Månad: januari 2012

HAMILTON, DIN MÖRT!

Kanske är det någon form av helgerån att steka rökt fårfiol? Om det är det så tänker jag inte be om ursäkt för det. Bra mat ber man aldrig om ursäkt för. Aldrig! Det råkade på något sätt bli en röktfårfiolscarbonara modell falsk med grädde. Alltså egentligen inte alls en carbonara men har man stekt rökt fårfiol kan man lika gärna gå hela vägen. Det blir så bra så!

Idag har vi biljetter till nya Hamilton men av någon konstig anledning så är jag inte alls sugen på att gå på bio. Jag vill vara hemma. Duka upp antipasto tills jag storknar, knôka ner mig i soffan med täcke, kudde och make, starta vår egen bio och bara tryna. Det var så längesen som vi hade en ”hemmafredagskväll” så det skulle vara otroligt skönt. Tyvärr är ju biljetterna redan betalda, visserligen bara 190 spänn men ändå. Hamilton finns ju kvar men gör antipastin det? Det handlar om prioriteringar här. Viktiga saker!

Antipasto i lugn och ro och en film (vi skulle kunna säga Dirty Dancing eller hur Mats?) hemma i skönaste soffan eller Hamilton i en biosalong i en stol med alldeles för lite benutrymme tillsammans med alldeles för många smackande människor? (Trots att jag är hörselskadad och knappt hör det någon säger som sitter jämte mig så lyckas jag av någon mycket märklig anledning höra när någon smackar. Hur irriterande? Jag vill kölhala!)Det är frågan. Hur skulle du göra?
Fårfiolspasta med vitlökskrutonger var det ja. Följ länken.

(mer …)

20 januari, 2012
VATTEN. HELA RUD ÄR FYLLT AV VATTEN!

Helt slut efter dagens stora händelse. Så slut att jag länkar till det jag skrivit om det från Facebook.

Vi har sedan en tid tillbaka problem med ett läckande hus. Det tar in vatten i källaren och det läcker in i köket. Vi bor i ett durkslag kan man säga. Vi väntar på takläggare men man får ha bra tur om de kommer när det är sagt. Idag kunde dock ingen takläggare hjälpa mig. Ingen kunde hjälpa mig alls och ingen kunde jag skylla på heller. Otur!

Innan hela kaoset så hann jag få ihop en äppelkaka och en butterscotchsås (kolasås fungerar också). Perfekt till mig en dag som denna. Jag har ingen ork kvar. Puh!

Nu ska jag ta igen all förlorad energi. John Blund får ta över.

Butterscotch fungerar inte bara till äppelkaka utan även till glass, andra typer av kakor, muffins eller bara som den är på en sked. Du väljer!

Inlägg 8 – Blogg100

(mer …)

19 januari, 2012
NÄR SMAKERNA FÖRÄNDRAS.

Jag är, och har alltid varit, emot bildlösa recept men jag måste göra ett undantag (ytterligare en gång) eftersom jag idag har dängt till med en blomkålsgratäng som fick mina smaklökar att jubla, dock fick det kameran att gråta så därav är det bildlöst.

Det var inte bara en vanlig gratäng utan det är en gratäng med ädelost (!) som jag alltid varit en stark motståndare till. Trots det så åkte det ner en liten ost i kundkorgen. Det undermedvetna ville väl säga något. På nåt sätt ska det ju gå att tycka om det. Nu har jag funnit ett (två om det var ädelost i soppan som svärmor lurade i mig -96)! Då borde det med allra största sannolikhet finnas åtminstone ett till. Jag hade tunt skivad rostbiff till. Som sagt, smaklökarna jublade.

Har du något recept som du väldigt gärna vill dela med dig av som jag vid ett senare tillfälle kan tillaga, fotografera och smaka? Leta i arkivet och återkom, jag vill ha mer!

Inlägg 7 av 100. #100blogg

(mer …)

18 januari, 2012
DU ÄR VAD DU ÄR NÄR DU INTE BLEV SOM DU SKULLE.

