HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Månad: november 2011

  • SOLGUL KÄRLEK

    Jag har börjat jula på riktigt. Jula inte hjula. Väldigt viktigt att inte ta miste. Det är en markant skillnad. Skulle jag hjula skulle jag med allra största sannolikhet bryta mig sönder och samman och då skulle det inte vara lika roligt. Nä, jag håller mig till att jula, det som man gör i december. Jag är ett sådant bad ass att jag redan börjat. Det är friskt vågat. Nu råkar jag veta att jag är inte på något sätt ensam. En del har redan fått upp granen. Det är imponerande och jag måste erkänna att jag tycker det är väldigt, väldigt mysigt!

    Det juliga jag pillat med idag är marmelad. En julmarmelad med många goda smaker. Det är med citrusfrukter och det är nu som dom börjat smaka precis som dom ska. Apelsinerna är helt i smaken som passar mig. Nu väntar jag bara på clementinerna. Dom där man kan köpa i trälådor. Sådana lådor går åt på löpande band i detta hushållet innan jul. Är det något som smakar och doftar jul så är det decemberclementinerna!

    När jag var färdig med marmeladen så hade den gula på himlen bestämt sig för att krypa till kojs så därför blev det inga fotografier att visa upp men har vi turen på vår sida så visar den sig i morgon igen och då kan jag skjuta bilder som vanligt. Att fota i mörker är värdelöst. Att fota med blixt är värdelöst. Det är bara att ta det kallt och invänta det det där ljuset som gör det så mycket bättre. (jag hade troligtvis hunnit om det inte var för att jag själv kröp till kojs efter lunch och sov alldeles för länge.)

    Jag skulle ha apelsinjuice (den observante ser att det smugit in en citron) till min marmelad men det blev istället ett stort glas med färskpressad apelsinjucie till mig. Det gäller att prioritera. Som tur var så fick jag ihop 1,5 dl juice till som åkte ner i marmeladen. Recept, bilder och annat tjafs återkommer jag med i morgon. Just ja, receptet på fougasse har jag glömt också. Nåväl, google finns om det skulle krisa.

    Kvällens promenad står på schemat så på med vinterkläderna, reflexväst och pannlampa. Förhoppningsvis kommer jag att tina upp igen. Det är inte direkt varmt här uppe på södra Säm. Trevlig kväll på er!

  • LOVE OCH LAKRITSSIRAP GIVES US WINGS TO FLY

    Idéer som far runt i huvudet är inget nytt. Att det sedan går åt skogen när jag försöker mig på det är absolut inget ovanligt. Det är snarare en regel än ett undantag men jag kan i alla fall säga att jag har testat, provat, gjort bort mig. Hänga upp glass var dagens första idé när jag slog upp ögonen. Ni förstår, jag tänker bara på glass men kan ju som bekant inte längre äta det i samma utsträckning som förr. Jag är dessutom en självplågare av rang. Så vad gör jag? Jo. Jag tänker på glass och jag gör glass så ofta jag kan. Smart va?

    Tillbaka till hängd glass. Som synes på bilderna så hänger den där. Glassen. Struten som sådan hängde bäst. När den blev fylld så började den leva sitt eget liv. Den snurrade. Den tippade. Den krånglade. Kort sagt – den levde jävel på riktigt. De enda som var glada var vårt eget, privata lilla zoo. Det var mer glass på golvet än i himlen kan jag ju, utan att överdriva, säga.  Då förstår ni läget. Att jag sedan fick en knäpp om att hälla sirap på toppen är egentligen något som jag inte alls vill berätta men, som jag sagt förr, goda saker är till för att spridas, i detta fallet lakritssirap! Det där som inte ville stanna kvar på glassen utan hamnade i en stor härlig kletig pöl. Åh du milde tid, vilken grej! Att jag inte kommit på det själv grämer mig yttepyttelite.

    Mats tyckte inte om det men han har ju gjort bort sig en gång i tiden och druckit alldeles för många lakritsshots så det räknas inte. Dessutom betyder det jackpot för min egen del eftersom hela burken kommer att tilldelas mig. Detta är fantastiskt på precis alla sätt.

    Att städa efter en glasshängning är inget jag kommer att vänja mig vid. Någonsin. Hela jag var kladdig. Golvet. Bordet. Taket. Svea.
    Jag kan dock skriva upp i min livbok att jag har hängt glass 15 novemver 2011. Det ni!

  • RECEPTFRI BILD

    Jag skulle nu lägga upp receptet på mitt fougassebröd, som inte ser ut som något fougassebröd men jag blev jag så hastigt trött så det blir bingen istället. Bilderna orkade jag dock med att lägga upp så tills i morgon är det receptlöst.

