipptopp. Det går snabbt att tillaga och gott är det. En bruschetta är född! Det här är mat som jag personligen är helfrälst i eftersom det är kallt och det ger ingen jobbig mättnad. Ni vet en sån där stabbigt, pustig och tjostig mättnad som gör att man fullständigt går i däck. Just på söndagar tror jag att det är många som känner av den. Kött, sås och potatis. Puh! Jag blir tjostig bara av att tänka på det. Inget ont i den typen av mat men jag tror nog att mitt hjärta klappar lite extra för det enkla och kalla.
Blanda tomater av olika slag, skär dom lite ”hattigt” och lägg dom i en vinegrätt gjord på vit balsamvinäger och olivolja. Salta och peppra. Grilla valfritt bröd. Montera. Klart!
Sommarmat när den är som allra bäst!
Gör en vaniljkräm. Släng ihop en körsbärsmarmelad. Sätt din bästa vetedeg. Jäs. Fyll utkavlad vetedeg med ett lager vaniljkräm och bred på med körsbärsmarmelad. Gör bullar eller längder. Jäs. Pensla med ägg. Strö över pärlsocker. Grädda tills det är färdigt. Njut!
Dom flesta har sitt favoritrecept när det kommer till kanelbullar och vetelängder. Använd det!
Jag är inne i ett skov och har galet många anfall och attacker. Livet går lite på tomgång men mellan all yrsel så försöker vi göra det bästa av situationen och tur som jag har så är jag gift med världens bästa. Med honom har jag aldrig tråkigt, det går inte hur mycket jag än försöker. Idag drog han med mig ut på en fototur och med oss hade vi två gamla bilder som vi gjorde när vi målade av varandra för 10 år sedan. Tänk att de finns kvar och tänk att de kom till användning. Det kunde jag aldrig tro!
Mats, tack för att du finns!