Jordärtskocksgratäng eller en potatisgratäng med jordärtskocka i – du väljer! Jag tror inte att jag har ätit jordärtskocka någon gång. I alla fall har jag inte varit medveten om det. Idag var jag medveten.
Jagskalade några rötter som jag skivade och slängde med ner i potatisgratängen. Hur mycket det smakade det vågar jag inte riktigt svara på för jag tyckte mest att det smakade som en helt vanlig, hederlig potatisgratäng dvs gott! Krämigt och salt. Till det så råkade jag ha en rökt fårfiol liggandes i kylen. Det är inte varje dag jag har det faktiskt, typ för första gången i mitt liv.

Jag vågar inte svära på att jag kommer att ha det igen, inte för att det var äckligt för det var det verkligen inte det var supergott, utan för att jag börjat bli lite överkänslig mot kött. Jag vill egentligen inte äta kött, jag tycker det är äckligt att vet att det en gång varit en levande varelse. Det är inte helt lätt att hålla sig undan från kött är så fruktansvärt gott – i munnen! I tanken är det en helt annan sak. Då mår jag illa!

Något annat som inte får mig att må illa är tomatsalsa. En med sweet chili. Efter en snabb flukt i kylen så hittade jag ett gäng tomater, en bit paprika och lök samt sweet chili. Om den blev god? Onödig fråga!

Jag fortsätter att vara väck i huvudet. Det snurrar i tid och otid. Jag får sparka mig trött många gånger för att slippa det värsta av anfallen. Jag kan inte för mitt liv begripa varför det bara blir värre och värre på mig. Det ska ju klinga av efter ett visst antal år men på mig är det precis tvärtom. Efter snart 13 år som sjuk är jag nu sjukare än någonsin, visst jag vet mer hur jag ska hantera anfallen och jag får inte riktigt lika svår ångest men det är ändå vedervärdigt. Jag förstår inte vad jag har gjort för att förtjäna detta. Jag vill ha tillbaka kontrollen över mitt liv!

Inlägg 6 av 100. #100blogg

(mer …)

17 januari, 2012
ORDLÖST. NÄSTAN.

Jag hann se sjön i morse sen slog menieren till och jag har varit liggandes i stort sett hela dagen. En dag som jag gärna lämnar. En ny dag i morgon, bättre lycka då.

16 januari, 2012
HELGEN SOM FÖRSVANN

En lördag i bil. En HEL lördag i bil.

kl. 9.00 BLT Trekvartsmacka på Statoil – Sunkig. För kall. För mättande.
kl. 14.00 Underdelen på en Big Mac samt några frittar – Underdelen går inte att klaga på. Me älskar underdelen. Frittarna sladdriga.
kl 20.00Tre tuggor på en Max-burgare – Gott. PUH! Mätt! (enda gången under dagen som jag var ledsen över min ”obefintliga” magsäck)

En kavalkad av goda smaker. Eller inte. Inte alls faktiskt.

Tur att gårdagen är över. I morgon blir det riktig mat igen.

Snart är det handboll. En lång väntan är över! Tyvärr saknas Källman men man kan inte få allt.

15 januari, 2012
ALLT KLÄR EN SKÖNHET

Vilda, 5 år, klär i precis allt. Min stora, stora fashion-idol!

Ett inlägg om dagen i 100 dagar. Idag blir det tajt, redan på tredje dagen (!!), men ett inlägg ska banne mig upp. Vilda får stå för kvalitén/kvaliteten. (Hur säger du?)

Att slå upp ögonen 06.15 och känna hur det nästan viner utanför täcket, såpass mycket att nästippen är iskall, är en mindre rolig upplevelse. Att dessutom då vara tvungen att gå upp är så att det nästan tvingar fram en tår och man vill bara sparka, skrika och leva jävel – Jag vill INTE! Nu är i alla fall jag uppe. Nästa man att genomgå samma pina/plåga är Mats. Han har våndats i en halvtimme nu.

Ha en bra dag alla!

ps. Jag missade att publicera inlägget i morse. Se vad trötthet och kyla kan ställa till med. ds.