    Godnatt.

  • ATT PROVSMAKA JULEN

    Vi har haft en riktigt fin helg. Spontan och väldigt trevligt. Vi har inte planerat någonting utan det har bara blivit som det har blivit. Igår gav vi oss ut och grillade med goda vänner och deras knoddar. Jättemysigt men trots trevligt sällskap och en sprakande eld så var jag snudd på att avlida av köldskadade fötter. Huh, det var vidrigt kallt! Det tog sina timmar efter att tina upp. Väl hemma igen, efter startad kamin och påklädning modell brutal för att försöka återfå normal kroppstemperatur, så hade vi inga fler planer för dagen alls mer än att vi skulle äta middag. Ibland är det ett större projekt än vad man kan tro. Faktiskt. Vi hystade ihop en soppa, liknande en köttfärssoppa med potatis och lite annat smått och gått. Vi båda rynkade lite på näsan –  ”men vaffan, det mättar!”.

    När jag står där och rör i min mättande soppa så plingar det till i min iPhone (viktig info) och ovan redan nämnda vänner skriver och frågar om vi vill ha kvällsmat. OM?!
    30 minuter senare sitter i vårt, deras, favoritrum. Uterummet! Det är där minglet pågår. God mat serveras, ljusen tänds och kvällen blev precis så som jag tycker om det. I uterummet har julen börjat ta plats. Förr har jag tyckt att det är tråkigt att tjuvstarta julen men jag börjar förstå. Det är så mysigt! Så idag har julen börjat flytta in så smått även här i Rud. Inga större utsvävningar men julmusiken har börjat spela och jag börjar ana första advent och allt vad det innebär. Vår jultradition kan ni föresten läsa om i Inzpira Magazin – julnumret som finns ute i butik nu.

    Polkagris är jul för mig. Polkagriskäppar att hänga i granen, eller att äta upp innan granen ens har kommit in. Det är helt efter humör. Polkaglass är inget nytt men kanske kan glassen enligt mitt recept vidga vyerna en smula. Inget märkvärdigt recept men så mycket godare än köpevarianterna. Ända sen jag började göra egen glass så tycker jag att köpt glass är så väldigt sött. Hemmagjort ska det vara. Då smakar det allra bäst och man kan smaksätta helt som man själv känner. Det kan inte bli bättre.

    Nu är det jag som drar ner rullgardinerna, lägger mig under täcket och glor på film resten av söndagen. Hoppas att ni alla haft en lika fin helg!

    (mer …)

  • HEMMA HOS LJUNGGREN

    Vi bor på världens vackraste plats. Här är jag hemma. Det är här jag fått den enorma tryggheten som jag så länge har sökt efter. Det finns ingenstans i världen som jag skulle vilja byta detta mot och det menar jag med hela mitt hjärta! Det är långt från allt och alla men det är så värt det. Att få ha en plats att andas på är det bästa av allt.
    Vi har bara skog, åkrar, skog och ännu fler åkrar. Det är livet på en pinne. På avstånd kan vi kika på ”hamnen” i grannbyn Vegby och förundras över all belysning. Behövs den verkligen?

    Nu släcker vi ner den enda lampan som lyser och kryper till kojs. Jag är hemma. På riktigt.

     

     

  • DOFTEN.



    ”I tvättstugan låg det en påse vid bänken. En påse som jag inte haft en tanke på. När jag öppnade och kikade så var den där, doften som får mig att må så bra. Lavendel. Det doftar rent, fräscht och det doftar sommar. Det finns inga blommor kvar på dom snustorra stjälkarna men doften finns kvar.

    Jag kan inte minnas när jag fått påsen alls men jag misstänker att det var i somras av min pappa. Han har extremt mycket lavendel, lyckliga han, på sin lilla uteplats och om jag känner mig själv rätt så har jag nog bett om lite för att göra nånting med det. Jag har nåt vagt minne, långt bak i huvudet,  av att jag i somras ville testa att göra lavendelhonung. Nu blev det bevisligen inte så.  Hur jag kunnat glömma av påsen kan jag dock inte begripa men man kan ju inte veta allt här i världen.”

    …och vann en liten gnutta sommar.

  • SÖT SOM SOCKER

    Nu ska ni få se nåt sött. I dubbel bemärkelse. Detta är helt nytt för mig, har aldrig någonsin sett något så rart. Sockerbitar med kristyrblommor på. Att servera socker till kaffet har aldrig varit finare. Så nu får alla vi som inte har socker i kaffet ändra oss. Punkt.