14 januari, 2012
POPPIG LAXPASTA

Med musik i köket går matlagningen som en dans. Jag hade visserligen bara en fungerande hörapparat igår men med tillräckligt med volym gick det ganska bra. Italobrothers Boom är helt klart bäst att laga mat till och allt blir riktigt svängigt! Glöm Zumba!

När det är så svängigt ska man väl egentligen laga till något som tar lite tid men så blev det inte. Världens enklaste pasta med lax serverades efter bara några minuter. Kallrökt, skivad lax är något som är väldigt uppskattat i det Ljunggrenska hemmet. Vill jag flörta med Mats så är det helt klart den kallrökta laxen som ska serveras. Då har jag honom som i en liten ask. Laxask.

Jag har antagit utmaningen att blogga 100 dagar i följd och detta blir då dag nummer 2. 98 to go!

Nu ska jag ut i stormen. Trevlig helg!
(mer …)

13 januari, 2012
BLANDA DIN EGEN MÜSLI

Inte den nyttigaste blandningen men jag skulle nog kunna sträcka mig till att säga att det är den godaste jag någonsin ätit till frukost. Den har allt, bokstavligt talat! Det är sött, krispigt, nyttigt, sött, sött, krispigt….. – Allt jag behöver. Med en lagom mängd yoghurt (10%-ig) blir det frukosten som jag kan tänka mig att leva på resten av mitt liv.

Jag är säkert väldigt efter min tid men jag har aldrig sett att man kan blanda sin egen müsli (Risenta) direkt i butiken. Det kan ju inte bli mer perfekt. Det fanns galet mycket att välja på så för mig med en beslutsångest som borde bannlysas blev det lite av syntax error men jag fick ihop det tillslut. Tillsammans med Mats, slev och en telefon i högsta hugg, för att fotografera vad det var jag blandade i, var det bara att sätta igång. Blanda och ge.

Pumpakärnor
Crunch naturell
Ljusa psylliumfrön
Korn/råg/havre/veteblandning
Melonkärnor (makalöst goda!)
Bananchips
Dinkelpuffar
En mix av ananas, papaya, russin och kokoschips
Tranbär

Det är mörkt, det regnar både inne och ute så jag lägger mig i sängen, drar något gammalt över mig och inväntar takläggare som beräknas komma nästa vecka, förhoppningsvis. Under har ju hänt förr. Hurra för denna vintern. Vi har dusch i köket och pool i källaren. Go Bananas!

ps. Mörker betyder rena, fina golv. Alltid något. ds.

1.a inlägget i utmaningen #blogg100

12 januari, 2012
OPERATION VILSNA RÖDBETOR

Jag vet inte hur jag lyckats glömma av en hel påse med rödbetor. Det är ett under att dom hållit sig och inte ruttnat ihop till något helt annat än gott. De var inte ens mjuka utan de var fortfarande fasta och fina. Hur det är möjligt kan jag inte begripa eftersom dom legat i en påse och inte luftats på flera (!!) månader. Ibland ska man ha tur!

Varm rödbetssallad fick det bli. Jag visste inte riktigt vad jag gjorde men någonstans i tanken fanns det en gnutta hopp om att det skulle smaka som jag ville. Tyvärr, i detta fallet, så har jag ju opererat mig och blev alldeles för mätt alldeles för fort på alldeles för lite. Osis, för det blev verkligen jättegott!

Jag älskar vanlig, hederlig, kall rödbetssallad men detta var nog nästan snäppet bättre. Enkelt var det också med undantag för det ohyggligt pilliga jobbet med att skala rödbetorna. Det råkade bli lite av ett blodbad på köksbänken, kaklet, spisen, bordet, fönstret, golvet eftersom de slippriga rackarna hade en tendens att pjonga iväg när jag blev lite överoptimistisk och tryckte till på skalet i tron om att rödbetan sakta med säkert skulle glida ur sitt skal och lägga sig försiktigt i grytan. Rödbetor gör inte så. Konstigt tycker jag.

(mer …)

10 januari, 2012