    Samma rara vän som gjorde gastric-bypass-muffins är det som gjort sockerbitarna.  Sött. Sött. Sött! Ljuvlig idé. Mer sånt!

  • PÄPPELJUICE

    Med risk för att bli tjatig men det är bara att vänja sig trots att vintern inte ens har börjat.

    Det är kallt! Först nu, 14.30,  har jag fått ändan ur vagnen och startat upp kaminen. Jag har tagit på mig mer och mer och jag får blåsa på händerna för att dom inte ska stelna till helt. Nästippen är iskall och fötterna vågar jag inte ens tänka på. Dom klarar sig i och för sig hyfsat bra eftersom Hjördis lagt sig under bordet och därmed kan jag trycka in fötterna under henne och få lite värme. Ibland är det där fluffet bra att ha. Med tung betoning på ibland. Enklast hade dock varit att starta kaminen tidigare på dagen men varför göra det lätt och behagligt för sig?

    Råsaftscentrifugen har fått jobba även idag. Förra gången var det citrusfrukter som centrifugerades och gav mig färskpressat. Idag blev det äpplen och päron istället. Jag som egentligen avskyr allt vad köksmaskiner heter måste nog faktiskt erkänna att juicemaskinen är rätt bra trots allt men jag hatar att diska den. Jag misstänker att det är det knöliga med att diska som gjort mig lite anti köksmaskiner. Det är alltid otympligt och alldeles för många delar för att jag ska tycka att det är värt det. Råsaftscentrifugen har också fler delar men det är helt okej. Blir det så här gott med en maskin så är det bara att diska den och se glad ut.

    Jag har har använt mig av olika äpplen och päron, lika många av varje, och en liten squeeze citron på slutet.

  • KVÄLLSPROMENAD.

    Något som är mycket bättre nu när det är mörkt och kallt på kvällarna är kvällspromenaderna. Dom gör så att kvällskoppen med te smakar så mycket bättre. Känslan när jag kommer in med tillhörande svinkall näsa efter en timmes promenad är ljuvlig. Bara vetskapen om att duschen och den stora koppen med varmt te kommer att göra underverk med både kropp och själ är fenomenal. Det är svårslaget.

    På bilderna visas ett av favoritteerna. Ett frukt-te från Suki tea. Äpple och mint i en klockren kombination med en doft som sprider sig i hela huset. Att det dessutom är vackert att se på gör inte saken sämre.

    Nu ska vi släcka ner Rud. Godnatt och dröm sött.

  • PAJEN. DAGEN. JAGEN.

    Här är den. Pajen som jag malt på om i dagarna två, kanske tre. Det blev en smak till utöver blåbär och fikon. Citron fick flytta med och som bekant så är blåbär och citron en match made in heaven och då kunde det alltså inte alls bli fel. Pajen gjordes, eller bakverket alt. bakelsen kanske är mer rätt eftersom jag egentligen inte tycker att det kan kallas paj om inte fyllningen är gräddad men det är jag det, vad ni väljer att kalla det är helt och hållet upp till er. Det primära är att det var gott. Redigt gott. Syrligt, lite sådär att det drar i munnen och sött på ett sätt som får smaklökarna att dansa svansjön.

    Igår var vi på bio och jag lyckades inte se färdigt filmen vilket inte är något nytt under solen alls. Jag tror inte det finns någonstans i hela världen som jag somnar så skönt som i en biosalong. Tintin var ohyggligt sövande men jag lyckades hålla mig vaken åtminstone första timmen, och det ska jag ha stor credit för, sen knackade John Blund på min axel och jag vaknade senare av en make som tyckte det var väldigt humoristiskt att joxa med mina 3D-brillor som naturligtvis hade hamnat på sniskan. Så har vi det. Eller jag det!  3D är förövrigt äckligt överskattat. Jag fixar det inte alls. Mina ögon kan aldrig fokusera och släpper jag blicken från filmen, bara för någon sekund, är jag kokt och ögonen far runt som om dom aldrig har gjort något annat. Nä, film ska ses i 2D. Punkt.

    Jag tänkte börjat dagen med att vara ambitiös och putsa fönster men valde att tömma diskmaskinen istället och vips så var det ambitiösa borta och jag placerade rumpan på stolen vid datorn och här är jag nu och kommer troligtvis att vara här hela dagen. Det blir ju ändå snart mörkt och då blir alla fönster rena igen. Även golven blir rena vid mörker. Det är perfekt, vid mörker är vårt hem kliniskt rent. Jag vill ha mörkt jämt.

    (mer …)